Har jag nu bloggat i ett års tid.

Jag har haft någon kort svacka någon dag, då jag inte orkat eller hunnit innan jag har somnat.

Annars har jag haft en diskussion med mig själv varje dag.

Det är ju inte klokt.

Människan borde sinnesundersökas.

Har jag kommit fram till något?

Kanske det kanske.

Men det behåller jag för mig själv, så kan jag skriva om det en annan dag.

För som den envisa gris jag är kommer jag inte att sluta skriva mina små, kan vi kalla dem trudelutter? varje dag.

Tillsvidare.

Tills det har gått ett år till.

Tills vädret är annorlunda.

Tills världen är annorlunda.

Tills värdinnan för bloggen lever annorlunda.

Tills värdet av att skriva inte finns mer.

När händer det?

Den som lever får se.

Det är därför det är så skojsigt att leva.

Man vet aldrig vad som händer imorgon.

It's another day tomorow, at Tara.

Som vi som varit med i kriget har som slutreplik