Ok.

Det känns som Vasaloppet.

Man står länge och trampar.

Har jobbat på det länge.

Så går starten.

En otrolig uppförsbacke i början.

Har man vallat rätt, hur känns det i spåren.

Men är man uppe vid kontrollen Mångsbodarna så går det ganska bra.

Vätske och näringspaus vid Oxberg.

Och upploppet i Mora är ju underbart.

Vad talar jag om?

Jag skall ha tvättstugan idag.

Har trampat länge och skjutit tvätten framför mig.

Jobbat ganska länge på att smutsa ner så mycket som möjligt.

Men som kommer man till den oundvikliga starten, det finns inga rena strumpor kvar i lådan.

Det tar tid i uppförsbacken, som för min del är en trappa ner i källaren, att kånka ner all tvätt.

Och så börjar den stora sorteringen, vilken valla/ tvättmedel skall jag ha till alla strumpor?

När sen tvätten ligger där i olika högar så känns det som om jag har ganska bra kontroll på läget.

Lunch som består av gröt för att stå hela distansen

Och när sen torktumlaren stannar för sista gången och allt är klart.

Det är då jag känner att jag har gått i mål.

Saknar dock TV intervjuerna under loppet/dagen.

 - Hur känns det, vilken tid satsar du på/ hur många gånger har du åkt/tvättat?

Men framförallt

VAR ÄR KRANSKULLAN!!!!!!!!

Det är väl det minsta man kan begära efter en dag i gamla spår.

I fädrens spår, för framtids segrar.

Över tvättmaskinen.

Alltså jag känner väl mig kanske inte som James Bond direkt.

Hoppas jag inte misstas för Miss Moneypenny.

Känner mer för att vara någon av de där ursnygga Bondbrudarna.

Typ Ursula Andress i bara bikini.

Men det är inte det som är viktigt.

Katter har nio liv.

Jag har två.

Ett före, och ett efter.

Bröstcancern.

Liv nr två började den 1 mars 2010.

Cancern tog 6 månader av mitt liv.

Nu har jag bara tid framför mig.

WOW.

Det skall bli så häftigt, spännande, läskigt, och fyllt av nya saker.

Några kanske kommer att komma i kläm om jag har bråttom att göra de saker som är viktiga för mig.

Ni får ursäkta mig, det är inte min mening.

Men mitt andra liv har jag inte lust att slarva bort.

Egentligen skall Ni inte slarva bort Ert första liv heller.

Jag var väl nog inte så slarvig med det första, men lite oaktsam, mellan varven kan jag nog tycka. Så här med facit i handen.

Nä jag har inget facit för liv nr 2.

Bara en önskan.

Att jag skall ha möjlighet att ta hand om mig.

Det blir bäst för alla.

När jag nu får en andra chans.