Jag tror att alla människor har julgransfot.

För att ta in en gran i sitt hem och sätta ner den i en dylik fot.

När julen är över finns det ingen användning i hela världen för en julgransfot.

Tänk vilket liv.

- Ja, har jag tur så plockar dom upp mig i ljuset någon gång i december. Början alltså. Det är tur att det är så mörkt ute, för man tappar lite förmågan att klara ljus, när man legat nerpackad så länge. Men så plötsligt åker jag upp. Wow. Sen får jag stå där på en undanskymd plats, liksom längst ner, och bära upp hela julen. I alla fall granen.

- Det finns ju partier och organisationer i Sverige som har åsikter om färg och form. På Människor, framförallt. Undrar om de har funderat på oss julgransfötter? Vi julgransfötter finns i många olika färger och former, men liksom människor är vi väldigt lika.

I packlåde paradiset, vårt hem, har vi många julgransfötter. Fler än vi trodde.

Jag har en svart. Smaka på den ni.

Prinsen har en ancien modell i grönt, med röda ben. Inte illa.

Sen har jag en extra till den lilla granen, med grön bricka. För den lätt glöggfyllde påfyllaren av vatten, inte skulle skvalpa över.

Åh sen finns det nog några till som får stanna i sin mörka låda till ett annat år.

Vi vet ju att det blir jul varje år.

Och det är kortare och kortare mellan gångerna.

Kanske det knappt är ide att stoppa ner den i sin låda?

Får midsommarstången plats i den?

Är någon utan julgransfot?

Så är det nog bra med det.

För hur får du annars på dig byxorna, som Göteborgaren skulle säga.