är den första dagen på resten av mitt/ditt liv.

Som om jag inte visste det.

Ska man göra något speciellt åt det??

Ska jag ut på en mission? Rädda övergivna hundar eller ensamma människor?

Nä, den första dagen på resten av mitt liv kommer jag att vara lite egoistisk.

Eller inte.

Jag skall börja idag, med att ta hand om mig själv.

Resan sen den här bloggen börjades skrivas, för snart 7 år sedan, har varit lite,  jag tror man kan kalla den ¨annorlunda¨.

Jag skall börja med att  inte göra allt jag måste, för att allt annat skall kunna hända.

Nu skall jag göra något för mig själv. 

För dom flesta av Er är det här nog vardagsmat, men inte för mig.

Jag skall åter börja ta hand om mig och bli stark! (Hallå! Du har väl alltid varit så där himla stark!  Säg inte det Säg inte det!)

Jag har blivit medlem på ett gym och idag skall jag träffa MIN personliga tränare. (Hallå! Det har väl alla människor! Säg inte det Säg inte det!)

Att sova och bara drömma vackra drömmar (Halllå! det kan Du väl inte bestämma!  Säg inte det Säg inte det!)

Äntligen skall jag bara äta vitaminer och inga mediciner, typ. (Hallå! Vad har du ätit för mediciner? Jag har ätit nästan allt gift, som ett apotek kan leverera, men nu är det slut. Så det så)

Varför tog det så lång tid som sju år, typ?

Ibland tar det så långt tid.

Innan man räknas som frisk från det som var.

Innan allt faller på plats.

Innan man får styrka att ta tillbaka styrkan.

Innan man har lust.

Så idag är första dagen på resten av mitt liv, att göra bara det som jag har lust till.

Jag tror jag tar hunden och åker till stallet nu. 

Men innan dess ger jag Prinsen en puss.

För jag har lust.

Den första dagen av resten av mitt liv.

Jag fick en varm sjal i julklapp.

Alla i Portugal går med sjalar, mest hela tiden, för att alla tycker att det är kallt här.

Blir det för varmt, så är det ju snyggt, och lätt, att svepa av sig sjalen.

Den här sjalen är leopardfärgad.

Är det ett ålderstecken?

Jag har aldrig i mitt liv, på fullt allvar gått omkring med några kläder på mig, som varit djurmönstrat.

Oavsett vad modet har dikterat.

(Lite ljug, jag hade ett par leopardfärgade tights på en maskerad en gång, kom inte ihåg temat!Kan det ha varit Bad Taste?)

Jag tycker att min leopardfärgade sjal är ursnygg!

Svepte på mig den igår, när vi skulle iväg på famös middag med våra ungdomsvänner.

Är det ett ålderstecken när man går på middag med sina ungdomsvänner?

Dom är ju dock bara i trettioårsåldern (30!).

Men jag har aldrig tänkt så innan, för jag har ju bara så himla kul med dom.

Jag har aldrig funderat på att de är så mycket yngre, så jag kunde vara mamma till dem.

Jag tror att jag kommer att dansa på borden innan dom hinner upp.

Är det ett ålderstecken när man skall gå bort på famös middag, och tupperar håret?

Jag har aldrig tupperat håret innan, förutom som innan, då jag varit på väg på maskerad!

Är det ett ålderstecken när man klär sig och tror sig leva i en maskerad??

Att det inte längre skulle passa med ett par korta shorts, knästrumpor, i 12 centimeters höga boots?

Om jag skulle klä mig så, då skulle nog omgivningen vara övetygad om att jag skulle på maskerad.

Med temat:  Kort, tight och urringat. Eller kanske Var det bättre förr?