Så var det då dags igen.

Att önska all familj, vänner, nära och kära ett riktigt Gott Nytt år.

När jag läser mina bloggar på nyårsafton, för de senaste åren, tycker jag att mina önskningar uppfylls på löpande band.

Vi skulle gå ut hårt, öka och spurta på slutet.

Jag är frisk.

Jag är glad.

Jag är lycklig.

Jag har ett underbart liv.

Jag har en fantastisk Prins som jag älskar så.

Jag har och kommer att få (!!) ett underbart hem.

Jag har vänner som jag tycker så mycket om.

Jag har en familj som är världens bästa, som bara blir fler och fler. Bonus hela tiden!

Jag har mina underbara hästar och hund som ger mig så mycket glädje och äventyr.

Jag tackar varje dag för den lycka som jag får uppleva.

Jag säger det högt, så att alla kan höra.

GOTT NYTT ÅR!

Ta hand om ER och varandra.

Livet går fort.

Det är snart nyår igen.

Ja, nu är vi hemma.

Efter en underbar resa till Cuba.

Ja, Castro stötte vi dock aldrig på, men resultatet av hans regeringstid, sen 1958, den kunde vi inte gå miste.

Allt var på O.

Ofattbart slitet.

Otroligt häftigt att hinna se innan någon börjar sopa, renovera, måla, laga.

Oändligt vänliga männisor.

O vilka balla bilar från 50 talet.

Otroligt bra ¨value for money¨.

Olagade autostrador med stora hål i asfalten, så man skumpade fram i rasande fart över den Cubanska stäppen.

Oändligt härligt, varmt i havet, och solen sken.

Så nu är vi hemma.

Vad gör jag då.

Jo, kastar ankar och sen börjar jag tvätta.

Och har nu kommit fram till att det måste ha varit underbart väder under resan.

Bara tunna vita bomulls plagg i maskinerna. Och någon turkos baddräkt.

Inte en mörk tjock lång strumpa så långt ögat nådde.

Det har varit ljuvligt.

Barfota i något vitt luftigt. Nästan svettigt i alla fall.

Borta bra, men hemmatvätt bäst.

Ja, vi ar pa Cuba.

Har dom koll.........

Raoul o Fidel.

Inte vet jag.

Men solen skiner.

Maten ar god.

O jag berattar allt nar jag kommit hem.

Vilket jag hoppas att jag far gora efter detta.

Kom inte in pa min mail igàr.

Det ságs att de kollar igenom den.

Vem vet.....

Sa om vi inte hors innan       God Jul

Det ar komplicerat med Internet.

Dom har ingen koll pa den.

Sa darfor fungerar den sadar.

Koll ar det som galler.

Jag har sagt till att tidningarna inte ska komma.

Jagat den invalidiserade grannen att  hämta posten.

Lämnat hunden till hundvakten.

Färgat håret blont.

Målat tånaglarna.

Betalat en massa tråkiga räkningar.

Ridit ett extra varv åte höger.

Satt massa lampor på vakt att släcka och tända.

Sänkt värmen i källaren.

Tvättat allt som fanns att tvätta.

Larmat larmbolaget om vår frånvaro.

- Men ska inte Ella och hunden bo där när ni är borta?

Jomen visst.

Så därför behövde jag inte städa på vinden innan vi åkte.

Visserligen har vi ingen vind.

Men nu när Ella ska bo här så blir det ju inte tomt.

Det är väl bara när det blir riktigt tomt när man åker på resa som man behöver städa på vinden?

åt alla ¨gamla¨ människor som plötsligt börjar fundera över om styrkjärnet är på.

Eller packar ner strykjärnet när de far bort.......

Om ljusen är släckta.

Om dörren är låst.

HA HA.

Det kan väl inte vara sådär förbaskat svårt att komma ihåg!!!!

ELLER???

Idag på Luciadagen åkte jag med god fart på morgonen mot stallet.

Hundet och jag, skulle i solens sken, umgås med häst och glada stallkompisar.

Parkerar och går ur bilen och lallar lullandes mot stallet.

Då på Lidingövägen kommer HELA brandkåren farandes mot okända mål.

-Intressant, jag undrar var det brinner så inibombens någon stans? Typiskt människor att åka iväg till jobbet eller så, och glömma de tända ljusen på därhemma!

Så långt hann jag tänka, innan tvivlen slog sina klor i min hjärna, samvete, nervknut i magen, ja i alltihopa.

- Tände jag ljusen imorse vid frukosten? Borde nog ha gjort det. Prinsen var ju borta på möte, så jag satt där med min kaffe och firade Lucia i morgonljuset. Men tände jag advents staken? Tände jag de andra ljusstakarna. Och om jag tände, SLÄCKTE JAG?????

