Det är intressant att vara sjuk. Eller inte fullt frisk,  som nog är närmre sanningen.

Hjärtat slår och livet går.

Men så var det där med rekommendationen av Doktorerna.

- Du får ta det lugnt och göra mindre på dagarna.

Hallå!

Hur tänker NI nu?

Jag tycker inte att jag har något speciellt för mig.

Jag gör väldigt lite på dagarna.

Dagarna går ändå.

Och jag sitter lugnt och tittar på.

Jag tror inte att jag kan göra mindre.

I alla fall inte mindre än vad jag gör nu.

Då kommer jag att hamna på minuskontot angående mitt görande.

Jag gjorde inte ens det.

Nästa gång jag möter Doktorerna måste jag få mitt görande lite mer specificerat.

För jag känner en inre fråga och undran:

Kan man göra mindre, än ingenting alls?

Ja, plötsligt blev det tyst på bloggen.

Jag vet.

Men ibland måste jag bara ta in, tugga i mig, acceptera, förstå, inse, uppdatera mig, ja kalla det vad Ni vill.

Jag måste bara fatta vad som har hänt, och vad som kommer att hända med livet.

Om jag fattar?

Klart jag gör.

Jag har fortfarande bara ett hjärta, och det jobbar hårt för att hålla mig vid liv, som alla hjärtan gör, för och inuti alla människor.

Men vad är problemet?

Jag känner ju inte att det var något direkt fel på mig. Förutom att jag inte kunde andas med nån reda. Men det gick ju att leva med. Det hade jag ju gjort ett tag. (Tokskalle, ja det är jag) Och nu får jag absolut tillräckligt med luft för att må bra. Och bra piller som håller hjärtat och mig i takt. 

En takt som vi allt som oftast är helt överens om.

Jag mådde toppen på sjukhuset, och tappade både vätska från lungorna och kilon på kroppen, på bara några dagar.

Toppen.

Kom ut med ¨sol i hjärta och sol i sinne¨.

Åkte till Torekov och tryckte på Pausknappen.

Åkte tillbaka till Sjukhuset och kontrollerade. Inga stora fel. Men vad var det som var fel, det som var? Doktorn kliar sig i huve't.

Åkte till Torekov och tryckte på Pausknappen.

Åkte tillbaka till Sjukhuset och kontrollerade. Inga stora fel. Men vad var det som var fel, det som var? Doktorn kliar sig i huve't.

Åkte till Portugal och tryckte på Pausknappen.

Åkte tillbaka till Sjukhuset och kontrollerade. Inga stora fel. Men vad var det som var fel, det som var? Doktorn kliar sig i huve't.

Åkte till Portugal och tryckte på Pausknappen.

Åkte till Torekov och väntar på nästa besök på Sjukhuset. Nu j-klar skall det undersökas. Med stora apparater, med blodprover (igen och igen och igen) med små apparater. 

Nu måste dom bara hitta: VARFÖR!

Det gör mig inte så mycket om Doktorerna velar ett tag.

Men nu vore det skoj att få en diagnos.

Mest för att veta, vad jag har för kapacitet, för att göra olika saker imorgon.

Och dagen efter den och efter den och efter den............

Och tills den diagnosen dyker upp, säger jag som alltid

No News is Good News😍