Alla inlägg under maj 2010

Av Sussi - 20 maj 2010 22:04

Ok idag är det torsdag.

Imorgon är det fredag.

Sen kommer oundvikligen lördag.

Därefter definitivt söndag.

Då far jag till Dubai.

Morgonen därpå, som är en måndag, skall jag visa mig offentligt i baddräkt/bikini.

Kan man banta på 3 dagar?

Om man enbart äter Purex, dricker olivolja, och vatten borde det gå.


Jag klarar inte av att gå hela vintern och vara beredd på att plötsligt åka till någon varm strand, där jag skall klä av min oerhört bleka kropp offentligt.

Dom skall slippa själva strippandet, Thank God, men tyvärr måste jag nog visa resultatet.


Jag klarar inte av att vara på en livslång evighetsdiet, utifall att.


Jag klarar av att få några veckor på mig, så jag kan äta sallader, få återfall till kanelbullar och gräddkola, men landa på någon form av bikinivikt.


Men det här är omänskligt.


- Sussi vi åker till Dubai på söndag, det är jättevarmt och skönt. Massa shoppa,  sola och bada (där kom det) Du skall väl med?


- Ja, självklart jag åker med. Men vi börjar med att shoppa. Jag köper en bikiniburka.

Kan man få en kaka till.



Av Sussi - 19 maj 2010 21:26

Vaknade av att någon mamma eller pappa tutar hejdå när dom lämnar sitt lilla barn, max 4 år på dagiset nedanför mig.

Fattar ungar i staan bara när föräldrar tutar?  

Jag vaknar i alla fall med ett ryck.


Pinnade iväg med hästlastbilen till gummiverkstaden, där jag bokat tid över internet, en timme innan.

På landet pinnade jag över till grannen, som hade gummiverkstad, när jag hade lust, så fixade han det under dan.

Här på  gummiverkstaden i staan, var jag så tjejig jag kunde. La mig inte i fälgkors,  kompressorsluft eller nånting, utan stod bara och underhöll den stora starka mannen som lyfte omkring på mina däck.

Han lastade dom visserligen helt fel i bilen, så jag fick stanna så fort jag var utom synhåll och lasta om dem, så att dom inte sabbar insidan på lastbilen.  


Hoppade över i nästa bil, och kom nästan in till city, när jag insåg att det inte finns några bensinstationer därinne, med risk för något. Typ bensinångor.

Så med den soppan som var kvar i kärran fick jag göra en kovändning ( görs flest på landet) och tanka alldeles i utkanten av staan.  


Parkerade på parkaden, vilket ju är väldigt behändigt, och åt lunch på NK. Fick där gå på toa gratis, för jag fick låna ett svart NK kort. Typ svart bälte i shopping. Har man det får man gå på toa utan kostnad. Vet inte vad det har för samband, men så är det. Handlar man för mer än 35 000 kr per år får man gå på rean före alla andra och på toa gratis.   


Snodde runt och gjorde ärenden, jobbade lite hemma, och blev milt störd, när samma föräldrar hämtade sina barn på dagiset, ivrigt tutande. Tror ni dom har en liten tuta hemma också som sköter kommunikationen? Ett tut, kom. Två tut, gå. Tre tut, middag. Fyra tut, gå och lägg dig.  


Sen var det dags för middag. Inne i staan.

Fanns en parkeringsplats bara ett kvarter bort från där vi skulle träffas! Halleluja moment. Det är så skönt när man hittar en parkeringsplats i närheten av dit man ska, så man slipper ta taxi mellan den parkerade bilen och restaurangen.   


Ja, jag är lite kinkig idag.

Men annars är det kul i staan.

Nästan hela daan.





Av Sussi - 17 maj 2010 22:34

Måste jag alltid säga när jag kommer och går.

Och nu kom jag till Lidingö.

Snacka om Fort Knox.

Det gick inte att stänga av larmet!

Intressant.

I Torekov är det en vänlig kvinnlig röst som säger,

- Inbrottslarm av.

Och när man åker,

- Inbrottslarm på, 60 sekunder kvar.


Här på Lidingö har vi inte såna finesser.

