Gick upp tidigt imorse, och möttes av en något förvånad Prins.

- Vad gör Du uppe så här tidigt?

Det är ju inte lätt att veta, att sen Prinsen lämnade för London i fredags, har det varit en öppen visning av lägenheten, och idag på morgonen är det en privat visning.

- Jag tillhör Puff Patrullen!

Det är jag som Puffar til,l och ordnar allt, så att det kan bli visning om en stund.

Dock känner jag att jag har gått från amatör statusen, Puff Patrullen, till Puff Proffsen.

Det har tagit tiden sen efter påsk. 

Och jag kommer att vara helt full lärd vid Pingst.

Men det är nära nu,

Ge mig 1 (en ) timme så kan jag få en hel lägenhet se helt annorlunda ut  

Lakanen ligger som i en sträckbänk. 

Huvudkuddarna ligger nymanglade och uppblåsta, och undrar vad som hände.

Fåtöljerna ser knappt sköna ut att sitta i.

Soffan blir en oas av puffluff kuddar.

Och alla småkuddar, skräms upp till oigenkännlighet.

Blommor, i alla nyanser som passar plats och humör.

Lampor tänds, om så solen strålar och himmlen är klarblå, och allt är ljust i alla fall.

Inte en fläck på en badrumskran.

Köket kan man spegla sig i.

Och speglarna har inte ett avtryck eller dammkorn.

Kan man bo så här?

Kan man leva så här?

NÄ!

Det gäller att preparera sig kvällen och under de mörka timmarna innan!

Jag ligger lite platt i sängen och snusar, för att det inte skall bli för rörigt.

Prinsen kom från Lonodon i natt, och skulle upp okristligt tidigt, så honom funderade jag över om han kunde hänga i hallen över natten?

Hunden ser med förvånad min hur hon knappt har knappt en korg att ligga i, att mat och vattenskål rycks undan direkt efter maten.

Familjen lever ett hårt liv, med ett PuffProffs!

Men snart är det förhoppningsvis över.

Blir det för mycket, rymmer vi allihopa till olika gömställen.

Där har PP ledigt.

Så där vi slänger oss i sängar, soffor och fåtöljer.

Äter och dricker och spiller, både människor och hund.

Sådär som normala familjer lever!

Det är Prinsfritt i helgen.

Första gången på väldigt länge.

Jag drar ut på stan med bästa kompisen, för att äta middag.

Krockar förståss med många som man känner.

KUL!

Utav dom jag träffade, dök det upp en gammal hästkompis, från förr i världen.

Hon är nyskild.

Och insåg efter en kort stund att jag var nygift!

Samma sak fast tvärtom.

Hon blev alldeles konfunderad.

-Va! Har du gift om dig???? Varför Då??

Där stod jag mitt i en hop med rosépimplande okända människor, och skulle ge ett sånt där rappt och smart och kul och intelligent och ärligt och tufft svar.

Då tittade jag helt lugnt på henne och svarade.

- KÄRLEK

Idag var Prinsen och jag på tur.

I Linköping fanns en bil som ville till Stockholm.

Och vi hämtade den.

Då vi var på väg hem från den Östgötska världsmetropol, slog hungern till.

Vi var då framme vid Herrbeta.

På Östgötska kallas dett Hääärbeeta, dö.

Där finns en helt ok vägkrog, så vi bestämde oss för en snabb lunch.

På menyn fanns allt det vanliga.

Köttbullar

Hamburgare

Spagetti

Och det var inte barnmenyn.

Men framförallt den lite otippade maträtten:

Smörstekt Nilenaborre med champinjoner och potatis.

Lätt förvånad gick jag fram till beställningsluckan och frågade på klingande Stockholmska:

Vad är en Nileen Aborre??

Och får det mest själklara ljuvliga svaret på klingande Östgötska

En Abborrrre från Niilen, duö!

Jag var tvungen att prova.

Smaka.

Framförallt fundera över hur i helskotta en vägkrok i Herrbeta serverar Nilenabborrar en onsdag lunch.

