Ja, jag har varit på bröllop i helgen.

Figaros bröllop.

På Operan.

Ett av de få bröllop som man kan köpa biljetter till.

Vi satt på lyssnarplatser.

Ni vet som när man sitter i kyrkan på ett bröllop och har hamnat bakom pelaren, för den försenade fastern trycker in alla några steg, i samma kyrkbänk.

Lyssnarplatserna på Operan är absolut högst upp i huset.

Vi satt ovanför den stora ljuskronan. (För övrigt välputsad om någon undrade!)

Det var svindlande långt ner till scenen.

Men inga problem.

Om hörseln och synen är OK.

Och vi har helt OK syn och hörsel.

Sen fick vi träna gymnastik under föreställningen.

När Operasångarna ömsom sjöng på höger sida om stolpen, och ömsom på vänster.

Då gungade hela raden, än hit, än dit.

Som allsång på Skansen. I armkrok?

Jag fick en känsla av Uggleunge. Eller snarare Gökunge i fel bo. Som spanade efter bytet.

Bröllopet var fantastiskt.

Vi var bara med på halva.

Så vi vet ju inte säkert om Figaro blev gift.

Eller om Susanna ville gifta sig.

Ja, ja, det får vi Gökungar ta reda på nästa gång.