Sakta men säkert har jag börjat samla på mig saker.

Saker som inte finns i Portugal, och som vi bara MÅSTE ha.

För att klara årets vinter.

Vi behöver inte samla på oss Kalles Kaviar och sånt, för det finns ju alltid på Ikea.

Men massa andra saker.   

Nä det är definitivt inget U-land vi bor i.

Men en del saker är lättare att få tag på i Sverige.

Som en del hundmediciner, till Kompis.

Magpasta, pillren mot fästingarna.

Tapeter till ett av rummen (nä det är ett h-lvete att få fatt i tapeter i P)

Lite roliga ljusstakar från Laura Ashley, den affären finns inte i P!

Årets väggkalender från Granit. Där hela familjens göranden och åkanden och besökande finns på. Är gjord till oss. Ett år går från Juni till Juli året efter. Den tid som vi är hemma i Estoril, typ.

Svenska böcker. Ja, jag läser massa böcker som jag laddar ner på nätet, till min Ipad, men ibland vill jag bläddra i en bok när jag läser, så där som man gjorde på den gamla goda tiden. Speciellt när det är spännande böcker, för ibland måste jag bläddra förbi eller bara skumma de läskiga sidorna. Det är ju lite svårt på Ipaden.

Lite golfkläder, det är ju REA nu på sånt, och det går alltid åt en ny kjol eller så under en vinter. Prinsen tycker det låter konstigt, men så är det.

Åh så vidare åh så vidare å så vidare.

Så när vi om en månad rullar hemåt, så har ekorren jobbat på bra.

Och boet är fullt.

Då kan höst stormarna börja rulla in.

Ibland går jag och tänker på alla hundägare.

Som plötsligt (kanske inte alltid plötsligt, kanske noga övertänkt) köper en hund.

Älskar den över allt annat på denna jord.

Och den dagen som den lämnar jordelivet, är det oftast med människofamiljens stora sorg, och många tårar.

Sen köper den familjen inga fler hundar i sina liv.

Någonsin.

Konsigt, är det inte det?

Förhoppningsvis finns det många goda skäl.

Eller inte.

åh så skulle vi ju flytta, och då passade inte en hund in. åh så var det nog lite jobbigt med en valp, så då struntade vi i hund. åh så köpte vi ny matta när hunden hade dött, o den ville vi ju inte ha lortig, åh så hade alla barnen flyttat, å inte skulle väl vi ha en hund själva.

Jag har dock sett ett mönster i min omgivning.

Barnen till EN hund i livet familjer, köper oftast hund, när dom blir stora nog.

Barnen har ibland hunnit bli väldigt vuxna, ibland ända upp i 60 års åldern.

Men saknaden efter en hund är stor.

Min egen familj hade en hund, som lämnade min familj, ungefär när jag föddes.

Så jag har aldrig träffat ¨vår¨ Ludde.

Jag fick växa upp i Frankrike, med leksakshundar.

Allt beroende på ett Europa som var oenat, och hade jobbiga karantäns regler på vilket håll man än skulle resa.

Jag var jätteavis på kompisarna som bodde i Schweiz, som kunde flyga hem sina hundar till sommarlovet, för med Schweiz hade inte Sverige några karantäns regler.

åhså fort jag kunde, när jag hade tagit studenten, övertog jag en vuxen hund från Hundstallet i Stockholm.

(Gör det! Hitta hundar på alla olika hundstall, nytt fenomen, hundar av alla raser och åldrar kommer till alla våra hundstall i Sverige, för att adopteras bort, (en annan blogg)

åhså var det juust för att jag inte trodde att Mamma och Pappa skulle älska, att en valp kissade på deras heltäckande mattor (Det var tider det, när hela våningen var täckt med heltäckande mattor, och vi hade en speciell amerikansk heltäckningsmattdammsugare med lampa fram, som gjorde ränder, typ som i en fotbollsplan, när man sög! En annan blogg!)

åh så har det varit hundar för mig, sen dess.

Vi talar typ 45 år med hund.

Inte en dag utan.

Ofta 3-4 stycken egna, oftast  fler (max tror jag, var över en kortare period, 7-8 st!) med några andras, inhysta av olika familjeskäl, typ utlandsvistelse, nytt boende, kommer snart tillbaka, ja skälen var många, och jag och hundarna glada. (Oxå en annan blogg, när hundflocken kommer och går)

Nu har jag/vi bara EN hund.

Hon är med oss överallt.

Och jag tror hon tycker att det är helt OK att hänga med oss.

Hon har eget pass.

Och skall enligt flygbolagen få eget Frequent Flyer kort.

åhså kommer hon att få en kompis så snart det går.

Det kommer kanske ta lite tid, men det händer.

åhså