Ni har min välsignelse.

Är inte det oerhört stort och pompöst.

Att få någons välsignelse.

Själva ordet kan nog inte halva Sveriges befolkning förstå innebörden av.

Antingen är dom för unga, för gamla, för mörka eller för ljusa.

Eller så tror dom inte på sig själva, på någon alls eller på någonting.

Men välsignelsen faller i märkvärdighet, om man efter välsignelsen fortsätter med:

Ni har min välsignelse att ikväll, lördag kväll, dricka massa starköl och dansa hela natten.

Det är ju inte sånt man oftast välsignar.

Men varför inte?

Ni har min välsignelse att:

bli full.

gå naken.

ringa mamma eller pappa.

börja gråta.

göra något skoj.

hoppa och dansa.

laga god mat.

umgås med alla nära och kära.

gå och lägga sig tidigt.

vara vaken hela natten.

Ni har i princip min välsignelse att göra vad tusan ni vill.

Själv har jag givit mig själv min välsignelse att se på Melodifestivalen.

Halleluja moment!

Egentligen tror jag att det kvittar om jag välsignar Er eller inte.

Och det är ju en välsignelse i sig.