Nu har skolorna börjat.

Massa barn har samlats i hoper, och alla kommer från olika håll.

Vad händer då?

Alla blir sjuka.

Och sen går det vidare.

Syskon, föräldrar, mostrar, farbröder.

Alla som kommer i närheten drabbas av bacillerna.

Just då går jag på kalas.

KAK har kräftskiva.

Tror ni jag pussades?

Med alla jag kände och några till.

Vad tror ni bacillerna tyckte?

Svininfluensan, släng dig i väggen.

Pussinfluensan. WOW.

Här skall baciller spridas.

Just nu känner jag mig som Karlsson på taket. Vill helst inte ha någon Kuckelimuck medicin utan egentligen bara hallonbåtar och lakritsbåtar. För jag har minst 30 - 40 grader!

Men det var ju bara att glömma.

Var tvungen att åka till revisorn idag.

Sånt gör vi egenföretagare med jämna mellanrummen.

Vare sig skatteverket vill eller har planerat det!!

Det gäller att ligga före..........

Idag smittar jag nog som allra mest.

Trist.

Stannar jag hemma?

Nä fattas bara.

Här skall otäcka stockholmsskolbarnsbaciller spridas i den kända pussinfluensan.

Och alltid finns det väl någon baciller som kan smita ner till ett brev till skatteverket.

Lite ont i halsen kan de väl alltid få.

Jag var på väg idag att göra en Elin Woods.

Eller en variant av den.

Spelade golf på Söderåsens golfklubb.

Jättevackert väder, jättevacker bana.

Framför oss, som hade gått ut minst en 30 - 45 min innan vi gick ut, gick 2 bollar med 4 spelare i varje.

Inte av vilken sort som helst.

Danska idoiter!!!

Vi stod och trampade från hål nr 2, och väntade och väntade och väntade.

Och inte f-n släppte dom igenom oss.

Det tog oss en oändlig tid varje gång vi skulle slå.

Det tog en oändlig tid för dom att komma av green.

De gömde sig bakom träd och dök upp lagom tills vi slog.

Till slut var vi så galna att från hål 15 gick vi till bilen.

Över hela banan.

Och de Danska skallarna kunde nog inte få in mellan sina öron att det var en protestaktion från otåliga svenska golfspelare.

Annars gick golfen riktigt bra.

Men jag ifrågasatte för första gången i mitt liv om den däringa bron över sundet var så himla bra.

Att vi skulle åka ditåt/neråt är ju självklart.

Men hade någon tänkt på att de skulle komma uppåt, hitåt?

Hur kul är det att vakna okristligt tidigt och inte kunna somna om.

Kanske berodde på att jag var på väg till Skåne.

Vid den tiden på morgonen, bara mentalt.

Gav upp, efter att ha legat och försökt trycka ner min pigga lekamen i sängen under någon halvtimmes tid.

Snabb frukost och slängde ner bagen i racer bilen.

Åsså iväg.

Solen skiner.

Då kommer jag ut ur den stora staden.

Var helt ensam på E4.

Låg resten av Sverige och sov.

Så okristligt tidigt var det väl ändock inte??

Men efter att ha passerat Södertälje.

Kom mörkret.

Fy bubblan vilka kolmörka regn moln.

Att inte kunna vända, bromsa, vela.

Nä bara dra rakt in i ösregnet.

Vattenplaningen började direkt.

Att åka vattenskidor är ju lättare, där hänger man ju i alla fall efter båten på en lina.

Med bilen far man dit vatten och väg lutar.

Men efter regn kommer ju alltid solsken.

Som tur är.

Så med ett Tjoho var jag i Båstad vid 11 tiden.

Inte för att jag hade kört vansinnigt fort.

Utan för att jag hade kört så tidigt.

Och mörkret bara drabbade oss en stund.

Kraka och jag tycker bättre om sol än regn.

OK

Jag vaknade inte allt för tidigt  

Låg i sängen och skvallrade över gästrummet med min gäst  

Mådde bra.  

Alltså är jag inte allergisk mot kräftor.   

Så jag kommer prova hela konceptet igen. Kräftor, dricka och dans.  

Fast det tar väl ungefär ett år tills hela konceptet återkommer.   

Dessförinnan kan det ju hända sig att jag blir involverad i de bägge D:na.

