Födelsedags lunch med Erik.

Shoppat massa snygga kläder till Carin.

Cecilia ska kontakta banken.

Ingela är i grottkvarnen.

Peppat Lolo till golfkurs.

Björn är gift och kan bara hjälpa till med en del.

Skrivit brev till Tingsrätten.

Advokatnoteringar är som ett recept att renskriva för rättvisa.

Laila var upptagen.

Madde skall på födelsedagsmiddag.

Hundarna har rymt.

Buti har kollat stallet.

Underbart vårväder.

Barbara städar på torsdag.

Karin visste allt om allt, som vanligt, bästa stallchefen.

Boklunden (ny bokaffär på Karlavägen) har bara ¨vill ha böcker¨.

Sett en del snyggingar på stan.

Jeje har koll på allt och alla.

Hos Lolou W ¨går hissen hela vägen upp¨, ingen är bättre på siffror.

Gräsharven är absolut sönderkörd, och går knappt att laga.

Helene ringde fel.

Bostadsrättsföreningen har fått mail.

Andrea skall hjälpa mig att pimpa lägenheten till försäljning.

Yuri är snyggaste mäklaren.

Den konkursdrabbade hyresgästen hälsade artigt i entrén.

Vill äta middag på Brasserie Bobonne på torsdag, WOW.

Margareta har så bra kläder i affären.

My har jagat hundarna.

Snart är det påsklov.

Bästa begravningsbyrån Frid har startat, har mottagning kl 3 på tisdagar.

Det finns ett toppenhus på Lidingö till salu.

Skumpa travade Karlavägen fram utan att bli rädd för en enda sopbil.

Den sista mars tvåtusennio.

Hoppas Ni tyckte det var skoj.

Åsså jag.

Idag har jag fått ovärdelig hjälp.

Med det juridiska.

I hur många timmar som helst skulle jag ha koll på allt, svara rätt på alla frågor, komma ihåg hur allt var, berätta hur det hände, räkna ut vad allt kostade, och inse att jag är väldigt liten.

Jag har en sur fd hyresgäst.

Och dom har stämt mig.

Till Lunds tingsrätt.

Oxå vill de ha betalt.

Jag blir tokig.

Och helt dränerad.

Om jag vägrar.

Blir jag inburad eller idiotförklarad?

Jag menar jag är ju bara ett mellansyskon som vill att alla skall vara glada!

Hur svårt kan det va?

Tur att jag startade klubben VISIL. VI Som Inte Ljuger.

Det är fantastiskt att det finns de som vill försvara mig.

Är det bara jag som får jetlag av att det plötsligt är sommartid?

Att vi plötsligt ska veta att klockan är 12 när den egentligen och för en lång tid varit 11.

Är det bara jag som är hungrig 12 och då plötsligt skall vara hungrig 13.

Är det bara jag som vill fika vid 3 men då måste göra det vid 4 och då hoppas att man skall hinna bli hungrig till 7 som då egentligen är 6.

Är det bara jag som sitter och stirrar framför mig på kvällen och undrar om jag inte skall somna snart. Jag menar vem kan somna 23 när den egentligen bara är 22.

Är det bara jag som spritter upp 7 varje morgon men plötsligt försover mig till 9.

Och om jag har ett viktigt möte imorgon så är det väl 5 och inte 4.

Det måste bero på att jag är lantlolla och låter ljuset vara klocka.

Åsså är jag diskalklylist, jag har så svårt för siffror.

Om en vecka har det gått över.

Då är klockan 6 när den är 6.

Ända tills det blir vintertid.

Åh jag har åkt till stan.

Stockholm asså.

Bortbjuden på middag.

Lidingö.

Kanske det finns någon där som begriper.

Att jag tycker det är himla trist att läsa reseannonser och inte att ha någon att åka med.

Att det är kalorifattigt att inte ha någon att laga mat och äta med.

Att jag har ett underbart gott morgonhumör.

Att diskutera med mig själv blir himla ensidigt.

Att berätta ett skämt blir ännu tråkigare. Man kan ju poängen.

Att ha olika åsikter om något men bli så där sams igen.

Att någon hittar när den andra kör, så man slipper GPS.

Att det är härligt att somna i en hög.

Att det är viktigt att kunna lita på någon.

Att det är omöjligt att dansa ensam.

Snart är det lördag igen, och igen, och igen, och igen...........

Åh jag har åkt till..............

Och jag är bortbjuden på middag................

Ja Ja, vad är väl en bal på slottet.

Nu får jag snart gå och lägga mig.

Snart sover jag som en stock.

Innan jag somnar tänker jag ofta på allt.

Det är då jag försöker sortera ut alla frågor jag har.

Alla är inte livsviktiga.

När jag somnat så brukar jag komma på en hel del av svaren.

Men innan dess kan jag konstatera att jag har många frågor.

Hela tiden.

Varför tex polisen frågar när man blir stoppad -Hur står det till här?

Lär poliserna sig det i skolan eller kommer det med jobbet?

Är tvättpulver som har trillat ner på golvet smutsigt?

Vem vill ha alla konstiga grunker jag har i garaget som jag måste sortera?

Vill grannarna ha 50 liter glykol, 3 öpnnade flaskor bromsvätska, vitt bilvax?

Hur jag kan ha 6 fulla uppsättningar däck med fälg på min loge som inte är mina och inte tillhör någon annan här?

Går tunnelbana ofta till Ropsten, för jag skall på middag på Lidingö imorgon?

