Vad det är kul att spela golf.

Åh vad mycket vi spelar härnere i Floridat.

Bra och dåligt.

Så där som golf kan vara.

Men det är definitivt trevligare med banan träd på tee, än gran.

Det har inte så mycket med skönhetsvärdet, men värmen!

Sällan banan träd trivs i snön!

Och så finns det ju alltid många regler som man måste rätta sig efter när man spelar golf.

Och massa otippade uttryck för när det händer saker.

Aldrig på svenska, men efter att man spelat golf ett tag, blir man duktig på någon form av superb svenglish.

Så om man på väg till green, och puttar i bollen i hål, och på vägen dit smackar till en ibis, är det då en Birdie på riktigt?

Eller blir det en dubbel Birdie av något slag?

Eller om man slår i vattnet, blir det olika mängd plikt, om man skrämmer bort alla fåglar, fäller alla fåglar, eller slår strax över deras huvud?

Om det då är en sköldpadda i vägen, och bollen landar oppanpå, får man ta en ny boll där man står, och låtsas som om inget har hänt, när Skalman paddlar vidare med extra bagage?

Det tar ju ganska lång tid innan han är tillbaka uppe på fairway, om nu Skalman tänkt leverera den tillbaka.

Eller han kanske samlar ihop allihopa i vattnet, och säljer dem som Floridabollar.

Det bästa med golf är att det ibland otippat går himla bra!

Då snor man runt och letar efter sin egna lilla fanclub!

Åh då sitter dom där på rad och bara njuter av solen och mitt golfspel.

Fan cluben är stor i Florida på banan.

Och om man mot förmodan skulle bryta mot någon golfregel.

Oh ve o fasa, det får ju bara inte ske, för då kommer man inte till golfhimlen (vad man nu skall dit och göra? Det finns ju så himla många roliga himlar att önska sig till).

Då vänder sig de rätt trogna och låsas som om ingenting har hänt. 

Och börjar putsa fjädrarna och tjattra med varandra.

Ungefär som medspelarna gör!

När jag slog upp mina gröna (ja, jag har gröna ögon!) imorse, flög som vanligt en flock/familj pelikaner förbi balkongdörrarna!

 Men Herreje, var är ni nu? Har ni inget hem?

Njo, men vi kan väl få fara på utflykt för det?

Så vi for till Pelikanland, dvs Florida.

När vi då ligger där i sängen och slötittar ut på världen utanför, så kommer det en pelikanflock förbi susande.

Jag hör nästan ända in i sängen när pelikan ungtupparna slänger kommentarer mellan varandra!

- Hihi, snacka om jetlag, dom är klarvakna och klockan är knappt 6, melatonin halten är åt pipsvängen, jag undrar när dom somnade?

Förresten kan man vara pelikantupp? för att inte tala om pelikanhöna! är inte det ett tårta på tårta ord, pelikan och höna??

Men som svar på Pelikan påhoppet:

 - Ja ja, vi somnar plötsligt och vaknar tidigt.

Och när vi äntligen har vant oss vid när vi skall somna och vakna, då är det dags att åka hem.

Men det är ljuvligt med pelikaner.

Det sägs att dom lever i samma parförhållande hela livet, och dör för att de blir skumögda och inte kan fiska mer.

Jag tror att resan dit för en pelikan är angenäm.

På en stolpe i nån kanal innan Mexikanska Gulfen, med frugan bredvid, bygger dom sitt bo.

Flyger iväg och skopar i sig några liter vatten i näbben, och får på kuppen dagens frukost.

Solar sig i den fantastiska solnedgången.

Flyger förbi tidiga morgnar för att se vilka turister som sitter och starbligar på sin balkong för att dom inte kan sova.

Det är nog därför dom ler hela tiden.

Jag är definitivt en Pelikanfan!  

Min fina häst ¨Zlatan¨ är hingst.

Det innebär att han ibland är lite Testosteron stinn.

Som vilken vanlig kille som helst.

Åh det brukar man ju kunna hantera.

Hihi.

Det enda är när några hundra kilo Testosteron blir kär i något, oavsett modell, storlek och ras, så blir det mycket att ta hand om.

Även för mig.  

Så nu skulle kulorna väck, som i fredags.

Stallägaren och hans beridare, bägge portugisiskt manliga, dvs väldigt manliga, bleknade bara vid tanken att det skulle ske.

(Man bara inte kastrerar i Portugal, bara konstiga tanter från Sverige som vill sånt läskigt)

Men som de flesta killa troligtvis tyckerr, tyckte även  ¨Zlatan¨ att det var en oerhört dålig ide av mig.

Trots 4 Gin Tonic, massa vin, cognac till kaffet och några stadiga groggar efter det,  eller vad nu veterinären drogade honom med så att han blev väldigt blarig, räckte inte det, uten han blev helt skogstokig bara veterinären närmade sig det allra heligaste. 

