Jag trodde aldrig att det skulle kunna ske.

Att jag bara kunde strunta i honom.

Inte trodde jag, att jag skulle tycka, att han är lite töntig.

Var himla kul så länge det varade.

Det var inte ofta vi träffades.

De gångerna var det väldigt kul.

Inspirerande, och jag hade nog kunnat fortsätta.

Kändes urskönt att ligga och tänka på honom, när det fanns tid för sånt.

Fast det blir ju inte alltid som man vill.

Ofta var han nära, och det kändes som om han brydde sig.

Men nu är det slut.

Som Mamma alltid sa:

- Inte för att det varit något, men nu är det slut.

Jag tycker nog att han har blivit lite för tjock för min smak.

Passerade inte tillräckligt ofta i mitt liv.

Försökte få mig att ändra på saker och ting, som kanske inte var jag.

Alltså det är LATMASKEN  jag talar om.

Idag har jag dragit igång utan honom.

Kontorsjobb, tvättar, klippa grenar i trädgården, snurra runt.

Livet är mycket bättre såhär.

He's out of my life.