Kan jag ha med mig 10 liter glykol (utav de 50 som finns för att användas till lastbil och traktor) som present till middagen istället för choklad?

Varför man måste lämna urinprov på läkarundersökningen för att få sitt lastbilskörkort förlängt?

År transportstyrelsen oroliga för att jag inte kan hålla mig när jag kör lastbil?

Hur de första fästingarna kan ha kommit när det snöade igår?

Ringer Lolo eller Carin och väcker mig först imorgon bitti?

Var köper jag en cykel i Stockholm?

Måste jag ha hjälm? Hur fult är det?

Om jag köper en moppe, undrar om det finns en väska för Skumpa?

Vilka papper ska med till Stockholm och advokaten, för att klara krigen?

Kan jag ta med för mycket papper?

Och vad skall jag ha på mig när jag reser, imorgon kväll, på måndag, på teatern, på hemresan, och all tid däremellan?

Hur kan jag somna så snabbt?

Hur kan jag sova så djupt?

Snart är det morgon igen, och då har jag nog svaren.

Det skall bli kul om jag kan lista ut tidtabellen till Ropsten medans jag sover.

Sov gott.

Jag tog till vänster på uppfarten när jag körde iväg  ikväll.

Vägföreningen har haft årsmöte.

Och en del av vägen går genom min mark.

Åh jag är den enda tjejen i föreningen.

Så jag slipper sätta upp snöpinnar och annat manligt.

Men jag blev sekreterare. För minst 10 år sen.

Jag är ingen rödstrumpa.

Men kan inte killar skriva?

På vägen till årsmötet åkte jag på ¨vår¨ väg.

Förbi Ekeslund, genom Stenröd, snuddade vid Simontorp, över Enberga, ner genom Körsbärsdalen (där bröderna Lejonhjärta bodde i filmen) och till höger in till Skogsmöllan.

Det är som att dra ett varv runt Karlaplan, ner Narvavägen upp Banergatan, korsa Valhallavägen och sluta på Värtavägen.

Och veta att allt jag kör på och omkring är vår väg.

Det blir oerhört spännande att ta till höger på vägen.

Det är den som leder ut i stora vida världen.

Blinkar man innan man kör ut?

Jag har idag haft nytta av min kurs i maskinskrivning.

Jag gick den efter att jag hade trillat av hästen och slagit i huvudet.

Då fick jag inte läsa, bara skriva.

I kursen ingick det stenografi. Det hela hände i ett annat sekel.

Stenografikursen är och kommer alltid vara helt obegripligt.

Oavsett om man redan innan slagit i huvudet.

Jag trodde man skulle fatta bättre efter hjärnskakningen.

Fel.

Därför satsade jag mer på maskinskrivningen.

Och när jag idag hade maskinskrivit hela dagen så skulle jag faxa det jag skrivit.

Faxen är en helt obegriplig maskin. Mer obegriplig än scanner och telex.

Men faxen fungerade inte.

Inte så att jag tyckte att det var konstigt att pappret kom ut igen på andra sidan och inte försvann in i kontakten på väggen.

Utan att det tutade upptaget.

En timme och en halv deodorant senare insåg jag att en av hundarna hade tuggat sönder sladden. Den sladden där alla bokstäverna skall försvinna i.

Helt obegripligt.

Efter det skulle jag göra upp om mina stödrätter.

Det är ingen korsett eller krav på upplyft eller en apetizer för en GI nörd.

Det är fördelningen av EU pengar till oss lantbrukare. Jag har alltid undrat var dom pengarna kom ifrån. Och varför vi får dem. Vi får bruka jorden, sälja det vi producerar och så får vi mer pengar. Lagom till jul. Det är kanske för att tomten skall bli glad. Vem vet? I alla fall inte jag. För mig är det helt obegripligt.

Och som avslutning tog jag bilen till byn. Batteriet i nyckeln (fatta det, batteriet i nyckeln) har tagit slut, så jag kan låsa bilen men inte öppna utan att larmet går. Men om jag startar bilen vet han (min bil är en USA jeep så det är en han, det begriper ni väl) att det är jag och rätt nyckel. Helt obegripligt.

Ungefär lika obegripligt som att jag skall bo i Stockholm.

Kan dom stenografera där? Eller lever dom med att det är obegripligt.

Jag har besiktigat gårdsbilen.

Det är världens bästa Volvo.

Nån form av grön. Bilvärlden skull säkert kalla den för Amazongrön, eller Saragassogrön eller liknande. För min del är den helt vanligt mörkgrön.

Limousinemodellen. Med armstöd i baksätet. Och läderklädsel. Och inga fel på besiktningen. Den har gått 36442 mil. Det är långt. För en Volvo.

Jag undrar om Volvo gör såna nu för tiden.

Annars har jag nästan inte fått nåt gjort idag.

Jag undrar alltid vem som är tjuven som stjäl timmar av mig.

Har dock grovplanerat våren med personalen. Försökt faxa till min advokat om de senaste dumheterna. Börjat rita om en lägenhet i Stockholm för att kunna göra den till bostad. Bestämt var hästarna skall gå imorgon. Pratat lite i telefon. Ätit lunch med en god vän.

Å så vart det kväller.

Ska pinna över till grannen o bli bjuden på middag. Jag slår vad om att det är kyckling. Hon gör världens bästa kyckling.

Förresten så är det 9 månader till julafton.

Då har jag troligtvis helt ändrat mitt liv.

Sug på den du!