Alla inlägg under oktober 2009

Av Sussi - 31 oktober 2009 08:31


One hour to take of.

All engines on.

All systems go.

Start count down.


Nu är det dags.

Känns lite läskigt.

Men nu är jag snart på väg.


Mot allt det nya.


Känner mig som en astrounat.

Hoppas det inte är några stora svarta hål.

Utan att jag stöter på mest stjärnor.

På vägen.

Som troligtvis som vanligt kommer att gå i Hyperwarp. (Galaxtisk snabbast)

Jeepen blir mitt Enterprise, moderskepp.

Att landa i Stockholm blir som att landa på månen.

Ett stort steg för mig, ett litet för mänskligheten.


Jorden hallå hallå hallå!

Jag är tillbaka.





Av Sussi - 30 oktober 2009 22:59


Gör jag snart från Torekov.

Åker mot Stockholm och början på den nya delen av mitt liv.


Nu har jag nästan inget/ingen att ta ansvar för längre.

Jo mina älskade hundar Kraka och Skumpa, älsklingshästen Oskar och några hästvänner till, men annars är det lugnt.


Nu skall jag bara ta hand om mig själv.


Det har varit lite turbulent de senaste två åren,

Nu är det dags äta läka ihop och ta ny sats.


Känns skönt.


Nytt hus.

Packa upp och använda det jag vill.

Sälja allt, tavlor, möbler etc som jag inte vill ha.

Köpa det som behövs för att jag skall trivas.


Och sen skall jag ta det lugnt och bara ha kul.


Jag tror att det är dags nu.

Det är min tur nu.

De som inte vill vara med struntar jag i.

De som vill får gärna hänga med.


Bara för nöjes skull.


Av Sussi - 30 oktober 2009 08:26

  

Av Sussi - 29 oktober 2009 22:38


Är det inte konstigt vad människan kan stå ut med,

Fullständigt förskrämd ända in i själen för sprutor o annat åker man med berått mod till sjukhuset.

Genom ett under överlever jag hela dagen med ett skratt, och landar i sängen.


Hela doktorsronden konstaterar att jag inte är så himla sjuk som alla trodde.

Visar upp mina ärr för alla som vill se.

Speciellt doktorerna som är roten till det onda.


Solen skiner och sen får jag lov att åka hem.


På vägen ut kramar jag de som var kvar.

Det är en mycket tunn och skör tråd mellan liv och död på avdelning 31 på sjukhuset.


Därför måste man kramas mycket.

Framförallt med personalen.

De är hjältar.

Allihopa.



Av Sussi - 28 oktober 2009 21:05


Pricken.

Med droger, våldsamheter bla kniv, har han lämnat mig.

Fy farao vad skönt.


Imorgon blir det rättegång.

Då skall rätten gå igenom hela fallet.

Jag kanske får säga vad jag tycker.

Men de lärde skall väl diskutera.

Jag får väl hoppas att någon för min talan.

Sen kommer domen den 17 november.

Kan jag överklaga om jag inte tycker att den är kul?


Men strunt detsamma.


Jag ligger här i sängen.


Vilken dag!


Skrubbade mig röd i skinnet, med specialtvål vid 5 tiden i morse.

Drack 1 liter fläderblomsjuice, för jag skulle må bättre om jag drack något jättesött.

Drack ½ liter buljong för jag skulle må bättre om jag drack något med salter i.

Drog med Kiki och bilen till Helsingborg.

Det tar 45 min dit. Drick själv 1½ l. vätska!!! En kvart innan.........


Väl framme var jag i vanlig ordning lite tidig och väckte hela avdelningen.

Urgullig personal, som absolut tyckte att jag skulle ha mina fina munksnören från Bhutan, på mig under operationen.


Sprang upp och ner på sjukhuset då min kirurg glömde rita med tuschpennan var de skulle börja.

(världens största på bredd och längd, kirurgen alltså, tur att boobisarna är stora, annars hade de försvunnit i hanteringen. Kanske det är så de delar upp patienterna :

-Kirurg Rikard tar alla med BH kupstorlek 70 E och uppått! Annars kommer han att skära sig i tummen!

 

Fick något radioaktivt insprutat för att de skulle se mig i mörkret, om lyset gick, eller var det för att hitta första lymfkörteln? Tror nog det sista då de vad jag fattar bara tog en lymfkörtel.


Blev uppkollad av en sjukgymnast som ville kolla om jag kunde göra en Kalle Fazer ( Dvs armarna rakt upp sträck. Förklarar senare, men det har med killar och tjejer att göraCool)


Då fick jag mitt rock´n roll dricka.

Märkte jag nåt.

Är man född Rock and Roll så är det svårt att ta till sig en liten sup vid den tiden. Men mentalt var det toppen.

Taket i sjukhuset, i hissen och korridoren behöver målas här, det såg jag när de körde ner mig. Men jag har inte sagt något ännu.


