Jag tror inte jag tycker något speciellt idag. 

Har inte en åsikt om en enda grej.

Kan sitt helt lugnt och bara stirra rakt fram.

Inga frågor, inga undringar, inga funderingar, inget alls.

Så är det ibland.

För att jag skall ta ny sats till imorgon.

Det har varit en himla skön dag.

Men det händer nog nåt tokigt imorgon som gör att jag går igång igen.

Vi hörs imorgon.

Ibland är man så himla själv.

Då ser man knappt längre än näsan räcker.

Kompisar som man ringer, säger att de skall ringa tillbaka, för just då är de inte själva, och då har de inte tid, med en själv.

Åsså ringer dom aldrig.

Då blir man ännu mera själv.

Rent ensam.

Verkar ju inte klokt.

- Så mycket kompisar du har, så trevlig du är, så snygg som du är, så gästvänlig du är, sån social förmåga du har. Du är väl aldrig själv!!

Om de bara visste.

Man blir faktiskt sjuk.

Sällskapssjuk.

Som tur är har dom som har hand om allt i universum sett till att det alltid finns någon annan som också är själv.

Har man tur så krockar man per telefon eller så, så att man kan träffas på något vis.

För då kureras den lite.

Sällskapssjukan.

Jag tror att det finns bättre medicin och botemedel mot den sjukan i Stockholm. Eller inte?

I annat fall får jag väl öppna nån form av klinik mot sällskapssjuka.

Så vi alla slipper vara själva.

Utom när vi vill.

Idag var det gille med byalaget.

Och stämma innan.

Vi beslutar stora saker.

Det har vi beslutat sen byalaget bildades 1632.

Jag är första kvinna som är med.

WOW.

Åh så  äter vi.

Först fullt smörgåsbord.

Alla tar om minst två gånger.

Sen är det sönderstekt stek med sås, potatis och kokta grönsaker.

Och så dricker dom.

På 14 man går det ca 14 flaskor hemlagad bäsk.

Och ett glas vin till mig.

Efter det ljuger man.

Om allt.

Jag med.

Men innan tårtan, fast efter groggbordet, men framförallt innan nattmaten, åker jag hem.

För då ska det spelas poker, priffe eller aktion.

Om pengar.

Och ungefär då tappar allihopa förmågan att tala rent.

Alltså skånska har vi ju pratat hela kvällen, om sprutor som strejkar och tjurar som hoppar, och annat tokigt skoj som händer på landet som man kan berätta roliga saker om.

När allt prat övergår till ren rotvälska, då åker jag hem.

Jag säger godnatt på klingande stockholmska.

Då skrattar alla och ber mig hälsa till Urban.

Det lovar jag.

Urban är arrendatorns tjur som går på bete hos mig.

Har de lika kul på Noppes eller på Östermalmshallen på fredagarna som vi har på byagillet?

Att jag skolkar idag.

Från alla tråkiga skrivbordsgrejor, allt nödvändigt och icke nödvändigt, stänger av telefonen, betalar inga räkningar,  dividerar inte med någon om något.

Åtminstone kommer jag ta en välidgt lång sovmorgon.

Att jag är vaken redan nu det vet jag, tror jag.

Men det går alltid att somna om.

Om någon undrar vad man gör, så kan jag alltid svara att jag är i ett viktigt möte.

Med mig själv, min kudde och min ömma kropp.

Jag skolkade alltid med jämna mellanrum i skolan.

En hel dag låg man bara där i sängen och mådde bra, lyssnade på Melodiradion,(ganska länge sen som ni förstår).

Skickade kompisarna att köpa viktiga tidningar som Modesty Blase, Starlet, Johnny Hazard och inte minst Fantomen. 

Och så smågodiset. Listan som var så lång som fickpengen tillät. 2 sockerbitar, 1 groda, 1 krokodil, 1 nötcreme, 2 svarta piastrar, 1 tefat, 1 bumling, 2 bugg, 1 dajm.

Och sen låg jag bara och njöt resten av dagen.

Fick äta middag efter alla kompisarna för att inte smitta!!!!

En mycket förstående Husmor Grönhagen på Sigtunas internatskola.

Så får det bli.

Och så äter jag middag senare, så jag inte smittar ;-)

saker i huset.

Såna där golfsaker.

Jag visste att det skulle bli så.

MEN...........

Vad gör några peggar i mitt sovrum?

Golfbollar på skrivbordet?

En handske i köket (äntligen är jag glad för en handske, är den borta har man inga.)

Nån fånig keps i biblioteket.

En överbliven bag i garaget. Lånad skall lämnas tillbaka.

Tomma bollkartonger lite varstans.

För korta strumpor i tvättstugan.

Blyertspennor som har ett gem i andra ändan.

Pinsamma scorekort på väg till sophinken.

Kjolar med shorts inunder i en övergiven resväska.

Skavsårsplåster i badrummet.

En NY bag i hallen. Så jag kan se den varje gång jag går förbi.

För det är en present till mig!! Från mig (trist men sant)! 

Enbart för att gratulera och fira.

Jag har tagit Grönt kort idag i golf.

Hihihihihi. 

Det är ju urkul.

Och så anmäldes jag till en tävling i juli.

Hur ska det gå.

Kan man anmäla sig direkt till prisutdelningen??

Jag tycker att det är så häftigt att bara du får nycklarna till ett hotellrum händer något med känslan. Det är mitt.

Har du väl packat upp och ¨flyttat in¨ in så är det klart.

Du har tagit över.

Rör inte mitt rum, kom inte in utan att be om lov, det här är mitt territorium.

Nu har jag aldrig tagit in på ett hotellrum för bara några timmar!! (Kanske en erfarenhet, vem vet?)

Men det räcker att bo där en natt, för att veta att det är mitt.

Och sen checkar du ut, och vips så får vem som helst flytta in, utan att du har en tanke på att det var DITT.

Samma sak med en plats i flygplanet.

Jag har bokat 3D.

Min plats mellan Malmö och Stockholm, 1 timmes flygning.

Rör inte min plats.

13 timmar mellan Sverige och Amerika.

Rör inte min plats, mitt hem, mitt revir.

Eller är det bara jag som tycker så?

ska jag strunta i allt och köpa en husbil.

Då slipper jag packa om alla mina saker varannan dag.

Bara ladda in allt jag äger och sen åka runt på allt.

Det gör jag ju redan. Åker runt asså.

Så slipper jag packa upp och ner, och sortera, välja, byta, vela, bestämma, undra, prova, matcha, tvätta, och alltid ta med för mycket.

Ja jag vet ju inte hur vädret blir, vad jag känner, vad som händer, vilka kläder jag kan ha på mig.

En husbil med tvättmaskin, eller snarare en tvättinrättning, dubbelsäng, dator, TV med DVD, vardagsrum, kök, plats för alla hundarna, färdiga blomuppsättningar vid dörren, markiser över uteplatsen, kontor med datauppkopplingar, gästrum, ratt, motor och däck.

Förutom det sistnämnda tror jag att det ovannämnda kallas villa. Inte husbil. Ska allt få plats måste jag ha långtradare med släp.

Det är nog enklare att packa varannan dag....................kanske.