Trodde aldrig i hela världen att det här skulle ske!!

Packade ihop mitt liv på Nr 1 under juli månad.

Var helt hysteriskt!

Kvar på Nr 1 var egentligen bara massa hästtäcken och några lampstolpar.

Försökte halvhjärtat att flytta resterna under hösten.

Vart skall det?

Det reder sig, som det heter på skånska.

Vad gjorde jag idag?

Red en häst åt Minna. ( Fattar ni red en häst åt Minna, jag kunde hjälpa till att rida, ungefär som att göra mål åt Zlatan, eller åtminstone kicka hans boll!!)

Och sen har jag packat upp. Åt Minna!

På samma plats som jag packade ner för 5 månader sen.

Det är ju alldeles vansinnigt.

Som Minnas pojkvän frågade:

- Har Ni kännt varandra länge.

- Nä,  Minna köpte gården 1 augusti, då dränkte jag henne i rosa champange, och sen dess har vi försökt torka. Ihop!!!    

Så där står jag i mitt gamla stall.

Och packar upp.

Ber Buti om hjälp med allt som är tungt.

Som jag gjorde på andra hållet!

Ungefär samma täcken.

Ungefär samma färger.

Möjligtvis några fler svenska landslagsflaggor på täckena.

Pussar dagligen på hästen som skall tävla i Scandinavium i Världscupen.

Haussar VM hästen dagligen.

Skrittar av VM hästen från förra årets unghäst VM.

Och så jag.

Där står jag, med mitt sönderbrända bröst, som inte svider eller gör speciellt ont, då jag har mer träningsvärk i benen.

Och jag mår så bra.

Det pirrar i hela kroppen.

Känns nästan som att vara nykär.

Fy farao vad det här är kul!!!!!!!!!!

Jag tror att jag skaffar mig i ställe i Skåne.

Det här är ju jättekul med hästar!

Lådorna på Lidingö kan jag packa upp de som jag behöver.

Resten kan jag packa upp igen i Skåne.

Here I come!!

Självbilden blir helt förstörd när man är en hästtjej.

Då skall man gå iklädd tighta, och då menar jag tighta som strumpbyxor,

(eller kalasbyxor som man sa när man handlade på Kiddies),

ridbyxor helst med skinn i rumpan, hela dagarna.

Till det höga stövlar med eller utan snörning, som är så höga och och tighta  att man måste ha blixtlås för att få in ankeln.

(För de som inte fattar, trä på en trång gummistövel över foten, det är inte den tjocka vaden som stoppar först, utan vristen/ankeln)

Till denna outfit på nederdelen av kroppen har man på sig en kort jacka av lämplig modell, som inte stöter i sadeln, eller är i vägen.

Då är man i hästvärlden, URSNYGG!!!!

Nu sätter jag på mig, innan jag skall iväg på banken och äta lunch, ett par helt moderiktiga tighta mörkgrå byxor.

Till det ett par höga svarta stövlar med blixtslås, dock denna gång utan snörning.

Uppetill en rutig sportig skjorta  utanpå byxorna och en grå kort kavaj.

Såg mig i spegeln.

Jag ser ju inte riktigt klok ut.

Hur kan jag trava omkring i världen i denna underliga men ack så moderiktiga klädsel.

Och jag lovar, ingen i omgivningen kommer att höja på ögonbrynen för att jag kommer klädd på detta viset.

Snarare kommer de positiva säga:

Vad snyggt klädd du är!

Tuffa byxor.

Fräcka stövlar.

Häftig kavaj.

Det här är ju mode?

Jag känner mig modig!

Vad är man inte beredd att spöka ut sig i för att vara rätt.

Och det tror jag även gäller killar.

Killar är förresten riktigt fula i ridbyxor.

De flesta i alla fall.

Att dom skall vara vita på tävling gör dem inte snyggare.

Varken på tjejer eller killar.

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

Och när man pulsar runt i denna oerhörda mängd av snö, så följer i alla fall jag, obefintliga stigar och vägar.

Känns det tryggare så?

Tror jag att det är mindre snö på dem?

Kraka som inte vet var stigarna går springer glatt fram där det är minst snö.

Är en hund smartare än vad vi människor eller åtminstone jag är?

Eller är det den smarta matten som har tränat hunden?

Så varför går jag runt där jag vet att det finns en väg under fötterna.

Säkert minst en halvmeter under skorna.

Och där jag en gång har gått, där sätter jag mina fötter varje dag.

Nu börjar Kraka tycka att min stig, som det har blivit, är himla bekväm.

Så nu springer även hunden i det som jag har pulsat upp.

Nu går vi i samma spår.

Inte för att följa mig för att jag är smartare och går på gömda vägar, utan för att hon kommer snabbare in i värmen, med sina kalla tassar.

För i Skåne är det bara 

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

Nu är det äntligen hästar i stallet på Nr 1 igen.

Det var en lång tid som stallet var tomt.

Men det behövdes ett rejält ansiktslyft.

Det jag tyckte var ursnyggt, som jag byggde 1987, har blivit lite, kan vi kalla det passé?

Fattar ni, jag byggde stallet det förra århundradet.

Vissa av mina fantastiska idéer, (fniss), är fortfarande kvar.

Det nya och ombyggda är så bra och så väl genomtänkt.

Och hela stallet är målat ljust varmt svagt rosaskimrande.

Låter inte klokt.

Men det är så vackert.

Passar en sån vacker ägarinna som Minna är.

När jag åkte därifrån grät jag av lycka och glädje.

Är det inte helt underbart att min gamla gård har hamnat i händerna på en klok och vänlig person, som om möjligt kan älska Nr 1 mer än vad jag gör, och gjorde.

Jag känner att livet är så där rättvist som man önskar att det skall vara för det mesta.

Att allt blev så bra.

Och stalltomten och Spångberg (kan inte förklara för er som inte vet, men det är i princip samma sak de två) äntligen har fått hästar, stallkatter och annat knytt att vakta över på dagar och nätter.

All lycka och välgång önskar jag.

Jag är väldigt hästintresserad.

Om någon nu undrade något annat.

Jag tycker dom luktar gott.

Är bra att ha att göra med.

Lätta att kommunicera med.

Lagom pussvänliga på mulen.

Oftast snygga i färgen.

Kan handla massa balla grejor till dem som de skall ha på sig.

Om jag är helt knäpp?

JA!

Men det är ju så kul.

Och nu har jag köpt en till häst.

Den heter........................

Det får ni reda på när allt är betalt och veterinären anser att den är fullt frisk.

Då kommer vi att bli ett nytt radarpar.

Han och jag.  

Han finns redan i mitt hjärta.

Hur oftar gormar man?  

Jag känner att jag nog har gormat för lite,

Inte sådär i största allmänhet.

Utan i synnerhet.

Hör ni inte vad jag säger.

Jag menar vad jag säger.

Blir det bättre/förstår ni bättre om jag skriker högre/gormar.

Syns jag bättre när jag gormar.

Känner fler personer på mig om jag gormar.

Blir jag mer respekterad om jag gormar.

Hör fler personer det jag vill ha sagt om jag gormar.

Det är svårt att gorma när man skriver.

Det räcker inte ens med stora bokstäver.

Men fler personer hör mer vad man skriver än när man talar.

Är det därför jag har lust att börja gorma.

Ni har min välsignelse.

Är inte det oerhört stort och pompöst.

Att få någons välsignelse.

Själva ordet kan nog inte halva Sveriges befolkning förstå innebörden av.

Antingen är dom för unga, för gamla, för mörka eller för ljusa.

Eller så tror dom inte på sig själva, på någon alls eller på någonting.

Men välsignelsen faller i märkvärdighet, om man efter välsignelsen fortsätter med:

Ni har min välsignelse att ikväll, lördag kväll, dricka massa starköl och dansa hela natten.

Det är ju inte sånt man oftast välsignar.

Men varför inte?

Ni har min välsignelse att:

bli full.

gå naken.

ringa mamma eller pappa.

börja gråta.

göra något skoj.

hoppa och dansa.

laga god mat.

umgås med alla nära och kära.

gå och lägga sig tidigt.

vara vaken hela natten.

Ni har i princip min välsignelse att göra vad tusan ni vill.

Själv har jag givit mig själv min välsignelse att se på Melodifestivalen.

Halleluja moment!

Egentligen tror jag att det kvittar om jag välsignar Er eller inte.

Och det är ju en välsignelse i sig.

Snabb reflektion i vintertid.

Solen lyckades bryta igenom molnen.

När jag passerar Båstad på väg till Torekov.

Då drar alla -plötsligt- fram sina solglasögon.

Det måste bero på att alla här har en filmstjärnegen, alla som är i Båstad/Torekov trakten.

Vem annars vet i början på februari, mitt i vintern VAR SOLGLASÖGONEN LIGGER GÖMDA??

Vem skulle annars tycka att blek vintersol är för stark?

Vet inte de ljusskygga om att det är solstrålens träff i ögats botten som gör människorna extra lyckliga?

Eller missade jag alla Papparazzis som dök upp bland solstrålarna i Boarp, när jag shoppade på Lågprisladan, Köttboden, Grönsaksaffären och i bageriet på Kanelen.

Möjligtvis kan det vara så att jag inte är störd av solstrålar.

De värmer.

De lyser.

De skingrar mörkret.