Nu är det äntligen hästar i stallet på Nr 1 igen.

Det var en lång tid som stallet var tomt.

Men det behövdes ett rejält ansiktslyft.

Det jag tyckte var ursnyggt, som jag byggde 1987, har blivit lite, kan vi kalla det passé?

Fattar ni, jag byggde stallet det förra århundradet.

Vissa av mina fantastiska idéer, (fniss), är fortfarande kvar.

Det nya och ombyggda är så bra och så väl genomtänkt.

Och hela stallet är målat ljust varmt svagt rosaskimrande.

Låter inte klokt.

Men det är så vackert.

Passar en sån vacker ägarinna som Minna är.

När jag åkte därifrån grät jag av lycka och glädje.

Är det inte helt underbart att min gamla gård har hamnat i händerna på en klok och vänlig person, som om möjligt kan älska Nr 1 mer än vad jag gör, och gjorde.

Jag känner att livet är så där rättvist som man önskar att det skall vara för det mesta.

Att allt blev så bra.

Och stalltomten och Spångberg (kan inte förklara för er som inte vet, men det är i princip samma sak de två) äntligen har fått hästar, stallkatter och annat knytt att vakta över på dagar och nätter.

All lycka och välgång önskar jag.