Jag läste på Universitet i Lund.

Det var inte igår.

Knappt i förrgår heller.

Men mycket sitter i.

Eller sitter man kvar, kvarsittare alltså, rent mentalt?

Tillbringade en ljuvlig underbar 1 maj kväll i Lund, med världens bästa Gerard. Brodin.

Vi förstår varandra i det mesta.

Det är genetiskt.

Vi snubblar, flabbar och tappar med samma frenesi.

Och vi tycker bägge att det är lika roligt.

Att leva.

Han föddes dagen efter min 30 årsfest.

Och har pluggat klart på Universitet alldeles snart.

Så att Ni fattar.

Möttes utanför AF, mittemot Universitets aulan

Magnolian hade börjat blomma.

Vårt mål var att ta oss upp på AF's tak och därifrån lyssna på studentsångarna.

Ingen kunde komma ner och öppna åt oss.

Men jag kom ihåg smitvägen upp.

Samma som förr i världen.

Livet är vänligt mot oss när vi får stå på taket dricka bubbel, diskutera gamla och nya valborgsfiranden, gamla och ny karnevaler, med Gerards alla kompisar.

En del var nyktrare än vi var då, för många år sedan.

Andra var det inte.

Åh det blev så mycket skratt.

Nerför trapporna för att se spexet.

Det var fantastiskt.

Gerard och jag skrattade, tjöt och applåderade.

Vi nästan exploderade av skratt och glädjetjut.

3 timmar av pur glädje.

Livet är vänligt.

Ut på stan och då blev jag bjuden på middag av Gerard.

Vi höjde taket på restaurangen.

Åt gott, drack gott, skrattade gott.

Jag undrar om mitt personnummer verkligen stämmer med verkligheten?

Eller har jag sluppit bli vuxen för jag inte behövde uppföra mig som en vuxen mot barn.

Egna alltså.

Andras kan jag ju bara ha lattjo med.

Livet är vänligt mot mig.