Mamma o Pappa var alltid det viktigaste  i livet

I alla fall för mig.

Deras bästa vänner blev ju en del av familjen, och deras bästa vänners barn, lekte vi självklart med.

Några var urkul, och dom behåller man hela livet, som nära vänner.

En av dom, som inte minst min Lillasyster Lolo var bästa kompis med, var Scott Olson.

Han var i Sverige i sin mammas mage, innan ens jag var född.

Om Ni förstår magnituden och längden av vänskap.

Sen kom Scott leendes, dansandes, skidåkandes (USA slalom landslag!), flirtandes, skrattandes in i vårt liv.

Det här började på 60-talet.

I vårt sommarhus i Stockholms skärgård.

WOW.

Amerikan!

Ursnygg, rolig Pappa Dick.

Urflott, underbar Mamma Ginny.

Å så Scott.

Jag var 13 år.

Han var 18 år!

The sky was the limit!

Vad mycket kul vi gjorde!

Slängt oss på skidor nedför ¨Look Ma¨ backen i Vail, Colorado, på besök i Familjen Olsons skidparadis.

Simmat med Delfiner i Florida.

Dansat discodans på de mesta underliga barer. (Lolo as the leading Lady)

Skrattat och och haft det underbart.

Inatt somnade Scott in för gott.

Efter en enkel operation i sitt knä.

Ånnu en skör tråd måste börja tvinnas för att vi skall nå varandra.

Ännu en skör tråd till barndomen försvann.

Ännu en gång blir jag påmind om hur fort tiden går.

Ännu en gång, ta hand om Er, ta hand om LIVET.

I den stora sorgens famn

Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

(Ted Gärdestad 1994)