klappat hela bloggsidan ihop igen. Och jag hinner inte skriva mer idag, för jag skall dra.

Hittar en ny kommunikationssida när jag hinner.

En del dagar av mitt liv är mer horse än andra.

Idag var en sådan.

En dag som var ett resultat av många av de där horse dagarna som har passerat i ett helt hästliv.

Mitt alltså.

Prins Pontus.

Min nya älskling.

En welshponny, vars mankhöjd knappt når mig till midjan.

Han fick se min glada nuna, och 50 års halthästkännedom i morse.

Gulle honom.

Han är liten. Han är beige. Han har mindre öron än min hund.

Och han är en Prins.

Man blir störtkär direkt.

Hans tjej/ägare tycker att han borde bytas ut mot en nyare modell, då han inte kan gå rent.

Det innebär inte, som på vanlig svenska, att han snubblar när han  är full, som en del killar gör, utan att han är halt.

Jag var inkallad för att hitta på ett sätt att få honom med i matchen igen.

Så att han kan springa med en ursnygg, lagom liten tjej på ryggen, som bara älskar honom.

Ni vet den där första HorseLove.

Sen svishade vi iväg till Ryttarstadion.

Där skulle min Oskar få besök av tandläkaren.

Man kan inte pussa på sin hästprins om han inte luktar gott i munnen.

Det vet ju alla.

Kärlek sägs ju vara baserad på lukt och kontakt.

Och min Oskar luktar jättegott, efter idag, då tandläkaren putsat alla tänderna.

Tandborsten ser visserligen ut, som en enorm värsta sortens sandpapper i metall.

Men min Oskar vet att han får en puss efteråt, så det är mödan värt.

Han har levt med min HorseLove i 17 år.

Respekt.

Under tiden som allt det här händer, åker min senaste HorseLove mot Schiphol.

Ja, flygplatsen. I Holland.

Min häst DeinHardt skall till Miami och tävla.

Fattar ni!

Min häst som jag köpte till mig, och som är så himla ¨kämpedukti¨ så han får åka flyg till Amerikat för att starta i tävling.

Det är för mig på gränsen till obegripligt.

Han skall starta WDM : World Dressage Masters.

Jag tror dom är ungefär 20 hästar och ryttare från världen som är inbjudna.

Och min egen DeinHardt drar västerut, med alla världs stjärnor.

Jag skall ju herreje inte själv rida, det får Minna göra. Hon är bäst på det.

Själv skall jag gå runt på tävlingarna i ett rosa skimmer av kärlek, och tala om Min HorseLove.

Så att alla vet att vi är ihopa.

Hur det kommer att gå?

Jo, Prins Pontus blir ohalt om ett halvår, Oskar är filad o klar och luktar gott, och DeinHardt landar strax och laddar inför helgens tävlingar.

Så där har vi det.

HorseLovers.

Give and take.

Varje dag.

Jag gör halt.

Den här bloggplatsen är kass.

Text bara går upp i rök.

Jag orkar bara vara fyndig en gång per dag.

Och det var för en stund sedan.

Nu försvann allt det roliga.

Liksom bara hálkade ur datorn.

Men framför allt ur mitt huvud.

Vi har röjt. Vi, är underbara gudsonen Teo och jag.

Snart kommer vi att kunna röra oss i källaren utan att snubbla över allt som inte skall vara där.

Men jag undrar om jag någonsin i mitt framtida liv, kommer att titta i min skrivbok från första klass.

Den i välskrivning!

Jag är mest förvånad över omslagspappret. Det är för roligt. Randigt och rosigt. Som vanligt lite rörigt, för jag kunde inte riktigt bestämma mig.

Om ni tänker på att jag 1961 valde ett rörigt papper till min första välskrivningsbok, då kan man bara ana röjfaktorn idag.

Men det blir bättre.

Det får inte plats så mycket i vårt framtida liv.

Så nu skall här röjas.

Saknar redan en sladd till kameran.

Tror jag slängde den igår.

Eller så hamnade den på Myrornas.

Behöver ni en kamerasladd så skynda er dit. Den borde ligga i nyinkommet tillsammans med en kaffeservis, underlägg, tröjor, och annat som kan vara bra att ha.

Om jag saknar det för mycket för jag väl åka dit imorgon och köpa tillbaka det.

