Min Kiropraktor säger att jag måste sitts i en ortopedisk fåtölj!

En ortopedisk fåtölj?

Är det en fotriktig fåtölj?

Men jag skall ju inte ha fötterna uppe i den.

Det är ju bara en skuldra som har fått lite omild behandling av sin ägarinna, som gör att jag vid eventuellt TV tittande bör sitta i den ortopediska fåtöljen.

Så då fick jag byta min älsklingsfåtölj från Ditzingers 1950 tal, till en modern från Malmsten från 1960 tal.

(Mycke med i bagaget till Portugal!)

Är den då mer ortopedisk? Den måste vara mer ortopedisk.  För jag har inte lika ont i skuldran.

Jag fattar ingenting.

Men det onda är typ borta.

Varje morgon, lunch, eftermiddag och kväll går jag och min Kompis i parken.

Då min man och jag lever i ett PK äktenskap (älskar det nya ordet som alla slänger sig med, varje sig det är PK eller inte) går vi ut och promenerar Kompis ungefär varannan gång.

Eller som fotbolls spelaren Bosse Larsson sa, 70/70. Om Ni fattar. (Återkommer med annan blogg och förklarar)

När jag och Kompis, som är en liten pudel Madam, kommer ned i parken  börjar dansen.

Först kommer Dogwalkern med den ena Cao da serra de aires. En Portugisisk ENORM hund.

Den äldre är ljusbeige, och unghunden är mörkbrun. Dom är enorma och kan inte gå i koppel. Vi har nu efter ett antal år bestämt oss för att inte mötas. Mest för att Dogwalkern inte skall få någon sorts nack/skulder fraktur när 100 kg lurvhund kommer farandes för att äta på/pussa på/hångla med/ mig/ kompis?? 

Då tar Kompis och jag typ ett Cha Cha Cha steg snett neråt vänster i parken, och promenerar lugnt vidare, under tiden Dogwalkern hänger som en trasa i kopplet på väg till en annan del av parken.

Och tiita där kommer damen bärandes på sin Shih Tzu. En av dom har bestämt sig för att hunden inte kan gå, så den bärs fram till parken, där den med stor glädje och frenesi och mattes otroliga oro börjar fara rundor

Runt dom tar vi några snabba Valsrundor för att iinte snubba eller störa.

Sen kommer killen med blandrasen. Okopplad, Oklar, Osorterad. Börjar Omedelbart fara runt Kompis med en Ouppfostad hanhunds frenesi. Varje gång utspelar sig följande dans. Liksom en Jenka. Husse tar ett steg fram för att försöka fånga, ett steg bak för att svara i mobilen och sen tre steg fram för att försöka fånga igen. Och alltid utspelar sig samma konversation:

Husse. - Is she on Heat?

Jag.     - No, you are on the Phone!

Sen har vi lite väluppfostrade Labradorer som inte blir uppbjudna, för dom dansar en egen Slowfox med sin matte. 

Sen har vi några utsläppta slynglar, som bara vägrar att dansa överhuvudtaget, och bara springer planslöst omkring.

Sen har vi de gamle hundarna som bara ligger i solen och njuter och tittar på, hur det är att vara ung, och kunna dansa.

Dom flesta som kommer med hundarna till parken, lär sig dansprogrammet ganska snart. 

Om Du dansar några steg dit, så tar jag några steg hit.

Det är inga komplicerade turer, så det går fort att bli uppbjuden.

Ja alltihopa är som en blandning av en Menuett eller Kadrilj.

Men den som utmärker sig mest är min Svenske gode vän med sin Ridgeback, och en pudelblandning, dom håller sig till sitt svenska ursprung trogen och kör lite SlängPolska runt fontänen. 

Då känns det tryggt i Parken. 

Med lite vanlig nig och kuta runt dans.  

Nästan som i Sverige