Tillbaka in med byrackan i bilen.

Högsta växeln och plattan i mattan.

Körde så fort, så centrifugalkraften när vi for av Lidingöbron, fick älskade hunden att tappa balansen totalt, så i backspegeln såg jag bara fyra tassar som sprattlade i luften bak i bakluckan.

Prejade den kryckförsedda lätt handikappade grannen med ett glatt vrål genom fönstret - Jag kommer snart tillbaka och förklarar!!

Lade in i hjärnkontoret hur man trycker igång husets brandsläckare, och var alla extrasläckare stod.

Inte fasen brann de däringa ljusen.

Inte hade jag tänt dom i morse.

Jag visste ju att jag skulle glömma dom, så jag struntade att tända dom.

Jag kom ihåg tanken när jag såg dem.

Men jag fick mig ett gott skratt.

Och grannen.

Och stallkompisarna.

För nu tillhör jag dom som man skrattar åt.

Ska jag packa med mig strykjärnet när vi åker på torsdag????

Hallå!

Kvällstidningarna hotade med snörstorm, översvämning, kaos, fara för liv och lem.

Vädret efter nyheterna hade inte tid att berätta om vädret nästa vecka för de skulle berätta om dagen som nu har gått.

Wow här skulle det bli katastrof.

I princip i hela landet.

Snö, icke framkomliga vägar, SJ hade gjort allt. Jag lovade skjutsa Prinsen till stan i morse med min pansarvagn ( en SUV för vanliga stadsbor ).

Sluta skrämmas!!!!!

Sluta ljuga!!!!

Börja fatta vad datorn säger...............

Eller är det för mycket begärt?

Å andra sidan så har vi alla haft något att tala om med varandra det senaste dagarna.

Ovädret som skall komma.

Hur det skall komma.

När det skall komma.

När det skall lämmna.

Vilka skador som vi får.

Samtalsämnena har varit oändligt många.

Men skäms på ER, ni skräms.

Man ligger vaken halva natten och hör hur vinden ylar, men konstaterar att termometern står envist på 4 grader PLUS.

Då kan det väl ändå inte snöa?

Vad är det då som kommer ur himlen?

Det låter som om det kommer nåt däruppifrån.

Vaknar ur dvalan och inser att det har regnat hela natten.

ÅH så läskigt.

Vad rädd jag blev.

Sluta skrämmas.

Det har gått långt när man frivilligt i december månad kliver in i en provhytt, klär av sig i princip naken, och därpå låter sig bli påklädd en bikini.

Ljuset i affären skiftar i blått.

Provhytten är ljus beige.

Svetten lackar på mig.

Expediten kommer med glada tillrop.

Skynket som skall skyla mig från insyn, är såpass litet och provhytten placerad så att alla på Linnegatan som passar kan få se en snygging i bara byxan.

Wow.

Det gäller ha nerver av stål.

En fantasi som betraktar mig själv, som om det var efter många dagars solbränna, sömn, semester, iklädd just den ljusgröna bikinin som hon trängde över min otränade kropp.

Tror inte det.

Tror inte att det är så enkelt som tortyr. Det är nog värre.

Tror inte att jag plötsligt blivit katolik och därför kommer högre upp vid en eventuell kanonisering, efter en späkningscermoni som denna.

Tror inte jag skall ha en ljusgrön bikin på min ursnygga kropp första dagen på sandstranden, när skinnet sakta färgas rosa.

Tror jag får prova några andra. Modeller och färger.

Jag trodde att själva prövningen var provningen.

Nä, sen skall de små tygbitarna betalas.

Tror att det jag köpte var OK.

Eller massage snarare.

Min massös kommer från Sverige.

Inte från Thailand, Lettland, Reeperbahn eller Red Light district.

Hon är bara bäst i staaaan, Sverige, Europa och vad jag vet, hela världen på att massera.

Min ömma kropp.

Den får sig en duvning och knådning som heter duga.

Hon ser på min rygg att jag är allergisk???

Hon talar om för mig att alla kvinnor får bulor nedanför knäna vid 45 års ålder, som bör masseras. ( Kolla ni som passar in i kategorin, det stämmer!)

Hon talar om för mig att jag måste ha koll på pelaren i kroppen, för att hålla balansen och inte börja snubbla, hon menar nog att bryta lårbenshalsen..........

Hon tar hand om mig.

Och mitt välbefinnande.

Ett tips.

Gör likadant.

Kroppen och själen mår bra av maggase.

Jag tror man blir snäll av massage.

Endorfin kicken är ljuvlig.