I november månad regnar det . Tydligen.

Jag tycker att det är bättre när det snöar. Egentligen.

För man blir inte lika blöt. Förrän det smält.

Nu är man genomsur på alla sätt. Direkt.

O hunden vill bara inte. Gå ut.

Men jag lämnar inte mitt ansvar för huset. Förrän på fredag.

Fram tills dess kan vi ju ha körbart på vägen. Plogfritt.

Sen kan det då börja vräka ner av snö. Äntligen

Det har burits.

Det har packats.

Det har kånkats.

Det har packats.

Det har sorterats.

Det har varit magknip när älsklingsaker försvinner till återvinning/avfalls stationen.

Idag var vi och slogs med alla som har för mycket av allt.

Där slogs herrar med gula rutor på Hästen sängar, som nu i Stockholm är FEL färg.

Där slogs herrar med stora mercedes jeepar som skulle slänga hela bastun, för ett nytt SPA!

Där slogs en herre med sin livrädda fru vid ratten, i den minsta bilen av alla, för att slänga EN låda.

Där slog vi oss fram mot Brännbart, Jord o Sten och Glascontainers.

Tur att man inte blev slängd.

Att man inte är SKRÄP.

Hamna i en container fylld av wellpapp.

Jag känner mig inte så ofta som wellpapp.

Men skulle jag bli skräp, och slängd.

Släng mig i wellpapp container.

Där landar jag mjukt.

Det  är det som är höjden av återvinning.

Att bli behandlad som skräp.

Och sen som genom ett mirakel, bli bäst igen.

Hos någon annan.

Som har en annorlunda skräp syn.

- Åh, fyller han inte 60 år nästa år?

- Jo det tror jag absolut!

- Men vad ung han ser ut, inte ett grått hår.

- Och i sån bra form. Han måste verkligen tagit väl hand om sig i livet.

- Hej! Vad kul att ses! Fyller inte du 60 nästa år.

Det är då det börjar.

- Nja, jag är bara 59 och tre månader.

Eller

O nej, jag är ju 57 och 3½ vecka, så det dröjer ett tag.

Eller

Kanske inte ännu, för jag har ju inte kommit längre än till 58 och en halv.

Det som i 4-5 och 6 års ålder var livsviktigt.

Kommer tillbaka som ett brev på posten. (Om nu Posten fungerar?)

Här finns det inte en levande själ som skulle erkänna, att man faktiskt är

den ålder som man är, och fyller det man fyller.

Och om det nu skulle vara så att någon erkänner sin ålder,

så hör man inte direkt många lekkamrater tjoa!

- Vilket kalas jag ska ha! Med godispåsar, och något med sig hem!

Det är mera:

- Tror du någon saknar en om man smiter till New York?

- Nej vem vill fira mig?

- Det är läskigt att fylla år.

HALLÅ!!

Gilla läget.

Vägen hit har varit guppig för oss alla!

Men om man nollar (som det heter på skånska) så måste man ha gille (kalas).

Det blir inte roligare att bli äldre om man leker kurragömma i New York, eller i någon annan avlägsen håla.

Utan det är bara att bita i det sura äpplet  och handlöst slänga sig in i födelsedagskalasets vindlingar.

Det kan ju bli himla kul.

Så där kul så att man känner sig som barn på nytt!!!!!

Hela våningen är fylld med packlådor.

Ja, mer än fylld.

Till bredden överfylld.

Och hur många man än packar upp,

så är det lika många när man vaknar på morgonen.

Kan dom föröka sig under natten?

Hur gör packlådorna för att bli fler?

Är det sånt vi bara inte vill veta?

Under temat:

- Ja jag har syskon, o dom kom nog med storken!

Ja, lådorna känns som fler och fler varje morgon,

och det är nog den där packlådsstorken som kånkar hit fler

varje natt.

Packlådsstorken kallas annars i var mans mun för Stadsbud.

Bara inte Stadsbuden börjar föröka sig också.

Då vet jag bara inte vad som kan hända.

Jaa!

Vi har fått allt omkring buret.

Mycket är på plats, mycket är på villovägar.

Men datorn är igång igen.

Vi är i staaan.

Det är ett absolut kaos.

Finns det en packlåda som någon saknar, så står den hos oss.

He-vete vad lådor.

Och möbler.

Och grejor.

Och grunker.

Men jag sover väldigt bra.

Som en stock.

Känner mig som en stjärna i sängen.

Nära himlen.

Åsså nära det stora kyl och frysskåpet, som man någonsin kan vara.

Det vill säga matäffärerna runt Karlaplan.

Dom har öppet veckan runt, längre än vad vi är vakna.

Idag var jag ganska sent på väg därifrån.

Framför mig, bars en mycket ung kille på sina pappas axlar.

- Pappa, jag är uppe i himlen nu! Jag är jättenära stjärnorna.

Då kunde jag svarat honom, om han varit lite äldre:

- Det  är jag med. Jag är väldigt nära stjärnorna nu. I himlen.

Och det är ljuvligt. Att vara så nära. Och mitt i lyckan.

Vi fick skjuts från Murcia till Alicante med Ingemar Johansson.

Inte DEN Ingemar Johansson.

Hans namne i Spanien.

Ingemar har jobbat som golf pro i hela sitt liv.

Längst på golfbanan i Töreboda.

Ingemar hade väldigt mycket att berätta för oss i bilen.

Resan tog 1½ timme.

Med en chaufför som kör mer och pratar mindre hade det nog tagit en timme.

Han berättade allt, om sina två böcker som han läst i sitt liv.

Från pärm till pärm berättade han hela innehållet, alla vindlingar och vändningar. Och slutet.

Sen övertygade han oss om, vilket dock inte riktigt lyckades, att vi bara måste läsa bägge böckerna.

Efter det gick vi igenom Spanska cognacs sorter.

Inte det som jag är mest intresserad av.

Men Prinsen satt och hummade i takt och försökte hålla med.

Men det är ju alltid bra att veta att cognacen El Bullo, (typ) bara sved i halsen de första klunkarna.

Sen blev den riktigt god.

Det fanns en del Spanska viner under 3 Euro som också hade samma inverkan på kroppen.

Svider i början, men sen blev det bra.

Jag har mycket med mig hem från Golfresan i Spanien.

- Fruntimmer svingar på ett annat sätt än män.

- Töreboda är bästa golfbanan i Sverige.

- Här åkte jag fast för fortkörning för 6 års sen, så därför kör jag inte så fort. Sen dess, överallt, för de kan ha flyttat kontrollen!

Ibland är det helt ljuvligt att bara vara en lyssnare.

Ibland är det inget annat val än att vara en lyssnare.

Men får man skjuts mellan Murcia o Alicante, så är det värt det.

Vi har slängt oss ut till Lådna.

Från Spanien till Söderbo!

Från Sol till Snö flingor!

Från äcklig mat till all mat glömd i stan. (Suck höna, Varför bar jag omkring på en tom kylväska????)

Från mängder av mat till det som fanns i kylskåp och frys. (Sparat en del som den Bond brud man är.)

Ja, jag är ju en riktig Bondbrud. Utan mera temat Bonde. Livet på landet. Snöstorm, ofarbara vägar, långt till affären,  ingen mat, Yippeii finns i frysen!

Idag har vi hamlat, eldat och planterat. Även sått en del frön.

Som den Bonde man är.

Men nu skall det stängas för vintern.

Det skall tömmas kylar och frysar.

Och var går gränsen för bäst före datum.

Sillen från midsommar håller över jul.

Vad äckligt.

Julen varar nog till påska, men sen får det väl räcka.

Kan kanske spara en liten ansjovis rumpa till en Janson till Jul.

Men där går nog gränsen.

Och nu närmar sig vintern med rasande fart.

Och bäst före datum för den, är väl ungefär 16 april.

Sen är det vår, sommar och ingen tänker på bäst före.

Utom möjigtvis Bikinin som ligger kvar här över jul.

Den har ju ingen möjlighet att på så lång distans bestämma över gräddmängden i Janson till Jul.

Tänk att en liten tygtrasa har ett så kort liv.

Bara på några år har ett bäst före datum passerats.

Kan allt bero på en ansjovis burk från midsommar?

Alltså min brun utan solkräm va slut!

Hallå vad gör vi nu?

Jag bara inte klarar av att bli så bleeeek.

Rädda mig.

Åh då åkte vi till Spanien.

En WIN WIN situtation för meejjj.

Massa sol.

Äcklig mat.

Brun o smal.

Bara ett litet gupp. Motvallsgupp.

Det va en golfkurs.

Hallå! Hur svårt är det?

Jag har ridit o hoppat läskiga hinder hela mitt liv. 

Med en opålitlig kamrat mellan benen.

Då är det väl urenkelt att slå en ointresserad boll dit den ska.

Den väger ju inte ens 600-700 kg som de flesta hästar gör, som man skall få dit de ska.

Det gick åt pipsvängen med golfen.

Det är mer än vikten som räknas i golf.

Men den stora likheten/olikheten är:

Jag är brun om armarna! / Bondbränna (definitivt inte James Bond utan bonna!)

Men i golf blir man brun om benen.

Ett av de små stegen framåt i livet.

När Krämen tar slut, så kan man åka till Spanien.

Bli plågad av en sport/tränare/vilja.

Men nurförtiden kommer jag hem med brunare ben.

Om det är ett framsteg eller inte?

Vem vet.

Men jag kunde köpa billig brun utan sol på flygplatsen.

För det var väl det jag ville???????