Jag vaknar vi nio och dricker mitt the

Sen gör jag makeup tills dess klockan är tre

Så sminkar jag av mig till fram emot nio

Tar på mig min nattkräm och somnar vid tio

Det är väldigt lätt att känna sig orastad när man börjar bli frisk på riktigt.

Har väldigt korta svackor av svaghet.

Kanske dessa svackor har funnits hela livet.

Vad vet jag.

Alla som har för mycket att göra avundas mig.

Jag har alltid haft för mycket att göra.

Nu vet jag knappt vad jag skall rasta mig med.

Idag skurade jag huset för andra gången på kort tid.

Helt sjukt.

Har inte skurat på ett år innan dess.

Borde plantera pelargonier och penseer.

Tråkigt.

Har jag tur så regnar det imorgon.

Då behöver man inte göra något alls.

Förutom att skura så lämnade jag tillbaka hunden, skissade på en plan hur vi skall sätta dit en bonde som inte tar hand om sina djur, cyklade med hunden, pratade i telefon med banken, vän, vän, vän, och några vänner till, kollade på internet, tvättade, handlade, besiktigade bilen i Ängelholm, läste braiga boken, städade, bytte lakan, jobbade lite med Skeppargatsproblemet.

Det är lätt att känna sig orastad när man inte har nåt att göra.

Alla tror att det är så lätt och underbart att vara helt ledig.

Fy farao vilket slit det är att hitta på nåt hela tiden.

Man kan ju bli trött av bara det.

Nu skall jag spela golf på onsdag.

Lunch på torsdag.

Björnstorp på fredag.

Och rida alla dagarna emellan.

Hur ska jag hinna?

OK!

Vi var väl inte någe kul da, Kraka å ja'.

Han kom som ett yrväder en aprilafton, och jag bar på Höganäskruset i en svångrem om halsen.

Sen rusade han runt i trädgården hela söndagen, solade på trädäcket,  åt TV-dinner, kollade film med oss.

Somnade under sängen (ja, ja man kan ju inte få allt)

Vi gick alla upp tidigt.

Åh så drog han.

Han drog hem igen.

Vi hann aldrig riktigt förklara för honom att vi var helt enkelt, underbara.

En blondin och en rödhårig.

Bägge i sängen hade han haft.

Hoppade över staketet och sprang hem.

Jag försökte stoppa honom, men Kraka tyckte nog att det var lika bra.

- Vill grabben inte ha oss, låt han sticka! Gör dig inte till. Fattar han inte vad han missar, så får han skylla sig själv. Sa Kraka. Typ

Kan man äga en hund en natt??

Typ ha en hund under sängen en natt??

Är det det, som är One Night Stand??

Eller har Kraka och jag missförstått allt??  

Jag läste på Universitet i Lund.

Det var inte igår.

Knappt i förrgår heller.

Men mycket sitter i.

Eller sitter man kvar, kvarsittare alltså, rent mentalt?

Tillbringade en ljuvlig underbar 1 maj kväll i Lund, med världens bästa Gerard. Brodin.

Vi förstår varandra i det mesta.

Det är genetiskt.

Vi snubblar, flabbar och tappar med samma frenesi.

Och vi tycker bägge att det är lika roligt.

Att leva.

Han föddes dagen efter min 30 årsfest.

Och har pluggat klart på Universitet alldeles snart.

Så att Ni fattar.

Möttes utanför AF, mittemot Universitets aulan

Magnolian hade börjat blomma.

Vårt mål var att ta oss upp på AF's tak och därifrån lyssna på studentsångarna.

Ingen kunde komma ner och öppna åt oss.

Men jag kom ihåg smitvägen upp.

Samma som förr i världen.

Livet är vänligt mot oss när vi får stå på taket dricka bubbel, diskutera gamla och nya valborgsfiranden, gamla och ny karnevaler, med Gerards alla kompisar.

En del var nyktrare än vi var då, för många år sedan.

Andra var det inte.

Åh det blev så mycket skratt.

Nerför trapporna för att se spexet.

Det var fantastiskt.

Gerard och jag skrattade, tjöt och applåderade.

Vi nästan exploderade av skratt och glädjetjut.

3 timmar av pur glädje.

Livet är vänligt.

Ut på stan och då blev jag bjuden på middag av Gerard.

Vi höjde taket på restaurangen.

Åt gott, drack gott, skrattade gott.

Jag undrar om mitt personnummer verkligen stämmer med verkligheten?

Eller har jag sluppit bli vuxen för jag inte behövde uppföra mig som en vuxen mot barn.

Egna alltså.

Andras kan jag ju bara ha lattjo med.

Livet är vänligt mot mig.