Jag bor någonstans mitt i en berg o dalbana.

En del hus ligger däruppe, och andra liggar på vägen ner, och andra hela vägen nere.

Det är ju ganska normalt, trots allt.

Nu undrar jag bara varför har en hel del av de här husen fler ytterdörrar?

Ja, kan man då tycka, det har ju många hus.

En del dörrar för att gå in, och andra kanske används till, för att bara gå ut.

Men en del av de där husen som har två dörrar eller fler, har en dörr som inte leder någonstans alls.

Det vill säga att om man öppnar dörren inifrån, så är det bara ett stup, eller mer eller mindre höjd utanför dörren.

Varför har man det så?

Är det för att man är trött på sina middaggäster, släkt, fru/man, barn, husdjur, hantverkare, ja jag vet inte vad, som man har en dörr som leder ingenvart.

- Om du ska gå, ta dörren till vänster!

Ha ha, sen slipper man se dem en gång till.

Eller är det dörren som leder till Underlandet?

Kanske man skulle ha en sån där dörr i alla fall.

Jag ville nog hellre ha en dörr till Kalle och Chokladfabriken än till Alice i Underlandet.

Det är mer godis hos Kalle, och så slipper jag hoppa runt och skutta med ett lejon, en plåtniklas och va käck.

Så här har vi det på Lidingö.

Om vi tänker oss en hon och en han.

En son och en dotter i lagom ålder.

En hund.

Fem hästar.

Mostrar, morbröder, fastrar och farbröder,  och massa syskonbarn.

Vänner o kompisar.

Ett hus på Lidingö.

En våning i staan.

Två sommarhus.

14 soffor.

9 serviser.

4 gevär.

6 datorer.

100 par skor (de flesta är nog hennes ;-))

Ett underbart liv.

Om man lägger in allt det, och en himla massa grejor till, i  en sån där Tombola trumma, som hänger på en ställning med en vev på trumman, som vevas runt, så att man i det lilla fönstret på trumman kan se hur allt blandas.

Det är hons/hans , Vårt liv, just nu.

Jag älskar när livet känns som en tombola.

När det är upp till oss att hitta och dra en vinstlott.

Det är inte alltid lätt att hitta vinstlotterna.

Det finns alltid några nitlotter i livs Tombolan.

Det är allas ansvar att ta vara på vinstlotterna.

Framför allt när dom finns rakt framför näsan.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

Vi var på biopremiär igår.

Alla var där.

O så vi.

Varför då?

Små mackor, vitt vin, och en inbjudan.

Hur svårt kan det vara.

Men nu kommer jag till själva filmen.

Jag vill inte veta hur många sätt man kan ta livet av olika personer.

Människorna dog som flugor.

Av de mest märkliga anledningar.

Fattar egentligen fortfarande inte varför.

Kändes periodvis som om det var ett data spel, och alla hade minst 5 liv.

Men det var nog för mycket blod för så många liv.

ÄCKLIGT!

Det är inte ofta man sitter i mörkret i över 1 ½ timme och blundar.

Och inte somnar.

Gick inte, av alla skrik, skott, knivslagsmål och sånt mys.

Jag vill inte se sånt där otäckt!

Min skrämsel går någonstans vid filmen Notting Hill.

Ni vet när han som bodde hos Hugh Grant öppnar dörren mot alla journalister, iklädd blå Y-front illasittande kalsonger, och cyklop på huvudet.

Det är otäckt.

Där går min gräns.

I och med att personalen på återvinningsstationen på Stockby inte är kloka i huvudet kommer jag nu att beställa en container hem till mig, där jag kommer att slänga allt huller om buller.

Ser jag någon av de anställda från nämnda sopstation här utanför så slänger jag ner dom med.

I min container.

Bredvid min container står det inte en person som skäller ut en, för att jag slänger böcker bland brännbart?

Inte bllir tillhutad för att jag tömmer papperspåsen med papper, i papperscontainern.

Tycker att jag är helt dum i huvudet som inte vet om att gamla datadisketter har ett återvinningsansvar eller inte. Det stod i garanti pappren vilken sorts återvinning det skall vara.

Som inte himlar med ögonen för att jag står med famnen full av saker som inte passar någonstans alls.

Eller som älskade Nanny sa när hon skulle hjälpa mig och slänga häromsistens:

- Det kändes som om dom jagade en med gamla stekpannor. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!!

Så nu kommer jag bara hutta iväg allt som jag inte vill ha kvar, eller som inte skall till auktion.

Ja jag vet att jag är en miljöförstörare.

Men miljön i min mage och själ är viktigare för mig än vad världsmiljön är.

Och jag tror inte att alla soporna sorteras och bränns på olika vis.

Det är absolut för dyrt.

Så jag tänker göra samhället en tjänst.

Jag blandar skräpet redan på hemmaplan, så slipper ni göra det senare i mörket.

En god vän till mig drev en stor och välbesökt restaurang för ett antal år sedan, i Skåne.

Det fattades en servitris i personalen, och han gick runt för att leta efter henne.

Fann henne i rökrutan, typ, och undrade då vad hon gjorde där, med tanke på att det var ett kaos i matsalen!

Fick då genast till svar på bredaste skånska:

- Kan man hjälpa att man är allergisk?

En liten syster till mig sitter igår med sin man och två hundar, en stor och en liten hund och en normalstor man, på väg till Stockholm från Torekov, med sin Mercedes bil.

Lagom vid Shellmacken i Markaryd (ni vet den där med älgen) börjar bilen hosta o hacka och stannar. Den blir helt tyst. Ostartbar. Det här är nu 4 gången på ett år som den nya bilen blir bärgad iväg, med en syster och packning som står kvar och glor.