Sätter all shopping i ett nytt perspektiv.

Ja, nu har det hänt.

Jag vet vilken hatt jag skall ha med mig.

Och vilken klänning.

Det är nya tider nu.

Jag skall på ridtävling.

Slipper gå i dunjacka, gummistövlar och snorig näsa.

Nu blir det hatt o högklackat!!

Mot Miami, för dressyrtävlingar.

Och Röda Kors balen.

Kanske lite andra evenemang av helt hysterisk karaktär.

Är dressyrhästar mindre lortiga?

Är dressyrhästar mer magneter till de rena och hela folket?

Är dressyrhästar lättare att fatta?

Är dressyrhästar så enkla på banan, så publliken kan sitta och prata om annat och ändå va med i matchen?

Är dressyrhästar mingelvänliga?

Är dressyrhästar roligare helt enkel?

NJA????

Men jag får ha hatt.

Och jag får åka till Miami.

Det är roligare än ..................................................
..................................................
................

Kom just hem från en safari på Lidingö savannen/skogen.

Där har vi mött the Big Five.

1. Ett antal Minkar i olika färger och storlekar
2. Lejon hundar, både honor och hannar
3. En och annan Vargkrage
4. Några terriers
5. Ett antal infödingar som stretar Lidingöspåret fram

Av alla vilda djur i skogen, viftade en del på svansen (mest infödingarna).

En del morrade, framförallt Lejonhannarna och deras mattar.

Några marscherade om kring som Masajer med gångstavar som fartökare.

Infödingarna var nästan alltid vänliga och hälsade glatt.

Familjegrupperna med olika former av Mountain buggys eller vad nu det heter som smådjuren åker i, tog som vanligt upp större delen av den upptrampade stigen.

Det är spännande på savannen/ i skogen.

Vi överlevde vår safari.

Även om det kändes som nära ibland.

- Vad gör Du i våran skog. Du är ju inte ens född här!! Vandra du tillbaka där din bopåle skall vara.

Ja ja, vi är på väg.

Oroa Er inte.

Flyttlasset går Västerut till sommaren!

Idag  är en sån där dag då man hinner ladda tandborsten.

Gör ren den, på med ny kräm, och sen njuta av att den har en oerhörd styrka.

Det är väl precis så man skall göra med kroppen ibland.

Sätta den på laddning.

Så att man dagen efter får en oerhörd styrka att ta tag i allt.

Bara liksom hoppa upp och ner och skaka fram och tillbaka.

Och har ork att leverera och stort vackert bländvit leende.

Bara man får ladda.

Jag har en kompis som är arkitekt.

Det är han som i sin ungdom ritade på dagarna och suddade på nätterna.

Vem gjorde inte det?

Det är även han som förklarade för mig med stort allvar att om ritningen, inte stämde med verkligheten, var det ritningen som gällde.

Jag har inte skrivit på hela veckan.

Jag har varit i verkligheten.

Det är oerhört ansträngande för själen, hjärtat och hjärnan, alla organ som får livet att gå vidare.

Att förstå att detta är den nya verkligheten.

Min allra bästa vän, extra pappa, kompis, fylld med nya hyss, påhittare, råbiff gourmet, granne i Skåne, ja en mycket stor del av mitt liv. Vi har varit ¨ihopa¨ i nästan 40 år. WOW

Jag var på hans begravning i måndags.

Det räcker nog inte med att säga att vi vände ett blad i måndags.

Ett blad i den stora boken som heter livet.

Jag tror mer att jag stängde en bok.

En bok fylld med så många händelser, så mycket som heter livet, under en tidsperiod som varade över mer än halva mitt liv.

En bok i min själ och i mitt hjärta, som jag med glädje kommer att bläddra i i resten av mitt liv.

En bok fylld av ljuvliga, spännande, smärtsamma och roliga minnen.

En bok där verkligheten alltid var närvarande.

En bok där verkligheten var bättre än ritningen!

När jag berättade om detta för min Prins, svarade han helt lugnt:

- Vad härligt att få ta upp stafettpinnen, för framtiden.

Det är underbart att börja på en ny bok!

Tänk att få göra det mitt i livet.

Där ritningen skall bli verklighet.

Och så får vi sudda på nätterna.

Hur mycket vi vill.