Alltså jag trodde aldrig att det här skulle kunna hända mig.

Jag som är en normal kontrollfreak, stigfinnare (vet inte riktigt vad det är, men det lät bra), och brukar ha någorlunda koll på läget.

Vi var på resa härom veckan.

Jag har varit på resa härom veckan hela det här året.

Egentligen mest hela tiden.

Det är bara storleken som har betydelse, för destinationen och längden.

Storleken på resväskan.

Och längden på vistelsen.

I alla fall vaknade jag på ett hotellrum, som oftast, nu förtiden.

Hoppade upp med ett ryck, för jag hade ju ingen aning om vad klockan var.

Skuttade fram till fönstret, och med ett lätt svish, slet upp gardinen.

VA!

Vänder mig mot Prinsen som yrvaket plirar från kudden, och fäller den berömda kommentaren, som jag aldrig trodde att jag skulle behöva häva ur mig:

VAR I HELA VÄRLDEN ÄR VI?

Där stod jag absolut yrvaken och hade inget begrepp om var jag var.

Jag kunde inte gissa.

Jag kände inte igen mig.

Det fanns inga vibbar om land eller stad.

Det luktade inget speciellt.

Jag var nykter när jag somnade.

Jag är (hoppas jag) vid mina sinnens fulla bruk.

Tills då.

Var i hela världen hade jag vaknat?

Då svarar Prinsen så där snällt som bara Prinsar kan svara:

- Vi är i Silkeborg, darling.

Hur i himmelens namn skall man komma ihåg att man sover i Silkeborg en natt. När man kvällen innan var i Herning, kvällen innan dess i Torekov, kvällen innan dess på Lidingö, veckan innan dess i Alicante, helgen innan dess i Göteborg, innan dess i Veberöd, innan dess i Torekov, innan dess i Miami, innan dess i London, innan dess på Cuba..............................................
.............

Nu kommer jag att veta väldigt länge var jag vaknar.

Hemma.

Det ska bli jätteskönt.

Jag kommer i alla fall att vakna hemma imorgon.

Tror jag.  ;-)))

Alltså jag har bara en fråga efter en ungefär hel månad. Ungefär alltså.

KAN PENSIONÄRER GÅ IN I VÄGGEN?

Kan dom bli utkörda, övertrötta, tappa sugen, ja allt som de som jobbar kan bli drabbade av?

Det här är inget skämt.

Det är bara i Sverige som vi ¨går in i väggen¨.

Finns inte i något annat land.

Finns inte ens begreppet i något annat land.

Och då undrar jag, är ¨att gå in i väggen¨ förbehållet bara dom under en viss ålder.

Eller kan det drabba även de som har slutat jobba.

Ni vet leftovers, disponenter, senior advisers och andra som plötsligt måste ta hand om sitt liv.

Som man har kunnat gömma undan för att arbetet har tagit så mycket av ens vakna tid.

Nu när verkligheten kommer på en, och man måste göra saker på egen maskin, på eget sätt,

på eget ansvar.

Kan man gå in i väggen då?

Jag bara undrar.