Jag hade inte räknat med det här.

Att Stockholm dag efter dag visar sig från sin bästa sida.

Jag bara väntar på att kaoset skall bryta ut.

Hur jag menar?

Nä men alla vet ju har jobbigt det är att bo i Stockholm.

Köer.

Otrevliga människor.

Snorkiga tanter.

Inga parkeringsplatser.

För mycket folk överallt.

Alla ser likadana ut, sorterade i ålderskategorier.

Jag är grundlurad.

Det blir ju inget kaos.

Eller vill jag bli lurad?

For iväg på golfen idag från Lidingö till Årsta slott, som ligger på absoluta andra sidan den stora staden. Det tog ca 35 min. Inte en bil. Ingen kö. Och klockan var mitt på dagen.

Handlade på vägen hem. Alla bryr sig, hjälper till och är bara jättetrevliga.

Fick parkeringsplats två gånger igår, på Narvavägen!! Och inte en enda parkeringbot på flera dagar.

Har inte sett en tant på flera dagar med page, beige guldfärgat hår och en Montcler dunjacka i beige eller brunt. Var är dom?

Och inte en 15 åring med rumpkorta shorts och gummistövlar. Var är dom?

Är det vädret som gör att ALLA bara går omkring och ler.

Nåt lurt är det.

Eller så börjar jag tycka att den här staden är mer än OK.

Att jag börjar prata klockren Stockholmska, så att alla förstår vad jag säger.

Jag hänger på tutan och prejar mig före alla andra idioter som kör för långsamt.

Shoppar loss på NK för hela månadspengen.

Far in och ut från Lidingö som om jag bodde mitt i stan.

Det här är himla härligt.

Annorlunda.

Och ganska fantastiskt.

Jag tror jag stannar.

Eller är jag bara grundlurad???