Då skall den plus, extrabonus, allt extra, kostar mest försäkringsbolaget ordna deras hemresa från Macken till Stockholm.

Finns inga hyrbilar i Markaryd.

Finns inga taxibilar i Markaryd.

I bärgningsbilen, som färdades mot världsmetropolen Ljungby, fick inte hundar åka med, för någon kunde ju bli allergisk.

Det fanns heller inga hyrbilar att hyra, för man fick inte stoppa hundar i dem, för kan man hjälpa om någon blir allergisk.

Optionen som försäkringsbolaget gav var:

- Ta Er till Ljungby (hurdå) och därifrån få ni ta en landsvägsbuss. Jag kan inte lova att hundarna får åka på den, så då vet jag inte hur ni gör. Sen åker den bussen tillbaka till Hässleholm, där det går sista X2000 för idag, men där vet jag inte om det finns några hundplatser kvar. Och då vet jag inte hur ni skall göra.

Då får man ta saken i egna händer.

Ringde nästa hyrbilsfirma, talade inte om ludna vänner (hundar o sånt) utan att man ville hyra en bil några dagar.

Hittade en taxi chaufför som bara körde hundmänniskor, hundar, katter, håriga karlar, skäggiga damer, ja allt som gjorde att hans taxi rörelse gick runt.

- Om jag bara skulle köra allergiker, så skulle inte det här löna sig. Så jag skall skaffa en dekal till min bil där det står att i den här taxin kan du inte vara allergisk!

Väl framme körde taxichauffören in på lokala torget, slängde av syrran och hundarna, tog svågern till hyrbilsfirman, där svågern kvitterade ut en bil, hämtade sin hustru på torget, som packade in allt, inklusive hundarna, och sen fortsatte det sin resa mot Stockholm.

Kan man hjälpa att man blir allergisk bara av att tänka på alla idioter som bestämmer hur försäkringar skall gälla.

Kan man hjälpa att man blir allergisk bara av att tänka på att helst skulle syrran och hundarna sitta kvar på Shell Macken i Markaryd om IF försäkringsbolag hade fått råda.

Jag undrar egentligen bara vad gränsen för päls går?

Måste den vara levande för att inte få åka i hyrbilar, taxibilar, länsbussar, SJ tåg?

Och varför är man aldrig allergisk mot en blindhund?

- Kan maan hjäälppa auut maun bliir allergiisk??

  Lärde mig nog bara ett ord på finska, och det var Yksi, och för de som inte vet, betyder det ETT.

Det har varit en fantastisk helg i Helsingfors, med nya underbara upplevelser som spars till gungstolen, och tiden då vi har tid och sitta och berätta, under temat:  -Kom Du ihåg!

Vilken resa som jag har varit med om sen Minna köpte min gård Nr 1, för dryga två år sedan.

• Jag har fått en nära vän som jag kan lita på i vått och torrt, som är vacker både utanpå och inuti. Och så kan hon ju rida så himla bra. Vilken lycka att jag har fått Minna i mitt liv.
• Jag har hittat ett hus och ett bo i Stockholm, som är mysigt, kul och lattjolajban.Vilken lycka att det finns ett bo för mig och de mina.
• Jag for iväg trots snö och iskyla till ett om möjligt ännu kallare ridhus och hittade en vacker häst med stort hjärta som fann mitt hjärta. Vilken lycka att jag fick möjlighet att göra DeinHardt till min.
• Jag gick på kalaset som jag egentligen inte ville, men kompisarna släpade mig dit. Vilken lycka att Prinsen såg mig bland alla andra, och vi fann varandra.

Som mitt Mantra var, under tid jag packade ihop mitt liv i Skåne, som jag inte egentligen visste varthän det skulle leda (om nu någon vet vad som skall hända imorgon!)

FÖRÄNDRING BEHÖVER INTE BETYDA FÖRSÄMRING, DET KAN BLI EN FÖRBÄTTRING.

Nu gäller bara en sak framöver i livet.

Att inte bli Kaksi.

Det är roligare att vara Yksi.

Ok. Nu är jag oxå på väg mot Finlandet för att sköta läktarvåldet på ridtävlingarna.

Det är Världs Cup och lite annat smått och gott.

Så det behövs starka krafter från grannlandet för att göra sig hörd i hop människor som bara pratar en massa konsonanter.

Men bortsett från detta undrar jag varför man mentalt alltid ¨måste städa på vinden¨ innan man åker.

Skrivbordet rensat, räkningar betalda, allting på plats, pennor i ordning, högar i nya högar.

Rena underkläder i lådan, tvättmaskinen tömd och tom, garderoben i ordning, nya lakan i sängen.

- Har jag inte tänkt komma tillbaka?

Jovars, det har jag nog tänkt.

- Hur länge skall du vara borta?

Två nätter, fler frågor på det?

- Med packad resväska?

Hurså. Jag tycker ni ställer väldigt många frågor.

Så nu låser jag in vapen och smycken, slänger ner negligen och drar.

Nu jäklar Finland.

Nu kommer vi.

Nu tar vi dom.

Min underbara fantastiska dressyrhäst är på väg till Helsinki Internationella Horse Show för att tävla.

I Grand Prix.

De svåraste krumelurerna en häst kan göra.

Det går både i högervarv och vänster varv.

Inatt åker han Finlandsfärja dit.

Jag undrar om dom hänger i baren, och han blir uppbjuden?

Och får dansa i både högervarv och vänstervarv.

De svåraste krumelurerna en häst eller en människa på en Finlandsbåt kan göra.

För inatt är det storm på havet.

Så det räcker kanske att bara stå still och gunga med.

Hoppas han inte är bakis till imorgon bara, men det kan väl vara OK.

För tävlingarna börjar inte förrän på torsdag.

Och tills dess bör dom väl ha nyktrat till!!!