snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

Och när man pulsar runt i denna oerhörda mängd av snö, så följer i alla fall jag, obefintliga stigar och vägar.

Känns det tryggare så?

Tror jag att det är mindre snö på dem?

Kraka som inte vet var stigarna går springer glatt fram där det är minst snö.

Är en hund smartare än vad vi människor eller åtminstone jag är?

Eller är det den smarta matten som har tränat hunden?

Så varför går jag runt där jag vet att det finns en väg under fötterna.

Säkert minst en halvmeter under skorna.

Och där jag en gång har gått, där sätter jag mina fötter varje dag.

Nu börjar Kraka tycka att min stig, som det har blivit, är himla bekväm.

Så nu springer även hunden i det som jag har pulsat upp.

Nu går vi i samma spår.

Inte för att följa mig för att jag är smartare och går på gömda vägar, utan för att hon kommer snabbare in i värmen, med sina kalla tassar.

För i Skåne är det bara 

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö

snösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösnösn
ösnösnösnösnösnösnösnö