Jag trodde att jag skulle och sen behövde jag inte men tanten efter mig i kön trängde sig och då blev hennes man orolig och gick igenom fortare och då pep det och då var jag tvungen att gå tillbaka för att ta av mig skorna och det fick tanten också göra för det pep för henne med och hennes man slapp för han var redan färdig och då kom Lolou och klarade sig utan omkontroll och på bandet låg min väska i en salig röra av massa andra väskor och skor och i ett tråg mitt skärp och sen kom skorna utan att någon tittade på dem heller och där stod 500 till minst i kön och sen trodde jag att jag hade kvar datorn i väskan eller hade Lolou redan stoppad den i sin och jag var så säker på att allt var ok men när jag kom in och satt på planet hade nån jävel snott min lilla dator.

Man kan inte tro på någon.

Inte ens på säkerhetskontrollen.

Om man inte kan tro på säkerhetskontrollen.

Vem skall man då tro på???

Hur i helskotta kan ett antal, dvs fler än en, färja av modell VikingLine fastna i isen mellan Stockholm och vart de nu ska.

Har vi inte haft snö och is i flera månader. (jag kom ihåg när jag skrev, let it snow, det var typ mer än tre månader sen)

Alltså, kan man inte, som sjökapten bli förvånad att isen skruvar fast en.

Isbrytarna dyker ju inte upp på havet, som snygga killar till singlar, (den vändningen var oväntad, även för mig) för att rädda ensamma havererade.

Utan sjökaptenerna måste ju för allas skull veta själva, om/att de kan plöja sig igenom is och annan smörja.

Vi vanliga som inte har gett sig ut på havet, vi har trots det, i princip frusit fast.

Singlarna är definitivt bottenfrusna.

Hur ska vi kunna överleva med mer än en meter snö omkring oss.

Minusgrader.

Snöflingor som yr.

Hård vind.

Jag fryser.

Ända in i roten.

Om jag skulle bli en oceanångare (vilket jag känner mig som efter att ha ätit och druckit ohämmat länge) skulle jag välja att kryssa i västindien.

Rom, Raggae, Rasta.

Hellre det än att stångas med Tor och Oden på traden mot Estland och Finland.

Med buken fylld av kasedansande vodkafyllda gäster.

Och några tanter som håller handväskan åt sina vänninor som får dansa.

Bättre här hemma på Ön.

Med tända brasor och varm mat.

Och Kraka och jag i soffan.  

Let it snow

Let it snow

Let it snow

ps

Våren har kommit till Skåne. Behöver inte säga mer.

ds