Är väl lite och ta i, men spansk mat smakar skit.

Hur otroligt tråkig får mat vara?

Urhungrig till lunch, efter en helt fantastisk golfrunda, beställde jag Cesars sallad.

Den skall inte bestå av molokna salladsblad,  dränkta i majonäs, små kycklingbitar och en oerhörd stor mängd av små torra brödbitar som kallas för krutonger på fint.

Till middag Tapas.

På bästa Tapas restaurangen på öarna.

Men herregud, vem vill äta, hårt friterade i paprikafrukter med ost i, och tycka att det är gott.

Ja, jag drack massor med vin, jag hade trevligt sällskap, ja jag hade allt man kan önska sig.

Men det smakade inte så gott som ............................

Det tar vi en annan dag.

Är  jag hungrig?

Absolut inte.

Har ätit oavbrutet sen sist.

Sist började som vi alla vet någon gång i september.

Utan nu trycker jag i mig allt i Spanien som inte är äckligt.

Synd att jag inte bor här.

Jag skulle vara pinnsmal

Vi bor på ett hotell, fyllt med charterturister.

Man anländer onsdagar och lördagar om man är svensk.

Danskar, norrmän och några förvirrade finnar anländer någon av de andra dagarna i veckan.

Men vi är mest svenskar här.

Vi kom i onsdags.

Hepp.

Hela poolområdet var fyllt med människor som tittade på oss nykomlingar med en översittarmin som var på gränsen till trist.

Haha här kommer de bleka människor som inte hittar, vet inte var man äter (hehe) hur man köper mjölk (vem behöver det på ett hotell) eller bara ser allmänt förvirrade ut.

Nu har vi bott här i 2  (TVÅ) dygn.

På rum nummer 11.

Känns som om man bott här väldigt länge.

Framförallt idag när nykomlingarna kom.

Hihi, de vet inte var de skall ställa golfklubborna, var solen skiner hihihi.

Vilken lång kö vid receptionen? Vi var ju mycket snabbare eller hur!

Det här är ju inte klokt.

Hur kan vi liksom ta över stället på 2 dagar.

Det här är vår lilla värld.

Nu kommer de nya, nästan som inkräktare.

Och sen på onsdag åker vi.

Då är nykomlingarna hemma här.

Och neddimpande kommer ett nytt gäng snöblekta svenskar, som inte hittar och inte vet.

Är det inte märkligt hur människor uppför sig?

OK!

Jag var absolut genomsvettig.

Kunde inte lägga upp bollen på den lilla pinnen som kallas för peg, för att kunna slå iväg bollen.

Händerna skakade så inibänken.

Startern på Meloneras golfbana stog och tittade på mig med allvarlig min.

På mig som hade kört vilse med golfbilen, inte hittat backen på samma bil, inte hittat poletterna till träningsbollarna, inte hittat rätt bland klubborna, och hela tiden skrattade hon nervöst.

Jag önskade hela tiden att min tränare Lars fanns någonstans i närheten och bara kunde ta hand om alltihopa, och mig.

Det skakande, fnittrande fruntimmer, som var tvungen att gå på toa två gånger innan hon skulle börja spela.

Som glömde sätta på sig handsken.

Och som trodde att jag och kompisen skulle få spela själva, men starten piggade upp mig med att det blev ändrat, så vi fick med två  från Örebro i vår boll.

Så blev det då obevekligen min tur att slå ut.

Där står man ensammast i hela världen på första tee.

Med skakande hand trycker jag ner pegen och får till slut bollen att ligga stil ovanpå den.

Tar ett djupt andetag, och tänker:

-Bara jag inte börjar tänka på allt jag skall göra. Bara gör det. Slå till bollen allt vad du orkar så att vi kommer härifrån nån gång.

Och då tog jag sats.

Svingade till, smackade till bollen kanske inte allt vad jag orkade, men iväg for den, dit jag ville.

YIPPEII! Jag är igång igen.

Den omflyttade bröstmuskeln inne i bröstet gjorde sig påmint några gånger, sabla svid.

Hålet under armhålan där några lymfkörtlar hade blivit bortplockade kändes stramt.

Jag blev som gelé i armar och ben när jag hade spelat en 10 hål, typ.

Men vad gjorde det?

Jag hängde med.

Gjorde inte bort mig totalt.

HUKA ER GUBBAR OCH GUMMOR, NU LADDAR HON OM.

Vad kul det skall bli att träna i Wittsjö i en månad från någon gång i april.

Jäklar vad den där lilla bollen skall få ut och flyga då.

Det är inte lätt att hänga med.

För den bleka och trötta vinterkroppen som jag släpar runt på.

Aldrig varit så blå i hela mitt liv.

