Min PT ringde mig idag.

Undrade var jag var, och så hörde jag mig själv säga:

- Vad kul att  Du ringde,  jag tänkte just på Dig. Skall jag komma nästa vecka? Toppen vi ses på tisdag kl 10.

Nu undrar jag varför.

Mitt hem och mitt liv ligger två trappor ner, därnere finns även tvättstugan, alla mina pärmar, mitt kontor, men framförallt två trappor ner ligger

ALLT JAG TYCKER ATT JAG BEHÖVER!!

ALLT SOM JAG HAR SLÄPAT PÅ!

ALLT SOM JAG SKALL BÄRA UPP!

OCH ALLT SOM JAG SKALL SORTERA.

Idag har jag sprungit så många gånger i trapporna, så jag har träningsvärk, nästan överallt.

Springer ner tomhänt.

Kånkar och bär tusen grejor upp.

Hallå PT!

Glöm mig.

Jag har trappor hemma.

Det räcker.

Och jag behöver inte klä om.

Han kommer inte tro mig, och jag kommer inte ha mage att säga det.

Utan på tisdag kommer jag med om möjligt ännu mer träningsvärk stå där på gymmet och kliva upp och ner i en trappmaskin.

Ibland är man så himla korkad.

Men det bara blir så ibland.....................