Tog min kod och knappade in, tog min magnetdosa och lade på rätt ställe, använde mig av byggarnas tillfälliga kod.

Jäklar vad det tjöt.

Men man vill ju komma in i huset, när vi äntligen var framme, Kraka och jag.

Hon ville dricka och jag ville..............

När larmet gick för 4 e gången, och jag hade talat med Christian 2 ggr, Emil 1 gång och Martin 1 gång, då meddelade jag. att snart går jag in och använder toaletten vare sig dom ville eller inte.

Alla svarade på vänlig östgötska, (Securitas ligger tydligen där någonstans) att jag fick nog vänta lite.

Till saken hör att jag har kameror som ser allt som händer i huset så länge larmet är på.

Och det var fortfarande på.

Då fick jag ett himla bra tips hur jag kunde göra.

För att stänga av larmet, alltså.


Plötsligt blev det bara tyst.

Saknade den vänliga rösten som välkomnar en med

- Inbrottslarm av.


Men jag fick som vanligt säga:

Hej Huset, nu är jag här.

Och det känns bra.

Bra va.



Av Sussi - 16 maj 2010 22:30

Jag startar bilen.

Backar ur garaget.

Kör in den på gårdsplanen.

Packar den lite lagom med det som skall med.

Skall vara härifrån under ca 1 månad.

Under den tiden skall jag eventuellt till Dubai, golfskola, Stockholm o middag, tävlingar Strömsholm, köra häst till Skåne, rida, spela golf, och annat skojsigt.

Krävs en logistikprofessor till detta.

Bikini, golfskor, klänning, pushups, mediciner och ett glatt humör.

Helskotta, var är passet??

Städar ur huset som en indian, ni vet när man backar ut sopandes igen spåren efter sig.

Kraka hänger på.


Sen är det bara att trycka plattan i mattan.

Styra mot Simlångsdalen.

Äta hamburgare i Värnamo (det gör man alltid oavsett tid på dygnet, är man inte hungrig kommer man att bli det, förr eller senare)

Hålla hastigheten genom Östergötland.

Och plötsligt blir man prejad upp på en trottoarkant.

Då är man framme i Stockholm.

Lika förvånad som alltid åker jag över Lidingö bron.

Hoppas att huset står där och har saknat mig.

Jag har saknat det.

Lite i alla fall.


Men vi kommer inte att nöta ut det.

Jag kommer att förflytta mig snart igen.

Så det så.



Av Sussi - 16 maj 2010 18:04

Söndag morgon.

Tjock dagstidning.

Mycket tid att läsa.

För nästan alla.


Längst bak.

Familjesidorna.

Vackra bröllopskort, man känner någon ibland.

Förlovningsannonser, ja, kompisars barn och någon enstaka gång, någon egen kompis.

Födda. Sällan man vet vem som har fått baby. Se ovan. Eller nytt äktenskap, ny fru?

Döda. Känner någon nästan varje gång. Som tur är, inte så många vänner, utan mest deras föräldrar.


Som en god väns mormor sa för länge sedan.

- Det är roligast på söndagarna, för då känner man nästan alla!


Nu undrar jag bara en sak.

Är det inte riktigt fint med en dödsannons på bara en spalt?

Var man inte en bra människa om man bara får en spalt?

Finns det inte tillräckligt många sörjande, om man bara har en spalt?


Måste man ha dubbelspalt för att ha dött fint?

Eller på riktigt?

För att visa att man är en viktig person?


Jag har inte funderat på att dö på väldigt länge.

Och jag hoppas att jag inte behöver beställa någon annons till någon annan,  på lika länge.


Tror ni att dom spökar, dom som bara får en enkelspalts annons?

Eller blir man märkvärdigare i himlen om man har en dubbelspalt?


Jag kanske ber om en helsida.








Av Sussi - 15 maj 2010 08:41

Är det bara jag som vaknar av att jag blåser kall luft på min arm så att jag börjar frysa om armen?

Hur kan luften som är minst 20 grader varm sugas in genom näsan, i min minst 37 gradiga varma kropp, komma ut och blåsa iskall (så känns det) luft på någon av mina mänskliga tentakler som sticker upp utanför mitt extra tjocka duntäcke?


