1986

Var en riktigt dålig vinter.

Den började med att Pappa gick bort.

Sen kom kylan.

Det var så kallt så det var inte klokt.

Vi kunde knappt rida.

Vattnet frös.

Hur mycket snö som helst, som låg ända fram i maj.

Då bestämde jag mig för att nu får det vara nog.

Jag kan inte bo här i Norrland där det är så himla kallt, så länge.

Så jag köpte en gård i Skåne och flyttade ner.

24 år senare.

Så kom kylan.

En del dagar var så kallt så det var inte klokt.

Jag har knappt kunnat rida.

Hästarna har haft 3 täcken på sig när det varit som värst.

Vattnet i mitt nya badrum har frusit.

Snön började vräka ner i mitten på december och jag förstår inte när den skall försvinna!!

Jag hade just bestämt mig för att nu fick det vara nog med varma vintrar och ljumma vindar, gröna gräsmattor till jul, allt som gör Skåne så vackert.

Så jag köpte ett hus på Lidingö och flyttade upp.

Hur dum i huvudet får man va?????

Eller är det så att om man flyttar hit och dit allt eftersom vädret, så kommer jag alltid att vara på fel plats???

Jag tror att jag struntar i vädret och är där jag vill vara.

Oavsett Skåne eller Stockholm.

Solen skiner i Stockholm i helgen, jamen då är ju Sussi här.

Det regnar på tisdag, jamen då har ju Sussi åkt till Skåne.

Eller så gillar man bara läget och inser att det är 24 år till nästa gång.

Idag har jag lärt mig att om en restaurang serverar färdiglagade kycklingbitar till sina sallader och inte värmer upp dem ordentligt innan servering, så kan det finnas salmonella bakterier kvar i dem.

Då blir eventuella restauranggäster otroligt magsjuka efter 4 till 12 timmar.

När alla bakterier är ute ur magen är det sen lugnt och stilla som om ingenting har hänt.

Igår kväll var det bröllop i Åre.

Jag hade ätit lunch på dagen i byn.

Jag var första gästen som fick lämna bröllopskalaset.

Herreje vad jag mådde dåligt.

Just då.

Och några timmar framöver.

Sen var allt klart och jag kunde somna lugnt i min säng på hotellet.

Det var en trist sak att lära sig.

Roligare att kunna, var att man var tvungen, att burka som föraren gjorde när man åkte snöskoter.

Vilket vi gjorde till bröllopsfesten.

Alla gästerna. Uppför och nerför backen. I kolmörkret.

Det vill jag lära mig mer om.

Full rulle med en bred motorcykel som svishar fram över snön.

Hur roligt var inte det.

Tråkigt var det att lära sig att det tar ca 3 timmar för SAS att bli försenade till Östersund, om de måste byta flygplan. 3 timmar för att lasta om passagerare, bagage och tanka.

Men jag tycker att det är skönt att piloterna har lärt sig att om det skakar i ena motorn 10 minuter efter start så vänder vi tillbaka till Arlanda. Och låter passagerarna vänta uppe i Östersund några timmar tills vi kan komma och hämta dem med ett friskt plan.

Det har varit ett långt dygn med många saker som jag har lärt mig.

Snart skall jag berätta om bröllopet också.

Men den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge.

Det har jag också lärt mig.