Jag är stalkad.

Tror att det stavas så.

Vet knappt vad det handlar om.

Bara att det händer mig just nu.

Började under resan i Spanien.

En man ringer mig mitt i nätterna.

Det är så obehagligt.

Igår hoppas jag att det var sista gången han ringde.

Slängde över telefonen till hjärtevännen.

Stalkern la genast på luren.

Jag skall polisanmäla honom imorgon.

Slutar han inte så slutar jag med det här.

Och Facebook.

Bara så att Ni vet.

Kommer jag att vara tills jag kommer hem igen.

Kommer att tala om vad som skedde.

Kommer komma fram till att jag kan leva med det.

Kommer att hoppas att det aldrig mer kommer att ske.

Kommer aldrig att glömma  mina kompisar, min hjärtevän, stöttepelare, som hjälper mig.

Kommer att áka hem pá torsdag.

Kommer att bli sá skönt.

OK.

Jag skriver pà en spansk dator.

Jag har inte a,a,o.

Typ.

Utan jag skriver pa europeiska.

Idag har varit en helt hysterisk dag.

Jag har vunnit pris i golfen.

Jag har vunnit en lott/biljett till Las Vegas for att spel i The Million Dollar game.

Hola!

Hur gick det till?

Slog ratt langd pa ratt hall.

som vi sager vi Spanien.

Nu struntar jag i att Blogga varje dag.

Jag kommer att blogga nar jag kan.

Holla.

Lev med det.

Håhå jaja.

Vilket mörker.

Tittar ut genom fönstret.

Klockan är strax efter 7 på morgonen.

Det är lika kolsvart som i Sverige.

Skillnaden är möjligtvis att isen inte håller på att lägga sig.

Och om en stund skiner största solen.

Jag slipper smörja in mig med Umbelinsalva, utan det får bli solkräm istället.

Men det är väldigt mörkt.

Mörkt är det på data fronten också.

Man kan bara vara uppkopplad ett visst antal timmar.

Sen släcks allt ner.

Det går inte att komma in på alla sidor på netet.

Vilket mörker.

Så om jag inte hör av mig.

Om ni saknar mig.

Så tycker jag också att det är ett mörker.

Tur att det finns telefon.

Hitintills har den fungerat.

Men säg inte det till någon.

För då släcker dom väl ner den också.

Vilket mörker.

Alla läspar.

Jag har också börjat.

Man får ju ta seden dit man kommer.

Och så tar vi bokstäverna i fel ordning.

Holla, är ju självklart Hallo.

Men jag undrar om jag kan få in det riktiga maniana tänket?

Här snubblar hur många människor som helst omkring och ser ut som om de inte har någon tanke på att göra något överhuvudtaget.

Det står halvfärdigt byggda hus överallt.

Suck.

Jag inser att jag har en spansk rörmokare/elektriker på Lidingö.

Det är ju därför han aldrig blir klar.

Varför ska man bli klar?

Då har man ju inget att göra imorgon.

Undrar om det hjälper att jag kommer hem och ivrigt läspande skäller ut honom?

Knappast.

De verkar vara stryktåliga de där spanjorerna.

De läspar och gäspar tillbaka.

Ssssså det ssssså.

Nu har jag landat i Spanien.

Varmt, skönt och solen skiner.

Hur har Ni det?

Sitter nu i baren och dricker drinks.

Funderar på att gå igenom hela drinklistan.

Vet inte om jag kommer igenom säkerhetskontrollen efter det.

På väg hem.

Men det skall gå.

För bästisarna Attilla och Elisabeth är med på resan.

Och då kånkar dom ombord mig på planet.

Hem ska jag.

Om en vecka alltså.

Just nu pratar vi allt utom golf.

Vi spar det till imorgon.

För då bryter det lös.

Idag har jag bara utnyttjat mitt rum och badrum.

Och i badrummet har jag en värmelampa i taket.

En grisa lampa.

Under en sån ligger kultingarna när det är små och skära.

Jag kände mig inte som liten direkt.

Men fortfarande skär.

Tills jag kommer ut i solen imorgon.

Så hem kommer jag komma, brun, väldrucken, och golftränad.

Kan det vara bättre.

Kanske.

Har under 2 dagar gjort Skåne.

Ja, jag har gjort allt.

Träffat Magda och kramat på hennes föräldrar (bonus).

Kört bil.

Inventerat hela Qvesarums antika byggmarknads förråd av snygga dörrar, ventiler, kök och handfat.

Kört bil.

Kollat Lars J's våning för att styla till den för att han skall få ett mysigt hem.

Kört bil.

Varit och kollat mig hos doktorn.

Kört bil.

Laila har klippt och färgat håret.

Kört bil.

Packat ner och packat upp.

Kört bil.

Försökt göra klar min deklaration, där jag läst och räknat med Lolou W.

Kört bil.

Varit på Stoff och stil och kollat gardiner.

Kört bil.

Lämnat Kraka i Torekov på ljuvliga hundpensionatet.

Kört bil.

Ätit middag hos Minna på Nr 1, och gått igenom hela VM och resan.

Kört bil.

Tagit mig från Veberöd till Ystad i absolut snöstorm, där flingorna var stora som lovikavantar.

Kört bil.

Shoppat lite absoluta saker på Nova Lund.

Kört bil.

Promenerat med hundarna på stranden.

Kört bil.

Varit på banken.

Kört bil.

Någonstans i detta bilrally tappade jag min lins som gör att jag ser längre än näsan räcker.

Behövdes den?

Ibland.

Knappast hos frisören, där kan jag ju knappast göra annat än att ana förvandlingen från Karlaplansbeige tant till punkig brud från Hallavara.

Knappast hos doktorn. För det är nog bättre att hon tittar efter hur jag mår.

Kanske hos Lars, så att jag kan komma med ett bra förslag på inredning.

Knappast på banken.

Definintivt på vägen hem från Veberöd till Ystad i kolmörkret i snöstorm.

Men vägarna runt Veberöd är som blindskrift.

Jag behöver bara känna efter så vet jag var jag är och vart jag är på väg.

Så jag klarade mig ganska bra som linslös.

Men jag lovar att aldrig göra om det.

  Nä jag vet att jag inte har skrivit i rätt ordning.

Jag vet att jag bara inte har hunnit.

All in good time.