Ja, jag är en fryslort.

Uppväxt långt innan oljekrisens dagar, med en medeltemperatur i hemmet på 24 grader.

Oljepanna stod glatt och brummade i källaren, och alla gick i tunn skjorta.


Men nu?

Kan min näsa energispara?

Den drar in den 20 gradiga luften, ackumulerar den i kroppen för att värma, och sen släpper ut kylan?


Verkar helt osannolikt.

Eller är jag så varm under mitt duntäcke så att allt som kommer ur mig känns kallt?

Verkar även det helt osannolikt.


Det kanske är så att min kropp är hygglig nog att vilja svalka ner hela mig, och näsan blir då den bästa luftkonditioneringen.

För att jag liksom inte skall koka över.

Så att hjärnan inte blir kokt.

Eller att jag skall behöva bada i deodorant.

För att några kalorier till skall gå åt, då luftkonditionering är otroligt energislukande.


Verkar helt osannolikt.


Men vad som är sant är att jag vaknar för att luften som blåser på min arm är iskall.


Kanske jag kan låna ut mig till något varmt land och bara gå omkring och andas.

Som en levande luftkonditionering.


Vad skönt! Nu kan alla sluta oroa sig för vad jag gör och inte gör eller ska göra.

Jag skall gå runt och pusta och frusta kalla luft, nu när det blir en varm sommar.

Det är bara att ringa så kommer jag och andas.


Suck eller snarare vilket fnys!


Av Sussi - 14 maj 2010 22:16

OK

Jag hörde min mun säga:

- Jamenvisst, klart att jag hänger med och tar dykarcertifikat. Vardå?

Svaret blev:

- Vi åker väl till Maldiverna eller så.


Hallå?

Jag tar mig visserligen vatten över huvudet ibland.

Men tror ni ett dykarcertifikat skulle hjälpa mot det?


Att ligga långt ner under vattnet med bara syrgastuber och nån jädrans vältränad knallbrun dykinstruktör kommer och sliter av mig cyklopet.

Det är inge kul.

Det vill inte jag.  


Hur kunde jag gå med på detta?


Allt händer i Wittsjö.


Idag var Nanny Olsson (snart 15 år) min systerdotter och jag, och hon tog sitt gröna kort i golf.

Nanny var väldigt nära att spela ihop så många poäng på banan, att det höll på att bli ett officiellt handicap på 36 på första rundan, då följande konversation utspelar sig.


- Ok Sussi. Den här veckan har jag tagit båtförarkort, färdigt med teorin till mitt moppe kort och nu har jag grönt kort! Tänkte ta dykarcertifikat oxå iår. Ska inte du också göra det?


Det är ju svårt att stå emot den bästa snart 15 åring, sötast, gulligast, och galnast, som jag vet. Vad skall jag svara?


- Nä, du som har alla certifikat, fortsätt du och ta resten så stannar moster hemma.


Det ligger ju inte i min läggning att bara vara.


Så nu skall jag alltså bli blöt.

Jätteblöt.

Jag tror att jag var delfin i mitt förra liv.

Räcker det?


Eller kan vi hitta på något annat oviktigt certifikat att ta ihop.


Alla förslag mottages med tacksamhet.

Vilka certifikat kan en 15 och 55 åring kunna ta ihop??

Den som det visste.

Tills dess är jag anmäld för dykarcertifikat.


Jag håller andan och hoppas att det glöms bort.






Av Sussi - 13 maj 2010 12:30

En av mina vänner tala om för mig idag.

- Ditt liv är som en enda lång möhippa!

Massa galna jippon.

Omöjliga uppgifter att utföra.

Många kul kompisar som hejar på!

Inget allvar någonstans.

Klä om sig hela tiden för att passa/inte passa in.

Snygga killar på olika evenemang.

Roliga parties att gå på.


Då undrar jag, vill jag verkligen att möhippan skall ta slut?

Det här är ju urkul.



Presentation


Jag vet att vad som helst kan hända när som helst.

Det är därför jag är helt lugn.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards