Högtryck är ju ett underbart ord,  oavsett i vilket sammanhang det används.

Men framförallt på sommaren när högtrycken står på rad och bara ödslar sol och varma vindar över oss nerkylda nordbor.

Temperaturen stiger och vi går där och svettas och njuter,

Jag blir så lycklig när väder prognoserna berättar om nya underbara högtryck på väg.

Men vad jag inte fattar är hur kan högtryck på vintern bara ge iskyla och värstingväder.

Och när vänder det?

När bestämmer sig högtrycken att gå från kyla till värme?

Varför kan de inte ge lite värme på vintern också?

Jag tycker lågtryck alltid är tristare, och det är också snö, iskyla och annat kallt och trist.

Varför hör inte då dom ihop?

På sommaren regnar det ju i alla lågtryck.

Så nu undrar jag bara.

När blir högtrycken varma från att ha varit kalla?

Nu får det faktiskt vara nog.

Snön har vräkt ner hela dagen.

Och nu börjar det blåsa ordentligt.

Jag och Kraka har bara varit ute på världens snabbaste kortaste promenad.

I kylan.

Snön yr.

Helt sjukt.

Al Gore, jag undrar bara en sak.

VAR HAR DU GÖMT GUMMAN TÖ????

Vem skulle annars ha snott henne?

Det är ju bara han som vill skrämmas så att korna måste sluta prutta.

Och allt annat viktigt.

Just nu är jag beredd att lova nästan vad som helst.

Allvarligt talat, kan jag lova att.................

Eller så gör jag som vanligt.

Bryr mig inte.

Tänder en brasa.

Och börjar packa för att åka till Skåne.

Känns enklast så.

Så får ni sitta häruppe och vänta på Gumman Tö.

Jag insåg idag att det finns hopp för mig.

Allt kommer att ordna sig till det bästa.

Har varit stunder då jag har funderat på hur det skall gå.

Men nu vet jag.

Det finns hopp.

Har i hela mitt liv jämfört mig med GB glass gubben.

Ni vet han som står på starka fjädrar utanför kiosker och affärer.

Ibland blåser det som bara den.

Då ligger GB helt platt på marken.

Men när det har lugnat ner sig, så pjojnk så står han upp igen.

Det har varit mitt liv i ett nötskal.

Ibland har det blåst som bara den.

Ibland även mer än det.

Av många olika anledningar har jag då fått mig en sån smäll, så jag har legat helt platt.

Helt platt på marken.

Tills den värsta stormen har gått över,  jag får nya krafter, och PJONJK,  så står jag upp igen.

Idag såg jag till min stora glädje, att GB glass gubben inte längre är ensam.

Han har fått en gumma!!

Det finns hopp!!

Jag ser det som ett gott tecken!!

Jag kommer att hitta en gubbe som jag tillsammans kan ligga platt med  .

Som håller om mig när det blåser.

Framför allt nån som reser mig på 9, med ett glatt Pjonjk.

Fyfarao vad skönt det skall bli att slippa kriga själv.

För det är väl ett gott omen att GB glass gubben fått en GB glass gumma?

När jag var liten var jag tvungen att dansa klassisk balett.

Jag har aldrig orkat räkna ut i hur många år jag gick omkring i en ljusblå (var för fet för rosa) dräkt med volang runt det som skulle ha varit en midja.

När jag gjorde några skutt över diagonalen i den svettluktande danslokalen hade alla fullt sjå att hålla sig för skratt, eller himla med ögonen.

Varför var jag då tvungen?

Min urduktiga lilla syster, vägrade, vågade, ville inte dansa utan att jag var med.

Hon var så himla duktig och dansade med tåspets innan jag klumpedunsen visste hur man gjorde en demi plie.  (Liten nigning)

Sen kom vi till Frankrike.

Där var dansfröken en ilsken ballerina från Ryssland.

Hon hade en stav i ebenholts som hon snärtade till min skumpiga rumpa med när jag skulle skutta över golvet i nån fin piruett kuplett. Eller så.

Och Lolo hade tyllkjol, tåspets och hårnät.

Idag har jag varit med min personliga tränare igen.

Han är utbildad på Operans balettskola.

Behöver jag säga mer.

Där står jag.

50 år senare.

Demi plie, första positionen, tänk på hållningen, inte för mycket svank, knäna rakt fram ................

Det är ju helt galet, att jag blir drabbad av allt detta igen.

Skillnaden är att nu betalar jag för det själv.

Jag skrattar så jag gråter för jag är så klumpig.

Har aldrig nått ner till fötterna med händerna utan att böja knäna.

Och idag kunde jag absolut inte höja höger armen och vänster benet samtidigt som jag höll balansen med magen och styrkan i hela kroppen.

Då kraschade jag ihop totalt.

Allt sker mellan den lilla balettbögen tittar på mig som om jag vore en koloss från yttre rymden som trots allt betalar hans uppehälle.

Då har man två alternativ.

Byta till en annan tränare, som låter en softa.

Eller visa den där lilla Brasilianaren att den här kärringen sätter du inte dit, och hon kommer vara kvar och störa ditt estetiska sinne tills hon blir snygg.

Så tills på måndag skall jag kunna klappra med kastanjetter, trampa i fyrtakt och le.

Olé.

Vad Lolo gör?

Hon softar med nån tjej på nåt annat gym.

Efter att ha dansat med tåspets en hel uppväxt har hon HalgusValgus och ont i ryggen.

Lite kass.

Så skrattar bäst som skrattar sist.

Har jag tillbringat hela dagen med.

Lång historia som inte går att göra kort.

Men när jag får utslaget den 31 mars (skärtorsdagen) så skall jag berätta alltihopa.

Fram tills dess ber jag på mina bara knän att min advokat har gjort rätt och domsingarna fel.

Annars vet jag inte vad jag gör.

Ja, firar väl påsk först, men sen.

Har jag i hela kroppen.

Framförallt i huvudet.

Nu har jag tränat kroppen.

Sen har jag gått igenom allt inför mötet med hyresnämnden i morgon.

Nu skall jag sova.

Det kommer att gå så bra imorgon.

Det måste bara göra det.

Och träningsvärken kommer att gå över.

Tills nästa träningstillfälle.

Typ på fredag.

Jag börjar bli acklimatiserad till Stockholm.

Idag har jag varit och tränat med min PT. (Personlig Tränare om ni undrar)

Jag gav järnet.

Jag gick ut hårt, ökade och spurtade på slutet.

Det enda jag har efter det är en OERHÖRD träningsvärk i benen.

Somnade direkt när jag kom hem innan lunch.

Har enorma cravings efter choklad och har tryckt i mig en HEL rulle Center.

Martin Ingvar, det räcker inte med att tänka bort sitt sug i 2 minuter, när suget har varit där hela dagen.

Fy farao vad jag är i dåligt skick.

Glömmer hela tiden bort att jag blev opererad och strålad alldeles nyss.

Får fortfarande konstiga blåmärken på kroppen.

Och flåsar av att gå ut med hunden.

Vad trodde jag?????

Skulle jag dyka upp som en liten atlet efter flera månaders omild behandling.

Men inte ger jag mig.

Nu gäller det bara att gasa.

Ungefär som på vägen till träningen.

Pratar med bästa Karin (Televinken  )

Ser att det blir rött ljus.

Hur gör en Stockholmare/jag?

- Helvete det blir rött! BÄSTA ATT GASA!

Behöver inte säga mer.

1986

Var en riktigt dålig vinter.

Den började med att Pappa gick bort.

Sen kom kylan.

Det var så kallt så det var inte klokt.

Vi kunde knappt rida.

Vattnet frös.

Hur mycket snö som helst, som låg ända fram i maj.

Då bestämde jag mig för att nu får det vara nog.

Jag kan inte bo här i Norrland där det är så himla kallt, så länge.

Så jag köpte en gård i Skåne och flyttade ner.

24 år senare.

Så kom kylan.

En del dagar var så kallt så det var inte klokt.

Jag har knappt kunnat rida.

Hästarna har haft 3 täcken på sig när det varit som värst.

Vattnet i mitt nya badrum har frusit.

Snön började vräka ner i mitten på december och jag förstår inte när den skall försvinna!!

Jag hade just bestämt mig för att nu fick det vara nog med varma vintrar och ljumma vindar, gröna gräsmattor till jul, allt som gör Skåne så vackert.

Så jag köpte ett hus på Lidingö och flyttade upp.

Hur dum i huvudet får man va?????

Eller är det så att om man flyttar hit och dit allt eftersom vädret, så kommer jag alltid att vara på fel plats???

Jag tror att jag struntar i vädret och är där jag vill vara.

Oavsett Skåne eller Stockholm.

Solen skiner i Stockholm i helgen, jamen då är ju Sussi här.

Det regnar på tisdag, jamen då har ju Sussi åkt till Skåne.

Eller så gillar man bara läget och inser att det är 24 år till nästa gång.