Det snöade igår. I överskott.

Hela dagen vräkte det när. Om man gick ut, så for man som ett skott mellan olika lä och snöfria platser.

Vägarna var ofarbara och jag är glad att vi har en jeep med täta skott. Mot snön och halkan. Aldrig trodde jag väl att vi skulle behöva en jeep att åka mellan Karlaplan och Lidingö vägen. Igår var det omöjligt för alla andra.

Var tvungen att ringa till firman som skottar taket och gården. För att det skulle finnas en chans att överleva från snön som kommer farande som ett skott från taken, och snömassorna på gården som gjorde det omöjligt att ta sig hem för dom som bor på andra sidan.

Så skönt är det att parkera sin jeep i ett varmt och täckt garage, så att vi idag inte behövde skotta ut bilen ur meterhöga snöhögar. Stackars alla dom som kom ut i morse och fick bara se en snöhög.  Åh andra sidan, så syntes väldigt få parkeringsböter. Ni vet Parkeringsvakterna brukar det ju vara skottpengar på.

Och att man inte har en hund av rasen Skotte. Den hade försvunnit i snön. Kraka försvann bara till hälften.

Åh trots väderkaoset for man som en skottspole mellan olika affärer och shoppade, fast det snöade så.

Tur att man har sån överskottsenergi, så att man bara orkar hålla på.

Jag tror att jag börjar bli hemmablind.

Jag reagerar knappt när jag möter någon på Östermalmstorg, som har så sprutat och tillgjort ansikte, med världens största läppar, så hon ser ut som en blandning mellan en bulldog och mops.

Jag reagerar knappt när jag möter den trehundrafemtioelfte tanten i min ålder som har samma blonda färgkod på sitt överslingade gråa hår.

Jag reagerar knappt när tjejer/ungdomar kommer gående i minus 15 grader, med två smala sugrörsben iklädda bara kalasbyxor.

Jag reagerar knappt när grabbarna från skolorna runt omkring går omkring och vrålar! Är det en åkomma kvar sen dagistiden, ungefär 18 år sedan.

Jag reagerar knappt när tiggarna (I Stockholm, det är ju inte klokt) säger hej när man passerar, ringer på sin Iphone och går in på Sabis och köper en Coca Cola.

Jag reagerar knappt när kanelbullarna kostar en 30 kronor. Och mer om det skall vara saffranssmak.

Jag reagerar knappt när en nyförlöst lattemamma slänger ut barnvagnen först i trafiken. Där barnvagn och mamma är svarta i kolmörkret. Och reflexer finns inte. Och 55 ans buss får tvärnita i ishalkan.

Jag tror att jag börjar bli van.

Jag tror att jag börjar acceptera.

Jag hoppas bara att inte alla är hemmablinda!

För det är inte klokt.