Jag har visserligen hemma hos mig bara kapat kulor med kvinnlig veterinär, fungerar det bättre? Eller är det som vanligt en kvinnlig list?

Så dagen därpå, när jag skulle rida, stod han där, med ett brett, rikigt Zlatan leende på läpparna, och konstaterade:

- Ha, trodde du det va??? Trodde Du att jag skulle gå på den lätta? Massa sprit o droger, och sen skulle du utnyttja mig!

Oj, så fel det blev.

Men skam den som ger sig, sa flickan.

Nu blir det resa till veterinärens klinik, och där skojar vi inte till det med bara små groggar.

Där skall Zlatan få sig en redig dos av sova lite gott medikamenter.

Och sen skall kulorna väck.

Att aldrig killar begriper, att det blir som vi tjejer vill till slut i alla fall.

Det är väl det som är vår tur.

Deras otur? 

Nä,  vi vill dom ju bara väl!!!!

Med eller utan kulor  

Spelade golf häromdagen.

På 10:ans hål mötte jag min gamle vän från Torekov!

Han är HÄR nu.

Vilken överraskning.

Själv var han inte riktigt säker på att det var jag.

- Torekov, jaha, Har du bott där länge? Hyr du eller har du köpt? Är du säker på att det är jag som är på din tomt?

Kan man vara mer än bombsäker.

Klart man känner igen Herr Ärla från terassen.

Det trippande, spankulerande steget är inget man tar fel på.

Då vänder sig Herr Ärla mot mig:

- Åh det är Ni som har en pool, och det är du som försöker krypa ner naken i poolen och bada, utan att grannen skall se dig på vägen dit. Jag tycker din blå och rosa baddräkt med fiskmönstret är snygg. Kanske det blir lättare om du använder den?

För att avleda uppmärksamheten började jag genast prata om när han kom hit, och hur länge han tänkte stanna i år.

Och att vi själva skulle stanna en bra bit fram i maj, som det såg ut nu.

Åh så började vi tala om hur lång tid resan tog.

Jag piggade upp med att det fanns billiga flygbiljetter till Göteborg, i mitten på maj.

Men då svarade han:

- Nä det är för dyrt att flyga med andra, vi får nog allt flyga själva.

Då erbjöd jag ju skjuts hem, med bilen. 

Man har väl uppfostran!

Men det föll inte i god jord. Vi skulle nog åka lite väl sent.

- För det är så härligt att komma med våren, och gå omkring där och trippa, och bli välkommnad.

Jag hade full förståelse för hans åsikt, och när vi skulle skiljas säger han glatt:

- Vi ses till sommaren! Jag vet var din brevlåda bor!!

Va! Tror att han är en brevduva? Har utlandsvistelsen stigit honom åt huvudet.

Kommer den att göra det?

Så var glada julen slut,slut, slut.

Julegranen kastas ut, ut, ut.

Va fort det gick.

Tiden mellan Advent och julgransplundring.

Åh här gick vi loss på guld, grönt, rött och alla andra jul färger.

Det var väl granen i svart, som avvek lite från jultraditionerna.

Åh sen var alla här.

Åh sen åkte alla hem.

Då kunde vi konstatera att vi har inte ätit en sillbit. Snaps? Nä glöm det. Pepparkaksdegen slängde jag igår. Ansjovisen till Jansons får vi spara till nån äggmacka. Skinka såg vi inte röken av. Hur gör man knäck i förskingringen?  Julmusten lös med sin frånvaro och var utbytt till ett gott rödvin, Pepparkakshuset skickades iväg obyggt och florsocker och karamellfärger spars till nästa år. Inte en nejlikekrumelur i någon apelsin så långt ögat nådde. Inga hasselnötter att knäcka bara valnööter till portvinet.

Ja inget var som förr.

Och igår fick hela julen plats i typ en stor plast låda från Ikea.

Då är det nya tider.

Hemma på gården hade jag en 10-15 packlådor fullsmockade med julpynt.

Vilket var bäst, det nya eller det gamla??

Det var häftigt att pynta i flera dagar, och hela gården lös, mös och var julfin.

Det var häftigt att nu packa upp sin plastgran, den var ju ursnygg!

Och vi har nog inte saknat något, och har vi det, så har vi inte kommit på det ännu.

Det är ju nya tider nu.

Nu har dom åkt hem till sitt.

Kvar är vi, dvs Prinsen och jag, och allt ditt och mitt.

Vi har haft en underbar jul.

En ända lång räcka av......bara kul!

Och ett nyår som vi minns i mannaminne.

Inte ett fyrverkeri så långt ögat nådde, som kunde störa oss, eller hundars sinne.

Så nu har tystnaden lägrat sig i Estoril.

Vi kan nu göra egentligen bara vad vi vill.

Men så här i eftertankens kranka blekhet.

Är det nog ingen som vet.

Om det är det roligast, framövers, hela tiden, i all evighet.

MISS U ALL!!