Jag har valt att bli lat.

Att inte göra allt man måste.

Skubba, maska, hålla sig undan, inte göra allt jag kan, ligga lågt, låta latmasken växa.

För första gången i mitt liv inser jag att jag inte måste göra allt på en gång.

Att jag inte behöver vara så där duktig som bara jag vill vara.

Det finns ingen att imponera på.

Och jag har ingen som blir arg på mig, för att jag aldrig blir klar.

Släkten tycker nog att jag är konstig.

Men fy farao vad skönt.

Jag har min säng på golvet utan ben.

En soffa utslängd på golvet framför tv:n som är inkopplad på en underlig antenn.

Fel matbord, som har varit mitt skrivbord i ett tidigare liv.

De gamla köksstolarna från Nr 1, nu talar vi gamla, visste inte riktigt om de skulle få följa med.

Datorn på ett litet hörnbord i vardagsrummet.

Var kontoret skall få breda ut sig vet jag inte.

Åsså skall jag helt enkelt, om jag har lust, börja dra i sakerna nån gång i höst.

Nåt måste jag ju ha och göra i höst.

Latmasken kommer att vara lycklig .

Det är oerhört längesen som den hade semester.

Inte sen jag var i tonåren.

Då var jag lat ibland i alla fall.

Men inte generar jag mig för detta, att huset är ofärdigt.

Imorgon blir det middag.

Har inte så många kastruller och pytsar, men vad är det för fel på take-out? 

Hörde jag Pizza. Det var längesen man kom hem till någon och fick hemburen pizza.

Exotiskt.

Tänk vad lite lathet kan göra livet spännande, lyckligt och annorlunda.

Jag trodde att jag skulle och sen behövde jag inte men tanten efter mig i kön trängde sig och då blev hennes man orolig och gick igenom fortare och då pep det och då var jag tvungen att gå tillbaka för att ta av mig skorna och det fick tanten också göra för det pep för henne med och hennes man slapp för han var redan färdig och då kom Lolou och klarade sig utan omkontroll och på bandet låg min väska i en salig röra av massa andra väskor och skor och i ett tråg mitt skärp och sen kom skorna utan att någon tittade på dem heller och där stod 500 till minst i kön och sen trodde jag att jag hade kvar datorn i väskan eller hade Lolou redan stoppad den i sin och jag var så säker på att allt var ok men när jag kom in och satt på planet hade nån jävel snott min lilla dator.

Man kan inte tro på någon.

Inte ens på säkerhetskontrollen.

Om man inte kan tro på säkerhetskontrollen.

Vem skall man då tro på???

Hur i helskotta kan ett antal, dvs fler än en, färja av modell VikingLine fastna i isen mellan Stockholm och vart de nu ska.

Har vi inte haft snö och is i flera månader. (jag kom ihåg när jag skrev, let it snow, det var typ mer än tre månader sen)

Alltså, kan man inte, som sjökapten bli förvånad att isen skruvar fast en.

Isbrytarna dyker ju inte upp på havet, som snygga killar till singlar, (den vändningen var oväntad, även för mig) för att rädda ensamma havererade.

Utan sjökaptenerna måste ju för allas skull veta själva, om/att de kan plöja sig igenom is och annan smörja.

Vi vanliga som inte har gett sig ut på havet, vi har trots det, i princip frusit fast.

Singlarna är definitivt bottenfrusna.

Hur ska vi kunna överleva med mer än en meter snö omkring oss.

Minusgrader.

Snöflingor som yr.

Hård vind.

Jag fryser.

Ända in i roten.

Om jag skulle bli en oceanångare (vilket jag känner mig som efter att ha ätit och druckit ohämmat länge) skulle jag välja att kryssa i västindien.

Rom, Raggae, Rasta.

Hellre det än att stångas med Tor och Oden på traden mot Estland och Finland.

Med buken fylld av kasedansande vodkafyllda gäster.

Och några tanter som håller handväskan åt sina vänninor som får dansa.

Bättre här hemma på Ön.

Med tända brasor och varm mat.

Och Kraka och jag i soffan.  

Let it snow

Let it snow

Let it snow

ps

Våren har kommit till Skåne. Behöver inte säga mer.

ds

Jag har börjat packa för hemresan.

Det är ju alltid mycket enklare än att packa för bortresan.

Därhemma står jag och velar och funderar.

Vad vill jag ha på mig?

Vad måste jag ha på mig?

Vad kommer att hända?

Vad blir det för väder?

Vad skall jag ha på fötterna?

Slutar alltid med att jag plockar fram allt som kan tänkas behövas.

Kör jag bil, packar jag ner allt.

Att flyga ger ju mig en viss begränsning i kilo.

Så då börjar bortsorterandet.

Ni skulle inte tro resultatet om ni såg det.

Åsså landar jag borta och börjar använda nästan allt.

Min högklackade dansskor blev dock oanvändna den här gången.

Varken Don Sjuan eller Don Åttan har varit tillräckligt läckra för en svängom.

Mitt i allt detta undrar jag hur tänker alla andra när dom packar?

Jag har nu ätit frukost 6 morgnar här på hotellet.

Många har nog inte valt, inte funderat, inte tänkt, eller hur fungerar det?

Aldrig i mitt liv har jag sett så många underliga utstyrslar arla morgonstund.

Och under denna frukostklädsel döljer sig läkare, direktörer, sjuksköterskor, tjänstemän,  ja alla yrken.

Som plötsligt vandrar omkring som ........................................

Det är helt underbart.

Att en del ser ut på kvällen är ju inte så konstigt.

Det finns dom som är ordentligt packade.

MARS MARS MÅNE

JAG KAN LURA ER TILL SKÅNE.

Eller kanske bara mig själv.

Varför?

I Skåne har det regnat och varit plusgrader sista dagarna.

I Stockholm har det snöat 1 dm.

Det räcker som anledning för en sån enkel person som jag.

När jag kommer hem kan allt hända.

Men vad jag vet är att hösten är härligast i Stockholm.

Lika mörk.

Och julklappar skall av någon sorts gammal tradition köpas på NK.

Så om någon oroar sig, så gör ni det i onödan.

Jag kommer att fara rundor som vanligt.

För jag tänker lura mig lite åt alla håll.

Men just nu lutar det mest åt Skåne.