Nu kan Ni börja vara lugna.

Sakta men säkert börjar vardagen smyga sig in även i mitt liv.

Det är 10% procent färre lådor att packa upp idag, än det var igår.

Känns inte det underbart för Er som var oroliga.

Själv är jag inte ett dugg oroad.

Jag är ju inget vidare bra på att räkna.

Men plötsligt kommer alla vara öppnade.

110% ungefär.

- Jamen Du kan ju inte ha 110% i antal lådor? Det får väl ändå räcka med 100%.

Det kändes som 180% innan jag började.

Det var överfullt i garaget.

Så att det har försvunnit 70% av flytten är ju anmärkningsvärt.

¨Själv tänker jag bara på procenten Helge¨!

Och sen plötsligt är allting i hyllor, lådor, auktionsverk eller på sopstationen.

Ni kan vara helt LUGNA!  

Thank God It's Friday.

- Hur kan männskan säga det? Hon jobbar ju inte. Hon kan ju sova och vara ledig och slapp alla dar i veckan. Jag tycker (det är alltid någon som tycker, har ni tänkt på det?) att Hon borde skaffa sig nåt riktigt att pyssla med, så att hon kan tycka att det är skönt med fredag.

Thank God It's Friday

- Jag tror (det är alltid någon som tror också, tror att dom vet vad andra tycker och tänker) att hon tycker det är skönt med fredag för då kan hon och Prinsen få träffas.

Thank God It's Friday

- Nä jag har hört (det är alltid någon som har hört, oftast sanningar) att dom träffas i princip ofta. Så därför gör det ju ingen skillnad att det är fredag.

Thank God It's Friday

Vad skönt och kul att det är fredag för oss alla.

Jag hoppas det i alla fall.

Att Ni alla får en skön och kul weekend.

Hoppas att Ni alla hinner göra något för ERT egna höga nöjes skull.

Det skall jag.  

Thank God It's Friday

Jag undrar om det någon gång går ihopsig nere i tvättstugan?

Jag undrar om det någonsin är färdig tvättat därnere. Om man står och tittar in och konstaterar att:

- Nu är allt rent!!

Men då måste man ju stå där och glo helt utan kläder.

För annars kommer det ju att fyllas på i tvättkorgen, med en dåres envishet, inom loppet av några timmar.

Varför blir det aldrig färdigt?

Först har vi ovanstående anledning.

Jag har kläder på mig varje dag. Som blir mycket eller lite lortiga.

I min tvätt är det alltid något som inte kan tvättas med något annat.

Det känns oerhört slösaktigt att bara slänga in en pryl i tvättmaskinen.

Så då ligger det där smutsiga där och väntar på antingen ett mirakel, eller att jag har spenderbyxorna på mig, och jag slänger in EN tröja i en tom tvättmaskin.

Men framför allt ligger det lite ojämna antal, av framförallt strumpor.

Kan det vara det som är lösningen på gåtan, om vart en strumpa försvann i tvätten!

Om jag börjar lägga in ojämna antal strumpor, kanske det ploppar upp jämna antal!!

Maskinen kanske tycker synd om singel strumpan, ordnar en date i tid med centrifugen, och ut kommer det ett par?

Match made in the machine!

Vart på bio ikväll.

Satt på 2:a raden.

Det är väldigt nära.

Hela filmen känns som en tennis match.

Stjärnorna går in till vänster och ut till höger.

Och vice versa.

Men det gjorde inget att jag var så nära.

Han var ursnygg.

Dock lite för stor i mitt perspektiv.

Stjärnan själv.

Skulle känts mer lagom från 12 raden.

Det är väl ungefär ett sånt avstånd man vill ha till stjärnor.

Distans tror jag visst att man kan kalla det.

Idag för ett år sedan dog Skumpa.

Jag saknar henne varje dag.

Jag tror Kraka saknar henne ganska ofta. I alla fall när hon är ensam hemma och skall själv ansvara för vakten.

Eller det behövs en kompis att sova nära.

Det behöver vi alla ibland.

Skumpa var den roligaste, gladaste, upptågsfylldaste  lilla hund jag någonsin har ägt.

Till låns, får det nog heta.

Skumpa blev bara 1½ år.

Jag hoppas att hon har någon kul att promenera med däruppe i himlen.

För om man är en liten ängel på jorden.

Blir man det absolut i himlen.

Miss U!

Ja, jag har varit på bröllop i helgen.

Figaros bröllop.

På Operan.

Ett av de få bröllop som man kan köpa biljetter till.

Vi satt på lyssnarplatser.

Ni vet som när man sitter i kyrkan på ett bröllop och har hamnat bakom pelaren, för den försenade fastern trycker in alla några steg, i samma kyrkbänk.

Lyssnarplatserna på Operan är absolut högst upp i huset.

Vi satt ovanför den stora ljuskronan. (För övrigt välputsad om någon undrade!)

Det var svindlande långt ner till scenen.

Men inga problem.

Om hörseln och synen är OK.

Och vi har helt OK syn och hörsel.

Sen fick vi träna gymnastik under föreställningen.

När Operasångarna ömsom sjöng på höger sida om stolpen, och ömsom på vänster.

Då gungade hela raden, än hit, än dit.

Som allsång på Skansen. I armkrok?

Jag fick en känsla av Uggleunge. Eller snarare Gökunge i fel bo. Som spanade efter bytet.

Bröllopet var fantastiskt.

Vi var bara med på halva.

Så vi vet ju inte säkert om Figaro blev gift.

Eller om Susanna ville gifta sig.

Ja, ja, det får vi Gökungar ta reda på nästa gång.

Kan man bli bakis av godis.

En hel påse Gott och Blandat bara slank ner igår kväll.

Efter middagen.

Och nu vaknade jag på morgonen med en enorm huvudvärk.

Ja jag drack igår.

Massa vatten.

Eller åt jag bara sådär mycket godis, för att jag låg ensam framför teven?

Prinsen jobbade.

Ni vet summan av lasterna är konstant.

Och allt resulterade i huvudvärk.

Det är roligare att få ont i huvudet av champange.

Jag stod på en cocktail för en tid sedan.

Ni vet minglade.

Med ett glas i handen och ett vänligt smil på läpparna.

Sånt som man skall ha på cocktails.

Det var många människor där som jag inte kände.

Väldigt många fler än de som jag var där med.

En del var från alla möjliga delar av världen, och några var svenskar.

Då märker jag hur två damer i min ålder står och tittar på mig, vänder sig mot varandra och säger:

- Nä!   Det är inte hon.

Högt, så att ingen i sällskapet kunde missa det, dom som förstod det vackra språket svenska.

Nu har jag sen dess undrat.

Vem var jag då?

Ja, jag undrar fortfarande, vem jag var.

Kanske inte så mycket vem jag är.

För det tror jag att jag vet.

Trodde i alla fall att jag visste, tills jag fick reda på att jag, inte var jag.

Men oftast vet jag ju vem jag är.

Nästan 99,9% av tiden.

Det var bara den där korta stunden på nyårsafton, som jag fick en lätt svindel känsla.

Vem är jag?

Jo, jag är jag.

Det är helt lugnt.

Bäst att tanterna skaffar glasögon.

Dom måste ha sett fel.