Jaha.
Då var man en sån där liten pallevante igen.
En sån där liten person som inte får bestämma över sig själv.
Som domsingarna sa åt en vad man skulle göra.

Jag har legat i feber sen julafton.
Inte på grund av upphetsningen för att tomten skulle komma, utan för jag alldeles innan blivit smittad.
Av en influensabacill.
Den presenterade sig inte så där jättenogrant när vi möttes.
Men Nu vet jag att den kom, den såg, den segrade.

Jag har sovit. Och så har jag sovit och på det har jag sovit lite granna till.
Jag har snorat, hostat, resten tänker jag inte berätta om, men det sänkte mig lite till.
Jag har haft ont precis överallt.

Jag har inte varit hungrig!
Jag har knanppt varit törstig!
Jag har nog bara varit helt bombad.

Prinsen blev oxå sjuk!
Enade vi stå.
Det är ju alltid roligast i sängen ihopa?????
O varmt har det varit.
Nästan 80 grader.
Tillhopa.

Måste man nu vara feberfri i några dagar innan man rör på sig?

Jag tror att vi fetglömmer vårt nyårskalas som vi är bjudna på.
Vem vill ha en blek gäst på vingliga klackar, som inte dricker, och har en bil som står på, om man plötsligt måse hem och kurera sig.
Nä, det är nog bättre att vi helt enkelt gör som vi gjort sista veckan.

Lagar något gott som vi tror vi orkar äta.
Barnmatsdiet, köttbullar, spaghetti.....
Och skålar in det nya året i Julmust.
En klassiker för Pallevantar.

Jag har i flera veckor dragit min långa historia om hur kul en av mina bästa kompisar morfar hade det på Juldagen.
Han gick i pyjamas hela dagen. Tufft.
Idag Juldagen har jag också gjort det.
Men bara för att jag har feber!
Hallå!!
Vad det det jag önskade??
Svårt att veta för den som sköter önskningarna.
Pyjamas, JA.
Hela dagen. JA.
Feber. NEEEEJJJ!

Önskningsansvarig var dock väldigt kreativ vad det gällde julklapparna!
Jag fick allt man kan önska sig.
Bl.a ett nytt tangentbord till Ipaden.
De som har läst min förra blogg förstår att det inte alltid är så lätt att koppla in allt.
Men jag hoppas ju att min önskan ska slå in, så att jag får den här texten att fungera.

Min nästa mycket seriösa önskan är att jag skall bli frisk.
Fort.
För jag hörde aldrig att min bästa kompis morfar gick på mellandagsrea i pyamas, eller tillbringade nyårsafton i glada vänners lag iklädd en liten neglige.

Det är något speciellt med Julaftonsmorgon.

Allt som skulle vara klart, måste vara klart.

Det som inte blev färdigt, blir bra i alla fall.

Allt är så tyst.

Hela staden sover fortfarande.

Den väntar på tomten.

Jag med.

Men innan dess äter vår lilla familj gröt, ser vem som får mandeln! Letar i strumpan om det redan har kommit en klapp.

Njuter av stillheten.

Innan vi åker ut till STORA FAMILJEN och vi firar.

Alla Vi firar att det är Jul, att vi älskar varandra, att vi är lyckliga och lever ett så underbart fantastiskt liv.

Ja, jag vet att jag har ett mycket priviligerat liv.

Jag tackar min lyckliga stjärna däruppe på himlapällen för det VARJE dag.

Och allra mest en morgon som denna.

Julaftonsmorgon.

God Jul, önskar jag alla.

Ja, jag ser ut som en Östermalmstant.

I lång päls, nu när kylan biter, Curling Boots, dock det till Skånska skoaffären importerade märket, och en sån där fånig luva med tofs.

Ingen snack.

Klockrent en Östermalmstant.

Men sen tar det slut.

Jag kommer aldrig i hela världen kunna uppföra mig så illa som dom kan.

Tala om personer som jobbar i olika affärer, som ¨lilla människan¨.

Gnälla över det mesta i mataffären.

Men rekordet slogs idag.

Igår i blomsteraffären vid ICA på Fältöversten, det är där Östermalmstanterna hänger mest! kom en dam och påstod att hennes hyacinter inte hade blommot så väl, och undrarde om hon kunde få nya. Den lilla expediten undrade hur många det var som damen hade köpt, och det handlade om 2 st. Dvs 25 kronor.

Jag har all respekt för pengar, men varför sätta den stackars expediten i skiten, för att du köpte två hyacinter som inte stod till julafton.

Men glad i hågen gick ÖT hem med två nya hyacinter.

Jag trodde jag varit med om en engångsupplevelse.

Men ACK NEJ!

Karlaplan/Östermalm örlar av elaka kärringar.

I Blomsteraffären ute på Karlaplan stod det idag en tant i lång päls och skällde ut den manliga försäljaren, för blommorna hon köpt för TVÅ veckor sedan, och som inte hade blivit som hon hade tänkt sig. Och hon skulle ha nya. Men inte nu, för hon hade faktiskt inte tid med det här tjafset. Hon skulle resa bort, och inte vara tillbaka förrän den 3 januari.