Behöver ni prova?

Nä men fråga vad en NilenAborre är, och stanna upp och njut av det själklara svaret.

EN ABBOREE FRÅN NILEN

Igår firade vi.

Det innebar, och innebär fortfarande, att man dricker ett glas vin eller två.

Det är vår, och jag hade klarat av en av de där sakerna som man måste klara av.

För ¨many moons ago¨, så här års, klarade man också av saker, som man bara måste klara av.

Student, tentor på Universitet o dyl.

Känslan efteråt är definitivt densamma.

DET HÄR ÄR VÄRT ATT FIRA!

Skillnaden?

Oerhörd.

Many moons ago, drack man ett eller två glas för mycket.

Skuttade omkring och talade med alla som var i närheten, vare sig dom ville, hade lust, eller t.o.m förstod.

Och frampå timmarna dansade man.

Länge, mycket, vilt, och till slut, så fanns den bästa just där och då, som man bara ville ha.

Det kanske var en Groda.

Men det var dumt att inte bjuda upp igen och chansa!

Skillnaden mot igår?

Ja, jag skuttade omkring och talade med alla som ville lyssna.

Var rent euforisk.

Drack ett glas vin,  eller var det fler?

Och så är det dags att gå hem.

Väl hemma med min vackraste Prins, slänger jag mig inte ut på dansgolvet. 

Nej, Jag surfar vilt runt på Internet.

Dånar in på en auktions sajt, och där finns den, den bästa just där och då, som man bara vill ha!

Bjuder upp, Bjuder mer, Bjuder till sådär mycket, så det känns nästan overkligt.

På en Röllakan matta.

Morgonen efter känns  dock ungefär likadant, trots ca 40 år emellan.

-HerreGud, Vad gjorde jag igår?

Jag är ju inte riktigt klok.

Hur många gånger bjöd jag upp?

Hoppas någon annan tog över!

Så med ett leende på läppen kunde jag ännu en gång konstatera.

Ett glas vin för mycket är livsfarligt.

Vare sig man släpar hem en Groda eller en Röllakansmatta!

Det är bara objektet som ändrar sig med åren.

Och att någon annan är beredd att bjuda över.

Som räddar ens heder  

Kan säkert att sagts om och till mig, under i princip, hela mitt liv.

Jag går lätt långt.

Ibland för långt.

Hitintills har jag inte gått för långt.

För då trillar man väl över.

Kanten.

Nä, det här handlar inte om mina förehavanden.

Det här är en fysisk åkomma.

Mina fötter och ben börjar strejka.

Dom vill ha mer lön för mödan.

Om nu fötter och ben kan få lön.

Lön för mödan är:

Schyssta gympadojor. OK/Kanske snyggt

Fotriktig läst. OK/Fult?

Låga klackar. OK/Det går inte, Prinsen är ju nästan två meter, med låga klackar ser jag ut som en rumpnisse!

Platåmackor. NÄ/Skitsnyggt, av rätt märke med bra höjd, gör allt för hållning, utstrålningen och BMI:t!

Höga flotta stövlar.NÄ/då kommer jag inte hem efter att ha spankulerat bortåt en kort bit.

Ballerinaskor. OK/Men då blir man ju lätt bakåtlutad, och blir liksom platt.

Birkenstock sandaler NÄ/Där går gränsen. Varken jag eller fötterna tycker om dom. Det enda vi kan enas om.

Mer massage.OK/OK

Varför blev det på detta viset?

Jo, är man hästtjej, bor på landet, hästar går av sig självt men måste ledas dit de ska, så snittade jag ca 35 000 steg per dag.

Det var dom bra dagarna, när allt var roligt!

Om man är jätteduktig och inte tokig bara halvtokig motionär, så skall man gå 10 000 steg per dag.

VÄLDIGT få personer gör det.

Så efter att att ha talat med en massa fotspecialister, fått chock behandlingar, och jag vet inte vad.

Kan vi och den medicinska vetenskapen bara konstatera.

Jag har gått för långt.