Dvs Dricka och Dans  

Då får vi se hur det går och blir.  

jag har idag varit på kräftskiva.

jag dricker inte gärna snaps.

den är för stark.

i smaken.

men kräftorna är goda.

jag har hört att man kan bli bakfull av bara kräftor.

det får vi se imorgon.

som om man blir allergisk mot något i skalen.

det får vi se imorgon.

snart är det morgon.

men än så länge är jag inte allergisk.

jag undrar om man kan bli bakis av för mycket dans och champange.

det ena kanske men inte det andra.

jag undrar om man blir bakis av tung uppvaktning.

möjligtvis ett bryskt uppvaknande, och lite bakis.

men som vanligt, som låten som vi alla dansar till.

I will survive.

det bästa av allt var att dj'n inte spelade dancing queen.

en förolämpling i vår ålder.

även om kräftor går bakåt gör inte vi det.

är för låg.

Jag har gjort allt jag vet för att få upp den på en bra nivå.

Varför dippar den.

Trista omständigheter.

Hjärnan kan inte handskas med sånt, om inte serotinin nivån ligger på normal nivå.

Vad gör de flesta då?

Funderar en stund på livets omständigheter.

Hur det kunde bli så.

Om plastikoperationer, psykoterapistunder, yoga, träning kan ändra på något.

Ifall så inte är fallet.

Så är kuren den vanliga.

Först rödvin.

Och sen mörk choklad.

Med så hög cacaohalt som möjligt.

För att få upp serotininhalten på hög nivå igen.

Vad det gäller mig själv, är jag inte mycket för att bälga i mig mängder av rödvin utan sällskap.

Så jag började jobba hårt och bygga saker i huset.

När det inte hjälpte gick jag lös på chokladen.

Mörk Ragusa.

70% mörk med mint.

Utan mint.

Hur som helst.

Nu talar vi egentligen bara medicinskt bruk.

Hjälper det?

För stunden.

Ja.

Det räcker just nu.

Imorgon är en annan dag.

Börjar nästan alltid med en idé.

Följs av ett telefonsamtal.

Sen inköp av olika utrustning.

Och så första mötet, med tränaren el.dyl

Då bryter helvetet löst.

Oavsett vilken sport man skall ägna sig åt.

Själv har jag i tre dagar spelat golf.

Började med en idé, ja, eller vad det små tjat från kompisarna?

Telefonsamtal till Lars på Wittsjö.

Där köptes allt en golfare behöver.

Och så började träningen.

Sen dess har jag levt på Ipren, för det är inte bara smärtstillande utan även muskelinflammatorisktdämpande.

Compeed skavsårs plåster på alla möjliga delar av fötterna.

Kirurgtape runt trasiga fingrar.

Solskyddscreme på röd näsa.

För att inte tala om ceratet på de torra läpparna som slickas regelbundet för att koncentrationen skall vara större före varje slag.

Uppåt tjacks läsk som alla heter typ Allrecover, Aloevera drinks, Red Bull, ja jag vet inte vad, för att inte orken och träningsvärken skall ta över.

Chokladbitar, Twins, Energybars, Druvsocker, bagen är fylld.

Men efter tre rundor på tre dagar.

Då har jag träningsvärk absolut överallt.

Möjligtvis en bit av ena örsnibben som klarar sig litegrann.

Fast vad trodde jag efter att ha knatat runt minst 4 timmar varje dag, i tre dagar.

Och slagit till höger och vänster med olika klubbor.

Stavgång! Släng dig i väggen, det är för amatörer.

Vill man ha riktig träningsvärk, kan man bland mycket annat spela golf.

Det går bra att rida också.

Att dansa hela natten ger känningar det med.

Men vad gör det?

Bara vi har kul!

Har NI det?

På stadsauktion i Stockholm är det auktion varannan vecka, nästan året runt.

Det är säkert 500 saker varje gång som skall säljas.

Allt från enorma skåp till små broscher.

Jag tänker alltid på att alla de sakerna har köpts, för första gången av någon.

Som valde med stor omsorg.

Vårdade föremålet ömt.

Och nu plötsligt finns det på auktion och vi alla går där och klämmer, känner och tycker och vill gärna göra ett kap.

Där finns stora fina serviser, där finns glas med ettiketten kvar på, där finns stolar för finrummet, där finns hur mycket saker som helst som vårdades så ömt at de inte ens användes.

Va trist.

Snälla när Ni nu köper alla de här kära sakerna igen.

Lova mig att Ni använder dom varendaste dag.

Att sakerna får skavsår av att de finns med i vardagen.

Och inte hamnar på en pidestal i ett finrum.

Det finns väl säkert både människa eller pryl, som gång efter annan bara hamnar på en pidestal i finrummet.

Det är ju bättre att få vara med i vimmlet, där allt händer.

Även om man är såld på auktion.