Helhärlig narkossyster. Troligtvis hög på alla gaser därnere, för vi hade urlattjo. Hon tyckte jag skulle dra till Maldiverna några timmar när jag nu ändå skulle sova. Själv ville jag hellre till Mauritus, för där kan jag ju spela golf. Var på väg att säga PORTUGAL. Men trippen var ju ändå gratis, så bättre att ta i litegrand. Tydligen hade jag börjat yra om Hawaii. Första klass och golf.


Sen vaknade jag upp och mådde kalas. Förlåt alla personer som har kräkts, yrat, snurrat när de blir väckta. Jag sa bara att jag skulle sova lite till. Se ovan.

Och så var jag jättehungrig och undrade när jag skulle få något att äta.

Ett matvrak är alltid ett matvrak. Man blir ju hungrig av att åka till Hawaii och spela golf. Det kan väl vem som helst fatta.


Så småningom uppe på rummet.


Men satt rekord i första besökare. Bästa Inger dundrade in med sängen. Underbart. Härlig bok, godis, Svensk Damtiding,(samma gubbar o gummor i den som 2005 bara rynkigare) och sen fick jag äntligen kalorier.


Nu är klockan inte jättemycket men ALLA säger att jag skall sova nu.

Jag har ju sovit hela dagen.

Med eller mot min vilja.

Hur fasen kan jag vara trött nu??

Men jag har min dator.

Så nu skall jag surfa på datorn och poppa loss på ipoden som är fylld av pangbra musik av älskade Nanny.


Pricken, Nu lägger vi dig i sprit på riksmuseet.

Då kan jag ju alltid komma över och hälsa på!

Synd att tappa bort någon som har gjort så mycket gott.

Gett mig så mycket kärlek av ALLA som jag älskar.

Och alla andra.


His out of my life.............................................





Av Sussi - 27 oktober 2009 22:19


Nu är det bråttom.

Att somna.

För jag måste hinna sova innan jag skall vakna.

Klockan 5 imorgon bitti.

För att jag skall hinna in till sjukhuset.

Klockan 7 imorgon bitti.

För att jag skall kunna somna om, eller snarare bli sövd.

Klockan 8.30 imorgon bitti.

För att de skall skära bort en tårtbit.

För att de skall se om cancern har spridit sig i lymfan.

Så att de blir färdigopererade.

Klockan 10 imorgon bitti.


Allt tar lika lång tid som ett redigt tandläkarbersök.


Sen kommer jag ha telefonterror till alla som vill.


Tar med datorn till sjukhuset.

Kan då blogga direkt.

Och maila till dom som undrar.

Det är ju bråttom med det.


För jag har bråttom att bli frisk.


Hörs imorgon, kanske inte imorgon bitti.



Av Sussi - 26 oktober 2009 23:16


Är det inget som man vill skryta om.

Att gå igenom allt som skall hända på operationen.

Det söker mig, bara ordet.

Kan man svimma när man ser kirurgen.

Framförallt om han är osnygg.

Och veta att han skall stå och bolla med mitt bröst när jag sover.

Märkligt.


Men jag har nu lagt upp en plan med gröngölingarna på operationsavdelningen för alla stick och sånt som skall hända.


Fick med mig en tvål hem, så jag kan bli alldeles ren. Överallt.

Och så får jag inte smörja in mig.

Helst skall jag dricka en liter äppeldricka eller något läskigt med mycket socker på morgonen innan jag åker in till lasarettet.

Det känns skönt att jag skall till lasarettet och inte till sjukhuset.

På sjukhus är man mycket sjukare.


Undrar föresten vad jag skall ha med mig?

Glömde fråga.

En bok och ett glatt humör tror jag blir bra.


Men den stora glada nyheten är att jag inte skall strålas innan jul.

Utan någon gång inom 3 månader.

I preventivt syfte.

Det lät så himla bra.

Inte lika allvarligt.


Då hinner jag till Stockholm och börja packa upp och klä granen.

Innan jag skall tillbaka.


I värsta fall kommer dom att dunka till mig med gummiklubban igen och då ta bort hela bröstet och inte bara en tårtbit.

I värsta fall måste jag äta cellgifter.

I värsta fall måste jag få strålning i 24 dagar i sträck.

I värsta fall måste jag äta hormoner i 5 år och leva i ett ständigt klimakterie med vallningar.


I bästa fall kommer jag att överleva alltihopa.


Och jag är faktiskt väldigt bra på att överleva.

Det mesta.





Av Sussi - 25 oktober 2009 16:00


Visste inte det, men jag kan prata i 50 mil i sträck.

Ja, jag lyssnar en hel del, men jag pratar säkert några få ord.

Ibland.

Ja, jag har fortfarande bröstcancer.

Ja, jag skall opereras på onsdag.

Ja, jag mår bra trots allt.

Ja, jag kommer att kunna spela golf efter operationen.

Ja, jag är på väg till Torekov.

Ja, det är dåligt väder.

Ja, jag orkar inte prata mer snart.

Ja, vi ska äta middag större delen av familjen Stiller i Torekov.

Ja, nu orkar jag inte prata mer.

Nu kommer jag att lägga på luren, och sen kommer jag inte att svara mer.

Bra va.



Presentation


Jag vet att vad som helst kan hända när som helst.

Det är därför jag är helt lugn.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20 21
22
23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards