Ja, vi lever i en annan värld.

På alla sätt.

Nästan.

Åt något ovanligt igår.

Det tyckte inte min mage om.

Min mage är inget man skall önska sig.

Den är kinkig med, vad jag stoppar i mig.

Dock har jag en faiblesse för att glömma bort det.

Det är tråkigt.

Jag vill vara som alla andra och bara trycka i mig goa saker i stora mängder.

Men det fungerar inte alltid.

Så natten spenderades till en del i badrummet.

Jag genomgick en bantnings/detox/how to be slim, fast and furios kur, på bara någon timme.

Mot detta skulle det kureras.

Det presenterades något att svälja ett halvt dricksglas av.

Och när det var svalt, skulle jag, HELA JAG, gunga.

Så att vätskan kunde skramla runt i hela magen.

Prinsen och jag fick oss ett gott skratt.

Har ni provat att gunga runt en medicin i magen förut?

Jag är varken bra på rockringar eller att stå i brygga.

Men gungade gjorde jag.

Så gott jag kunde.

Lite som en Brasiliansk Samba artist. (Tänk att gamla kolonier sätter sina spår hos apotekaren!)

Blev jag bättre?

JAAA

Så mitt bästa tips, gunga runt lite när ni tagit en medicin.

Om inte annat, så får man skratta en hel del.

Bara det blir man friskare av!

Vi har lovat varandra, nu när vi sitter här nere och leker pensinärer (förklaring kommer i en senare blogg), att ALDRIG tala om vädret.

Hur kul är det att börja varje konversation med  maken, varje vän eller släkting, 

- Ja vi har hundra grader varmt nära solen, som alltid skiner, och fåglarna alltid kvittrar och allt är en dans på rosor.

Då kommer alla sluta att ringa.

Vi kommer inte ha någon att tala med.

Och våra egna många och mycket otippade samtalsämnen kommer att decimeras till några få.

Sol

Moln

Regn 

Vind

Hur sexigt är det?

Vi har ju ändock så mycket att säga till varandra fortfarande.

Och som min Prins alltid säger, när du berättat allt, kommer du att ändra åsikt, och berätta allt igen, from another point of view.

Tänk Er själva, att vakna med sin älskade i sängen, och börja dagen med:

- Hjärtat, Solen skiner!

Det gör den väl alltid, där hjärtat är.

Även dom dagar det regnar.

Eller som idag, när det var helt underbart, och lite molnigt.

Istället för att gnälla, är ju svaret på frågan:

- Det regnar och är molnigt!

- Ja nu jaaa. Men vänta Duu!

Så från och med nu, så får ni fråga om vi har väder, när vi alla kommunicerar.

Och hur är vädret hos Er?

Hos Prinsen och mig skiner alltid solen, vi har alltid bra väder!

Ja nu Ja!!!

Ok!

Nu börjar det igen.

Imorgon när klockan borde vara 9, så är den bara 8:a.

Alltså här i Estoril.

I Staaan är den bara 9 fast den nyss var 10.

Åh om man då nyss kom från Staan, så vet man ju faktiskt inte vad klockan är alls.

Har alla klockor ställt om sig?

Kommer alla klockor att ställa om sig?

Om dom inte gör det, kommer jag att vara hungrig för lunch någon gång mellan 10 och 14.

Jag kommer ju inte vara riktigt säker när hungern skall slå till.

Jag vet bara att vi är bortbjudna till middag imorgon kväll.

Kl 19.

Åh det är dom från Staan som har bjudit, och dom är här i Estoril, men vet dom om att det är vintertid och var dom är.

För annars får vi vara beredda att komma dit vi nu ska (det har dom inte berättat ännu, men dom kanske inte vet det heller, ännu, tidsnog som det heter) någon gång runt 19, vintertid i Estoril, dvs jag kommer vara hungrig, för klockan är ju egentligen 20, om jag fortfarande inte har min Staaan hunger för då är ju klockan 21. Eller så.

Är det underligt att vintertiden känns som en snurrtid.

Vad det det som var meningen?

Haha

Nu hittar vi på något för alla, så att två gånger om året skall dom gå omkring och äta antingen på fastande mage, eller bara vara SÅ hungriga.

Speciellt om de flaxat mellan två tidszoner.

Så jag kommer att gå och lägga mig i tid ikväll.

Bara den sömnen inte räknas som en eftermiddagssnos dagen efter.

Eller hur blir det?

OK!

Nu är vi framme.

Vi är i Portugal, Estoril.

Då väntar jag ivrigt på frågan:

- Hur gick resan?

Helt otroligt bra.

Jag har varit nervös i över en månad, ett halvår eller hur länge man nu kan fundera över, hur ens lilla hund skall kunna landa i samma land som Prinsen och jag har valt att bo i.

Och hur  resan och landningen, skall genomföras.

Så bestämde vi oss.

Vi flyger till Sverige och hämtar henne.

Vi hade hunnit packa upp det mesta i vår tillfälliga lägenhet, (Hunden är tröttare än vi på packlådor, och bodde sista veckan i min handväska, för att vi inte skulle glömma bort henne!)

Sagt och gjort.

Det ordnades en anledning för resa till Sverige.

Och sen plötsligt var det dags att åka hem till Portugal igen.

Vad väger hon?

Är Passet rätt ifyllt? ( Hon fick alla vaccinationer, och höll på att dö FAKTISKT av den sista)

Vilken väska kan och får hon flyga i.

Väl på flygplatsen gled Hunden upp vid incheckningen med en självklarhet, som jag under alla mina flygturer aldrig kunnat uppbåda.

Fick bästa sätet, och vi två medresenärer var glada att få platserna bredvid.

Det spatserades  på käcka pudelben genom säkerhetskontrollen, där kontrollanterna slogs om att vakta Hunden, medans jag klädde på mig skärp, skor, kavajer och packade väskan med allt som skulle packas ner igen, efter röntgen kontroll.

Gjorde entr'e i Buisness Loungen, som om HON i princip var uppväxt där.

Först in på planet, på första raden ( Det är väl det minsta man kan begära om man är en Pudel) flög vi iväg,

Delade lunchen med mig, en lätt inkokt bläckfisk, i olivolja, som otippat smakade helt fantastiskt för en liten jycke.

Blev serverad vatten i egen liten skål av URSNYGG portugisisk steward, som bara ville klappa hunden, och inte en enda gång ville klappa matte. (No Comments)

Hon passerade den Portugisiska tullen med ett svalt leende, till de 4 Tullpoliserna, som bara log och varken ville se Hundens pass eller något annat.

Och medan vi väntade på vår chaufför för hemresan från flygplatsen, gjorde Pudeln ett snyggt toalettbesök på flygplatsens närbelägna gräsmatta. (Efter 7 timmars resa med dricka och äta, slog hon mig med hästlängder, att hålla sig alltså)

Det bästa?

Att den ursnygga Portugisiska Stewarden var så imponerad över vår lilla ludna favorit, så han sa:

- She must be a Frequent Flyer!    

Kommer hon att bli den första jycken med eget EuroBonus kort?

När jag var liten och bodde hemma, tittade vi alla i familjen med stora ögon på mamma, när hon sprang runt helt genomsvettig och städade.

För att städhjälpen skulle komma.

Pappa skakade på huvudet. Varför skall vi ha någon utifrån som hjälper oss när du har städat klart innan hon kommer?

Vi barn var bara förundrade. Skall det vara nördvändigt att lägga så mycket energi på något så tråkigt som någon annan person ändå skulle göra om ett litet tag.

Men detta mönster upprepades gång efter gång efter gång.

Mamma städade och städtanten kom.

Idag skulle vi få hjälp i lägenheten, av samma anledning.

Städning.

In i huset skulle det komma ett proffs, och sen skulle allt hamna där det skulle vara, allt skulle lukta gott, saker vara någorlunda på sin plats. Etc, etc etc etc.

Vad gör då jag.

Jo jag far upp i morse.

Åh nu har jag 4 timmar på mig tills hon kommer.

Bäst att jag röjer.

J-klar vad jag har städat.

Allt ligger i prydliga högar, allt är bortburet, allt är i ordning.

- Men varför i hela friden har ni städhjälp?

Jo, jag kom på idag, att när jag har röjt så att det går att komma åt att damma, dammsuga och torka av allt, då är jag helt slut, genomsvettig, trött på alltihopa, orkar inte bry mig mer, och framförallt helt ointresserad av att jag damm i hörnen.

Så plötligt så förstår jag mamma.

Det jag med en otrolig energi levererade under några timmar på förmiddagen, är bara en förutsättning för att det skall bli ordning senare med proffs hjälp.

Jag som amatör kan bara förbereda, kratta i manegen, preparera.

Det jag även kunde konstatera var att jag är otroligt lik min mamma.

Samma ...............................Samma

Eller snarare skall det nog heta:

Pappas duktig flicka  

Imorse hände det, som jag gått och funderat på ett tag, när det skulle hända.

Det ösregnade.

När det ösregnar här, that really means something.

Det blåste.

När det blåser här, that really means something.

Åh jag bara orkade inte dra igång den där vanliga Sussi.

Så jag säger till Prinsen:

- Kan vi inte leka tonåringar idag! Du vet, chilla, se på  film och bara hänga!

Med ett stort leende svarar han:

- Självklart!

Milstolparna i livet dyker upp vid de mest otippade tillfällena.

Idag är en milstolpe.

Jag har sen jag var en jätteliten människa, alltid försökt vara duktig.

Det är ju inte alltid man lyckats, men själva intentionen har varit den.

Gått i skolan, gått hit och gått dit, och gått dit näsan och viljan har pekat.

Aldrig backat för ett ansvar jag har tagit på mig.

Jag har försökt uppfylla de krav som har ställts på mig.

Men nu är det andra planer!

Nu ska jag bara göra det jag har lust med.

Sluta vara duktig flicka!

Men hur ska det gå??

Du som har så mycket energi och vilja.

Jag skall prova med att Go with the flow, som det så fint heter.

Njut av det som är och bjuds.

Åh jag börjar här och nu.

- Prinsen! Har du hittat nån kul film att se?

Åh vad kul, Die Hard 2!!

(Hur täntke han nu? Hur mycket blod och skrik? Vad är det för fel på en RomCom?)

Jag kommer strax  

Vad jag håller på. 

Och packar upp.

Lådor o lådor o lådor o lådor och några väskor och sen några lådor till.

Och alla dess beslut under uppackandets gång.

Den saken här, den grunken där, korta strumpor i lilla lådan, långa strumpor i stora lådan.

Men var i helskotta skall Lucia nattlinnet bo?

- Människa! Säg inte att Du har släpat med dig ett Lucia nattlinne???

Jo, det har varit med sen jag gick i skolan i Sigtuna.

Och under alla årens lopp, har det plötsligt kommit till användning.

Plötsligt är man med i ett Lucia tåg igen.

Dock inte alltid som Lucia, men nattlinnet är det ingen skillnad på.

Bara ljusen i håret, och att Lucia inte behöver sjunga.

Jag är glad både för att sjunga och att slippa ha ljus i håret, så det är OK för mig.

Åh man vet aldrig hur glad Prinsen kan bli, om jag kommer intassande om några månader, i över 20 graders värme och 85% luftfuktighet, med pepparkakor som är moschiga av fukten, och ett flämtande ljus i värmen.

Det blir nog succé.

Men det beslutet behöver jag ju inte fatta idag.

Dagens beslut är:

- Var i helskotta skall Lucianattlinnet ligga fram tills dess, och sen hela vintern, våren, sommaren och hösten, innan det är dags igen?

Ja, de här dagarna handlar bara om beslut, beslut, beslut.

Och det allra bästa är, att vi snart kommer att flytta dit vi skall bo!

Vi har beslutat oss för at vi inte skall bo kvar här, utan vart vi skall flytta, men det är inte inflyttningsklart ännu.

Så när väl det datumet är beslutat, så kommer vi att packa ner alltihopa igen.

Flytta allt till villan på andra sidan gatan, (om familjen där kan besluta sig).

Åh sen står jag där igen med  packlådor och ett Lucianattlinne i näven.

Och skall för 4:e gången på de senaste 5 åren besluta mig för i vilken låda det skall ligga.

För jag kommer aldrig att slänga det.

A noite é passos pesados , em todo o quintal e recolha.
Em todo o solo sol'n esquecer , a ninhada sombras.
Então, em nossa casa escura , aumenta com velas acesas 
,Santa Lucia , Santa Lucia.
A noite era grande e bobo. Agora, escute , 
ele voaTodos os quartos tranquilos , 
abanada como de asas.Veja , 
no nosso limite está vestida de branco com a luz em seu cabelo ,
Santa Lucia , Santa Lucia.
As trevas resistência logo fluir , 
a partir de vales da Terra.
Então, ela é uma palavra maravilhosa para nos falar.
Data será nova , descendo do céu rosado
Santa Lucia , Santa Lucia.

Natten går tunga fjät på Portugisiska. 
Man får ju ta seden dit man kommer, ännu ett beslut 

Den stora frågan från alla svenska vänner innan vi åkte:

Vad ska Ni göra hela dagarna!

Busy busy doing nothing at all!

Svarade jag alla runt 30 år och yngre.

Det äldre som inte dansar, fattade nog inte det svaret ;))

Men jag var aldrig orolig.

Att vi inte skulle ha något att göra här i Portugal.

Vi har varit här nu i en vecka, och jag eftersvettas hela tiden.

(Eftersvettas gör hästar, sportnördar etc när de presterar något helt galet, typ Prix D'Amerique, och efter prestationen, inte kan sluta att svettas, för hela kroppen har levererat, sprungit, gjort allt vad de kunnat under en överskådlig period!)

Vi har ju för fasen inte suttit still sen vi kom hit!

Sagt Goddag till typ Borgmästaren, om det inte var han själv (klart snygg) så var det en undersåte, som hälsade oss välkomna.

Ett antal gånger på banken för att sätta in och ta ut, precis som förut.

Fara rundor och handla, salt, peppar, ketchup, och sånt som behövs i var mans hem.

Fylla Ikeakassarna med hyllor och lådor, och annat som behövs.

Telefon till hemmet och till örat, dvs mobiltelefoner till oss bägge.

Ja, helt enkelt sätta upp ett hem.

Ett liv.

Och ett lattjolajban sådant.

Allt gör vi ihopa.

Utom slänger soporna.

För det gör Prinsen.

Prinsen har alltid varit och kommer att förbli, vår sop och miljö ansvarig.

Så vi hinner inget annat.

Än att ta hand om vårt liv.

På lördag ska vi städa, och på söndag ta det lungt.

Tror jag.

Men vi är ju bortbjudna både på lördag och söndag, så hur i helskotta kan vi ta det lungt då???

Jag bara säger det, Busy Busy doing a hell of a lot.

Och om någon undrar, det tar hela dagarna!!