Hade jag levt under Gustav III's liv hade jag blivit adlad. Till och med mitt blod ser blått ut genom mitt bleka skinn.

Åsså landade kroppen och jag här igår.

På Kanarieöarna.

I höjd med Afrika.

Fattar Ni??

Plötsligt är det 50 graders skillnad i temperaturen omkring min hydda, jämfört med igår morse i Stockholm, där det var 20 minus när jag åkte.

Är det underligt att man känner sig ömsom svimfärdig, genomsvettig och sen börjar frysa.

Poolen som håller minst 25 grader, plus, känns otrevligt kall.

Hela systemet får ju knäppen.

Vad blir man då?

Bränd, lite.

Trött, massor.

Genomvarm, underbart.

Mätt, varför då?

Törstig, på allt.

Undrar om jag kommer få köldutslag när jag kommer hem, beige, genomsvettig, och utsövd.

Hur ska kroppen hänga med.

Jag har ju fullt sjå själv.

Har inte tid att skriva långa och kluriga saker ikväll.

Håller på och packar!

Åker till Kanarieöarna imorgon bitt.

Olidligt tidigt.

Vet inte när jag kommer åt internet nästa gång.

Så tills dess.

- Du såg inte när dom startade,

du såg inte när de flög runt månen!!

Alltså det här verkar ju inte riktigt klokt.

Men jag är idag helt slut.

Pinnar upp och ner i huset och hämtar och bär saker.

Syrrorna vill gärna hjälpa till så att jag är klar snart  

Åker till Skeppargatan och hämtar lite mer underkläder och krämburkar.

Har väldigt mycket av alla sorter.

Och alltihopa gör mig helt slut.

Så efter många tjurrusningar åt alla möjliga håll, även ut till Ikea, blir det kväll.

Lagar jättegod middag, ett glas rödvin (skiter i vit månad i år) och slår mig ner framför TVn.

Där är det skidstafett.

Allstså jag var helt slut innan.

Och sen skall jag åka stafett, känns det som i alla fall.

Och så skall jag trilla i en kurva i nedförsbacken.

Håhåjajaja.

Det  är ett slit att ligga på topp.

Kan man få träningsvärk av att se på TV?

Eller grundade jag den redan igår när jag skottade snö?

Eller är det så, att man spänner musklerna  när man ser nåt spännande på TV?

Så snart kommer jag att gå och lägga mig.

För jag har just gått i mål i stafetten, och jag orkar bara inte vara med i backhoppningen i dag!

Är det OK att anmäla sig direkt till prisutdelningen?

För hitintills har väl inte  någon svensk  någonsin fått träningvärk av för många prisutdelningar.

Alltså jag är ju inte så van vid att vissa saker kostar pengar och är märkvärdiga här i Stockholm.

Vi kan ju dessa kalla dagar ta ett gott exempel, med ved.

Träpinnar.

Avsågade stammar.

Det som växer i skogen som inte skall användas till virke, papper eller annat viktigt.

Sånt som dom på landet har överflöd av.

Dom vet bara inte hur dom skall härbärgera all ved.

På landet.

Det trillar alltid något träd i någon storm.

Sen börjar bara diskussionen vem som skall hugga upp det, eller i vilka storlekar det skall huggas upp i.

Och sen börjar dom bara elda.

För allt vad de orkar och kan.

Här är det annorlunda.

-Vill du har riktigt trä eller Stockholms ved?

Om jag bara förstod frågan!

Jo det är en pinne som är preparerad med jag vet ju inte vad, som brinner alldeles lagom i ungefär i 1 timme.

Ryker inte speciellt mycket, och passar strorleksmässigt lagom in i en kakelugn, runt Karlaplan? Eller?

Ligger i  ett pappersomslag, så det behövs bara en tändsticka för att tända på.

Eller så köper man torr, nu talar vi torr, björkved, som säljs i små fåniga nätkassar.

Antalet pinnar, absolut inte vedklabbar, som får plats i denna lilla nätkasse, är ungefär så många som jag använde på landet, för att tända brasan till frukost.

På kvällarna när jag ville ha en ordentllig brasa,  använder man inte sånt fjunigt.

Då används vedträn.

Priset i Stockholm skall vi inte ens börja tala om.

3 nätkassar med småpinnar kostar 199 kr.  På ett ganska billigt ställe.

Stockholmsveden är billigare. Typ 4 st för en 100 kr.

Nu tar jag  lastbilen och drar ut på landet.

Hittar ved hos någon av dem som bor där.

Diskuterar priset, prutar alltså.

Fyller lastbilen med så mycket som möjligt.

Och sen drar jag hem, och börjar elda så att herrturken känns sval.

Som den myspyroman jag är, så älskar jag att tända på.