Hoppade upp ur sängen oerhört tidigt i morse.

Packade ner en hel del saker som skall användas under sommaren.

Som konfirmationskostymen till den 5 augusti.

Verkar inte klokt, men har inte så många vänder till Stockholm efter dagens.

Körde med hästlastbilen och lastade Oskar och körde mot Skåne.

Tankade och tog snabblunch i Ödeshög.

Pratade med alla möjliga hela vägen ner. Telefonen gick varm.

Landade på Nr 1 vid halv fyra tiden.

Lastade ut norra europas mest förvånade häst.

Oskar tog sats mot sitt gamla stall, äntligen hemma igen.

Packade ur alla saker, berättade för personalen vad han skulle äta och göra.

Träffade Minna.

Kollade min andra häst som reds.

Pussade lite på hundarna.

Blev hämtad av Ingela som kom farandes från Sjöbo, där hon hade spelat golf.

Åkte till Björnstorp, där Fredrik kom, och vi svischade vidare mot Sturup.

På planet mot Stockholm.

Och nu är jag på Lidingö.

Klockan är snart 23.

Min enda tanke just nu är

Säng, säng, säng.

Det har varit en väldigt lång dags färd mot natt.

Men nu är jag framme.

Pust.

Min häst Oskar (han heter till fint Dow Jones I) kommer att bli oerhört förvånad imorgon.

Då har han under ett års tid bott i tre olika stall, forslats mellan dem med jämna mellanrum.

Inte sett sin ägarinna så där värst mycket.

Åh i morgon skall han åka till Skåne.

Vi drar tidigt på morgonen, och far i god fart i nedförsbacken mot morotslandet.

Han och jag, som har kamperat ihop sen han föddes.

Där jag var den första att torka honom torr, ivrigt påknuffad av hans mamma, som då kunde ligga och vila en stund till efter födseln.

Och jag är den som fortfarande torkar av honom när han blir blöt.

Men imorgon kommer hans lilla hästhjärna inte att förstå någonting.

- Här har jag varit på tur i snart ett år. Och sen är jag hemma igen. Hemma där jag föddes. Hemma där alla mina syskon och kompisar har skuttat omkring.

Hur gick det här till ?

Var inte det här en väldigt lång omväg?

Skulle vi bara hem igen?

Han kommer att vara oerhört förvånad.

Och jag kommer att vara alldeles generad och jättelycklig.

Över att stå med min häst i min gamla stallgång, och så är säcken ihopknuten igen.

Tack snälla Minna!

Du är helt underbar.

Om jag kan komma på varför en sladd och en telefon kan hamna i en till gränsen outrätlig härva.

Om jag kan komma på varför tre sladdar bredvid varandra, telefonladdaren, lampsladden och köksmaskinen, alltid hamnar i en härva som är näst intill omöjlig att reda ut.

Om jag kan komma på varför en sladd i bilen till telefonen, och sladden till GPS en som inte ens sittet i samma hål kan bli ett nystan.

Om jag kan komma på hur en hörlurssladd till telefonen som har legat i handväskan i ca 1 minut, blir till en kärringknut, oavsett samtalets innehåll en stund innan.

Om jag kan komma på en sladd som inte snurrar ihop sig, inte gör trettioelva knutar på sig, som alltid är rak och ledig.

Då kommer jag få nobelpriset.

Fredspriset, därför att större delen av jordens befolkningen kan vara glada större delen av dagen.

Ekonomi priset, för det krävs en sån formel för att kunna spendera alla pengar som jag kommer att tjäna på det.

Kemi priset då det antalet sura uppstötningar som alla människor får, kommer att göra jordklotet mer basiskt.

Fysik priset, för jag har kommit på det.

Litteratur priset, då jag kan skriva långa vackra essäer om glada människor som inte har snurrat till det för sig.

Matematikpriset, för det är troligtvis en matematisk formel, att få allt att sluta snurra.

Jag kommer att står ensam på scenen i Konsterhuset, och med högburet huvud vandra därifrån, behängd med alla medaljer.  

Det är bara ett dilemma.

Jag har ingen j-la aning om hur man gör.

Varför blir allt så snurrigt i min värld.

Blir det det i nobelpristagarnas också?

Är det så det börjar?

Landade idag.

Kraschlandade.

Vem kom på det trevliga, underhållande sällskapsspelet golf?

Det var väl nån sur och gniden skotte som iskall mellan benen i sin korta kilt gick och slog med en trädgren på en kotte på nån hed i skottland och tänkte:

- Ska jag ha det så här jävligt och tråkigt, och leva så snålt även om jag inte behöver, så skall mitt arv till eftervärlden bli nåt värre. Ha Ha jag tror jag kallar det här golf. Att slå på en kotte, eller kanske ett nystan av snören för korta att användas, till ett obefintligt mål. Det är något som alla efterlevande kommer att lida av. Gnissel, gnissel, gnissel.

Jag spelade golf idag.

Eller snarare betalade 400 kronor för 4 timmars självplågeri.

Solen sken, det var varmt, jag hade långärmat och långbyxor på mig.

Vagnen, den nya välte flera gånger för jag fattar inte hur jag skall få den med mig utan att välta.

Slagen, dvs när jag med klubban skall få iväg bollen åt rätt håll, gick allihopa åt pipsvängen.