Som svar fick hon att hon kunde hämta blommor (troligtvis Amaryllisar) på söndag, för att de skulle hålla över jul.

Men ack nej. ÖT skulle ha nya blommor när hon kom tillbaka från sin resa, och det var absolut inte Amaryllis. Det var ju efter jul! Utan hon ville ha ett tillgodokvitto så att hon kunde plocka ut nya blommor.

Då bad försäljaren att hon skulle komma med sina dåliga blommor, så att verkligen kunde förstå problemet med hur dåliga de va.

Hur trodde han, den lilla månniskan att hon som inte hade tid med det här för att hon skulle resa bort, skulle ha tid med att komma ner med sina dåliga blommor.

Fy farao för elaka tanter.

Nästa gång kommer jag knäa dom, och be dom visa liten hänsyn och respekt.

Jag var lite rädd för att det skulle vara skurkar och banditer på stan som kunde göra min tillvaro instabil.

Har inte sett några ännu.

Dom får väl inte plats bland alla Östermalmstanter.

Jag tror att alla människor har julgransfot.

För att ta in en gran i sitt hem och sätta ner den i en dylik fot.

När julen är över finns det ingen användning i hela världen för en julgransfot.

Tänk vilket liv.

- Ja, har jag tur så plockar dom upp mig i ljuset någon gång i december. Början alltså. Det är tur att det är så mörkt ute, för man tappar lite förmågan att klara ljus, när man legat nerpackad så länge. Men så plötsligt åker jag upp. Wow. Sen får jag stå där på en undanskymd plats, liksom längst ner, och bära upp hela julen. I alla fall granen.

- Det finns ju partier och organisationer i Sverige som har åsikter om färg och form. På Människor, framförallt. Undrar om de har funderat på oss julgransfötter? Vi julgransfötter finns i många olika färger och former, men liksom människor är vi väldigt lika.

I packlåde paradiset, vårt hem, har vi många julgransfötter. Fler än vi trodde.

Jag har en svart. Smaka på den ni.

Prinsen har en ancien modell i grönt, med röda ben. Inte illa.

Sen har jag en extra till den lilla granen, med grön bricka. För den lätt glöggfyllde påfyllaren av vatten, inte skulle skvalpa över.

Åh sen finns det nog några till som får stanna i sin mörka låda till ett annat år.

Vi vet ju att det blir jul varje år.

Och det är kortare och kortare mellan gångerna.

Kanske det knappt är ide att stoppa ner den i sin låda?

Får midsommarstången plats i den?

Är någon utan julgransfot?

Så är det nog bra med det.

För hur får du annars på dig byxorna, som Göteborgaren skulle säga.

Gubben i lådan vad har du för dig? Kokar du kaffe? Borstar du skorna ? Gubben i lådan kom fram!

Den sjöng vi när vi var små.

Och sen dök man upp och gjorde en rolig gubbe.

Just nu dyker jag bara ner i lådor.

Stora lådor.

Med massa saker och beslut nerpackade i.

Ska den behållas? Tycker jag om den? Tyckte jag om den? Hur kunde jag tycka om den? Är det här vispen till den elvispen jag just la i en låda i köket? Hur många rivjärn kan det finnas i ett hem? Kommer jag någonsin att använda den, det, dom, ??????

Eller, Moraklockan! Legat inlindad i tre och ett halvt år, nu minns jag varför jag älskat den sen jag var liten.

Om jag någonsin kommer att dra upp den varje dag, som pappa eller morfar gjorde. Nä tror inte det.

Gubben och alla grejor i lådan kommer att ta all min enerigt tillsvidare.

Men plötsligt är det klart.

Och det är då jag dyker upp ur lådorna.

Som en rolig och glad gumma!

Gumman i lådan, vad har du för dig, kokar du kaffe? Borstar Du skorna? Gumman i lådan kom fram!

Ibland känner man smärta.

Det gör helt enkelt ont.

Ibland gör det helvetes ont.

Då biter vi kvinnor oftast ihop, och sen går det över.

Om man är man och känner smärta. Då går det inte över.

Smärtan tar helt enkelt över.

Det gör ont i princip hela tiden och överallt om man är man, och har ont.

Smärta och män är okompatibla.

Tack snälla att män inte föder barn, då hade vi bott i ett enormt Kina, och alla hade fött ett barn. Och det hade gjort ont.

Tack snälla att vi bara får ont i tänderna när karis och bactus anfaller, annars hade vi inte haft tandläkare. För dom gör ont.

Tack snälla för att vi bara får träningsvärk när vi anstränger oss, annars hade vi inte haft städning, matlagning, barnpassning, maraton lopp och annat hurtigt. För det gör ont.

Tack snälla för att män stavas med ä och mens med e. Annars hade det aldrig funnits någon PMS som kan få ett bra förhållande att gå vidare. För det gör ont.

Tack snälla för att karlfolk och ont är okompatibla, så att vi kvinnfolk kan få vara sådär förstående, gulliga, tröstande, smärstillepiller serverande, som bara vi kan.

Det gör att livet går vidare och vi älskar varandra.

Även om det enligt Lena PH gör ont.