Det kändes som nedförsbacke hela vägen till Skåne från Stockholm.

Jag undrar om det är det.

På riktigt.

Om det går att mäta.

Franförallt är det väldigt mycket ljusare härnere.

Mer horisont och vidgade vyer.

I Stockholm känns det bara som ett mörker.

Föreningen har vunnit hitintills i min tvist om att jag får göra om en lokal till bostad.

Det känns så tungt att 3 personer som inte känner mig, som inte har en aning om vem jag är, bara att jag är medlem i deras bostadsrättsförening, och de tre personerna sitter i styrelsen, får stoppa mig att sälja min bostadsrättslägenhet.

Att jag tar det personligt är ett understatement.

Jag tar det så illa, så det kanske blir så att jag gör mig av med allt i Stockholm och flyttar tillbaka hit.

För jag tror inte att jag vill bo i en stad där människor som inte ens vet vem jag är,ksn förstöra så mycket, bara för att.

Skall sova på saken.

Men det är i farans riktining, som juristerna säger.