Ute på Kobben med vänner, firar vi en härlig midsommar.

Tyckte alla utom Pudeln!  

När vi for från staaaan hade jag sådär nästan tankspritt slängt med hennes fleece tröja.

Om hon skulle trilla i vattnet, eller bli så där illandes kall av någon anledning.

Dagen innan midsommar ösregnade det hela dagen.

Under natten sägs det att det var 6 grader.

Lite lägre och det kunde ha snöat! Sug på den Ni!!

Då kommer Pudeln, släpandes från övervåningen, med sin rosa fleecetröja.

Hon hade hittat den i min rygga, och marscherade iväg, till mig, för att jag skulle sätta på henne den.

Det tog ett tag innan jag fattade.

Hon hoppade och for omkring mig, och den rosa tröjan låg vid mina fötter.

På Midsommar dagen, när det började regna igen, for hon upp på övervåningen.

Upp i vår säng, och på nattduksbordet låg hennes fleece (Ligger inte alla hundars fleece på husses o mattes sängbord???)

Släpandes med den till mig, jag trädde på henne den, och vips tillbaka till korgen och somnade.

Om Ni undrar om jag tyckte att det var kallt i Midsommar?

Ångrar att jag inte tog min stora dunjacka med.

Jag tror nästan att det var varmare på julafton.

Så nu drar vi till värmen några dagar.

Kollar vårt blivande hus o hem i Estoril.

Tchaus eller Adeu på några dagar.

Och jag har varken packat fleece eller dun.

Jag står här ute på landet, långt ute i skärgården och stryker lakan.

-Är du inte riktigt klok? Stryker lakan på landet?

Nja, om vi ska diskutera om jag är klok eller inte, får ni nog välja ett annat forum, men stryka lakan på landet.

JA.

Det är meditation, terapi, en stund av lätt koncentration, som resulterar i en god natts sömn.

Och det är det värt.

När jag står här, så kommer Svärmor till mig, (salig i sin himmel). 

Här stod Prinsens mamma och strök, alla kläder, lakan, ja allt.

Men då, det var så sent som 60 talet, fanns här ingen elektricitet, så att strykjärnen värmdes upp på vedspisen.

Ja, det var flera strykjärn, så att ett alltid var tillräckligt varmt, så att det gick att stryka med det.

Innan dess hade Svärmor tvättat allt i balja, och oftast sköljt det i sjön.

Min mornor (salig, troligtvis i samma himmel) , kom hem till oss i staaan, när jag var liten, och manglade all vår tvätt.

Mest för att Mamma inte hann, och enligt mormor säkerligen inte kunde.

Hon var ju trots allt mammas mamma!

Jag fick följa med upp på vinden och leka, där lakanen torkades, och sen manglades.

Och när allt var klart, krusades banden till örngotten.

Jag står här och stryker Svärmors örngott (handsydda! med broderade initialer), med mitt ångstrykjärn.

Jag kommer dock inte att krusa örngottsbanden.

För jag vet inte var själva krusverktyget har tagit vägen, och jag vet inte riktigt hur man gör.

Är det bättre att ha lakan fyllda av strykfria fibrer av konstmaterial, slänga in dom i maskinen, tumla och sen när man orkar, bädda.

För att få tid över till att jobba mera, socialisera sig mera, snurra runt mera.

Eller var det bättre förr?

När man fick tid att utföra något ganska enkelt och lite tidskrävande, som gav ett märkbart resultat i linneskåpet (om nu någon längre vet vad det är?) och sängen var alldeles platt och luktade gott av tvätt och mangel.

Den goda lukten kom inte av en timme i torktummlaren, doftandes av sköljmedel med smak av Aprikos, Sea Breeze eller Tropic.

Ja, jag vet inte om det var bättre förr.

Men vad jag vet är att ny manglade lakan, och alldeles släta örngott, på kvällskvisten, när sömnen är på väg.

Att få sjunka ner i sin säng, i detta himmelrike.

Det är bäst.

Just då.

Nu har vi varit några absolut ljuvliga dagar i Torekov.

Sovit, golfat, badat i varma poolen, mys med bästa kompisar, ätit och druckit gott, pratat med varandra om planer och livet.

Det är underbart när vi kan göra det, och det bara är härligt.

Ha egentid.

Prinsen och jag.

Vi hinner knappt tänka på Oss alla vanliga dagar.

Alla tänker på sig själva, och vi med.

Nästan alla dagar.

Men nu var det en lååång helg som vi bara tänkte på OSS.

Vad vi kom fram till.

Det orkar ni inte höra.

Men det kommer att bli jättebra.

Tycker VI.

Det blir det ju, när vi tänker på oss.

Så får ni en dag/kväll/helg/ till övers.

Tänk på Er.

Då tror jag livet går lättare.