Plötstligt satt jag där med läsglasögon.

Jag som ju alltid sett så bra.

Åtminstone när jag har velat.  

Att jag har sett dubbelt på långt håll, det vet jag ju, sen jag trillade av en häst 1973, och slog i huvudet.

Men har aldrig känt det som ett problem!

The more the merrier!

Å så var jag då hos min ursnygga optiker/läkare här i Estoril.

Snygg även på kort håll!!

Ser det även ut läsglasögon!

I alla fall.

Efter stor undersökning tittar han lite intresserat på mig och konstaterar att det är förändringar.

- Donna Suzanne, Du har fått grå starr!

Fast på utrikiska förståss.

Va! Har jag gått o blitt ett blindstyre?

Vad gör jag nu?

Nya glasögon!

Nej! 

Svarar snyggingen och även äldre och luttrade kompisar.

Det är bara att operera!

Dom berättar för mig håresande historier som:

- Jag gjorde det. Tog bägge ögonen på en gång.Var lätt som en plätt!!

Försök inte med mig VA!

Finns det tillräckligt med grogg att hälla i mig!

Bästa hörlurarna så att jag inte hör vad dom säger!

Bedövningsmedel så att jag inte känner.

Typ alltså!

Kan dom där med kniven göra det på mig utan att jag märker det??

Är det ett krav man kan ställa??

Eller kommer den dagen om ett tag, då jag inte ser klart längre?

Om man inte då ser klart, kan man då tänka klart?

Kan man inte tänka klart, då går ju allt åt pipsvängen.

Så jag kommer att med klappande hjärta och skallrande tänder undersöka mig nu i sommar.

I Sverige.

Törs inte diskutera min gröna ögon på annat språk.

Man är ju inte blåögd! Om Ni fattar.

Jag hör ju fortfarande förfärande bra.

Minnet är ännu bättre.