När jag vid ett utslag träffade ett träd, så att jag  fick slå nästa slag bakom utslagsplatsen, då måste man ju börja fundera.

Varför håller jag på med detta?

Kan man bli inlagd, eller är det tur att Beckomberga är nedlagt.

Det här är ju helt korkat.

Hur kan så många människor tycka att det är helt fantastiskt?

Jag var helt slut när vi äntligen gick i mål, eller vad det kan heta.

Vad jag skall göra imorgon bitti?

Spela golf.

Jag kan förstå att om man är en förhållandevis fet man i lagom ålder och bor i ett land där man inte får jobba om temperaturen stiger över 50 grader celsius, vilket den gör mellan varven, att det är jätteskönt att gå i nattlinne, hela dagarna. Ett nattlinne i  Vitt. Som fladdrar om benen. Och ingenting inunder.

Men varför måste dom ha sandaler på fötterna, nån variant av Flipflops. Så fult och osexigt.

Tjejerna går ju med skitsnygga kläder under sina svarta nattskjortor. Det såg jag när vi var inne och provade på Gucci, Pucci och allt vad de heter.

Jag var igår inne på världens största shopping mall. Där finns över 1500 butiker.

Vi gick och vi gick och vi gick.

Jag köpte inte en grej.

Inte ens en nattskjorta.

Det var för många och för mycket  därinne, och så kommer man så av sig när allt finns att köpa.

Jag lyckades inte skapa ett begär efter någonting.

Inte ens efter flip flops.

Och någon arab ville man ju inte ha med sig hem.

Fast man kanske hade kunnat låna skjortan till natten.

Eller sover dom i dom också??

Jag har en absurd vilja att komma i tid.

 Rysansvärt mycket i tid.

 Vill inte springa som en tok eller stressa, om jag slipper.

Men idag tar det priset.

Var på Bromma flygplats en och en halvtimme för tidigt.

Hur vore det om jag lärde mig klockan?

Det hade varit skönt att sova en stund till.

Men jag var så pigg och så färdig, så plötsligt var vi bara på väg.

Oerhört oförsämt att tala om för hundvakt/lämnare att jag tänkte fel.

Jag gick på typ London tid, eller blir det Helsingfors tid.

Tidigt var det i alla fall.

Jag var så pigg för det hände så mycket kul igår.

Har nog en hyresgäst till min fantastiska lägenhet.

En hyresgäst som jag kan lita på. Vi är släkt.  

Och så fick jag så bra coaching på middagen jag var på.

Livet lyfter.

Stenar föll från mitt hjärta.

Då har man inte tid eller lust att sova.

Så nu sitter jag här och glor på dom som skall till Växjö, Kristianstad och andra metropoler.

Men om några timmar sitter jag på nästa flygplats.

Där är inte loungen stängd för att det är söndag, som den är, här på Bromma.

Där kan jag sitta och glo på dom som skall till New York, New Dehli och Nya Zeeland.

Men det kommer nog inte sitta en butter norrlänning bredvid mig och fråga i mobilen om  ¨ha ni tappat alla telefåner i Burträsk, det va ba de ja vill veta, åsså ä ja no lite bakis¨.

Han är också i tid.

I god tid.

Men det är väl Norrlänningar.

Dom har väl aldrig bråttom.

Hur skulle det bli då?

Så jag säger som grannen.

OK, hade----------------------

Ok nu kommer ni inte höra av mig på flera dagar.

Nu drar jag till araberna.

Och med lite tur kommer jag tillbaka.

Om jag inte

• blir bortgift mot 100 kameler till ett harem
• blir bortrövad av en beduin
• villar bort mig i en shoppingmall
• bryter benet i inomhus skidbacken och blir liggandes gipsad
• fastnar i hissen på väg upp i Burj Dubai, när vi skall ta en drink i baren på toppen
• askmolnet ökar i omfattning
• tappar mitt boardingkort eller pass eller något annat viktigt

Så jag säger bara Inshallah, jag kommer tillbaka när Allah och mina resekamrater vill.

Då får ni reda på allt.

Alltså nu får det väl ändå braka loss någon gång.

Det däringa åskvädret som det har talats om på väderleken under flera dagar.

Som snurrar runt i hela Sverige utom på Lidingö. Åsså inne i staan.

Jag har ont i huvudet.

Jag har ingen vädertå.

Jag får huvudvärk.

Kom hit bara. Så har jag upplevt ett ordentligt åskväder på Lidingö också.

Fåglarna som säger  piiip  piiip piiip här på Liiidiiingö kommer väl att tystna.

Och fåglarna på Djurshåålm som säger quidehwiit, quidehwiit, kanske håller inne sin svada.

Jag har fällt upp cabben på bilen, jag är beredd.

Vi är alla beredda.

Eller kommer det inte.

Nähä.

Då går jag och tar en huvudvärkstablett, och fortsätter att röja.

Och dricker riktigt mycket ikväll.

För det är ju inte lönt att ha så här ont i huvudet, och inte druckit på hela veckan (vi bilburna utomstaans bor, som inte vill spendera sin förmögenhet på taxi, dricker ingen alkohol innan vi far hemåt).

Kanske jag ska ge mig ut på staan ikväll, röja runt, dricka grogg och braka loss.

Då har jag i alla fall en anledning.