Jag kom upp på hästen.

Den var ursnygg.

Och jättestor.

Hon var underbar från början.

Vi hade urkul.

Byten i serier gjorde vi.

Pirutter i bägge varven.

Hästskötarna glodde.

Vem är hon som får rida Minnas älskling????

Tanten med hopphjälm och konstiga stövlar???

Bara lilla jag.

Som gjorde det jag kan

Någonting som jag har hållt på hela mitt liv.

Så vi sprang på tvären, på bredden, på längden.

Det var helt underbart.

Nu kommer jag ihåg varför man vill leva.

För att kunna rida.

Allt annat är ljug.

Jag ler, visslar, skrattar och har det underbart hela tiden.

Alla i ridhuset skrattar och börjar vissla och sjunga dom med.

Det är mirakel.

Tuttarna och ärret skumpade med för glatta livet.

Sen red vi ut i solen.

Bara Minna och jag och hundarna. Framförallt Windy.

Och snackade sån där goja som bara tjejer kan.

Fnittrade och tjoade på rymmande hundar.

Var lite mallig när jag kom tillbaka till stallet.

Jag gjorde det.

Och jag kommer göra om det.

Hur många gånger som helst till.

Har jag och Minna varit i idag.

Köpebhamn alltså.

Oj vad många påsar det blev.

Och ändå valde vi bara det allra bästa.

Av julkulor, snapsglas, ljuslyktor, julklappar, etc etc.

Provade så många kläder på Zara att vi fick egen hytt. Vid dörren.

Illum låg på knä för oss.

Och Magasin hade 3 personer som gjorde allt.

Helt slut fick vi middag hos Erik.

Tack snälla.

Mest upphetsad av allt är att jag imorgon skall få rida hos Minna.

På en av hennes hästar.

Hur skall jag förklara?

Som att dribbla samma boll som Henke Larsson.

Som att spela med Stenson på en golfbana.

Som att be Foppa om en passning.

Som att fråga Alshammar om hur man simmar.

Ni fattar upphetsningen.

Kommer knappt kunna sova.

Varför hon bad mig?

Antingen för att kunna sälja en häst till mig.

Eller för att kolla hur mycket jag kan rida.

Jag tror inte bara hon är snäll för att jag skall få rasta mig imorgon.

Hästarna kostar från några miljoner kronor/euro och uppåt.

Så jag sover med stövlarna på, beredd på strid.

Och drömmer om en underbar dag som shopalcolic.

har det gått idag. farao vad jag har rullat om kring. känns som om jag börjar få upp farten igen. visste doktorn om hur farligt det var att tala om för mig att jag var helt frisk. nu går vi ut hårt, ökar och spurtar på slutet.

har varit på banken och kramats, kramat elli och mathias på nilssons gästgiveri i hörby, träffat mina ston och kramats, var på Ilva och kramat plånboken, kramat ur vattnet ur hydroforen på Ettan som stoppade efter det stora el avbrottet igår, Cilla som kramade in en dator i det totala kaos som innehållet i min bil börjar bli nu när den är mitt hem, kramat ur alla roliga skämt ur kompisarna Lolou och Kicki, Rutte kramade ur allt gott ur fiskbilen som vi åt till middag, kramat ur tandkrämen ur tuben och skall  ny krama kudden.

var det nån som inte fick en kram på vägen som jag glömde bort så kommer jag gärna förbi imorgon och ger en till. kunde kanske vara Kraka som jagade hjortar och som kom tillbaka när jag visslade, det är värt mer än en kram. och Buti som hjälpte mig att leta efter en hästgrej i mitt hästgrejskaos, som vi inte hittade. och Sita som har lovat mig stallplats när jag kommer ner snart med häst. de skall alla ha mer än en kram. imorgon skall Minna och jag åka till Köpenhamn. där ska vi inte kramas vad jag vet. bara ...................

Helenas mormor var lite vill i världen.

Hon levde framförallt innan GPS:en var uppfunnen.

Så när man skulle berätta om någon ort, land, del av världen, så sa hon alltid:

- Nej Nej, nu tar vi det från början. Om Skåne ligger här....................

Jag undrar om Skåne ligger kvar efter eftermiddagens och kvällens blåst!

Herre min Je vad vinden har farit omkring.

Kunde knappt gå ut med hundarna, utan att vinden tog dem.

Strömmen gick 2 gånger, så jag fick leka Lucia.

Men jag älskar väder.

Om det inte blåser imorgon, så kommer alla vara så glada för att det är så stilla.

Framförallt blir jag påmind om hur det är att bo härnere.

Det är mycket av allt.

Framförallt av väder.

Nu skall jag klamra mig fast i kuddarna, spjärna emot sänggavel.

Här skall det sovas.

Det gör man väldigt bra det också.

I Skåne.

Någ6t har hänt 0ed 05n dat6r,

ag vet 5nte h4r 1ag 2an 3aga den,

A3dr5g hänt f-r4t,

Yippei, hittade en knapp som lös.

Under bart.

Ville bara berätta att jag idag har varit på Helsingborgs lasarett och talat med doktorn.

Jag har inte längre bröstcancer.

Alltså.

Så mycket väsen för ingenting.

Nu skall jag snarast strålas i Lund i 5 (hörde jag 5) veckor.

I preventivt syfte.

Och sen kommer jag äta någón medicin som gör att testosteron halter kan öka.

Då blir man visst mer intresserad av det där som ingen talar om, men som de flesta sysslar med när mörkret fallit.

Intressant-

Men jag får nästan fira jul här i Skåne.

Absolut nyår.

Men det är ett nytt underbart år.

Har nog aldrig känts så bra med att det skall komma ett nytt år.

Och då skall jag bli en stjärna på golf.

Träffa världens häftigaste man.

Rida allt jag orkar på mina hästar.

Se hästarna vinna alla stora tävlingar.

Resa runt och ha kul.

Och allt det där man drömmer om.

När strålningen är klar.

Nu skall jag bara vara vaken till lördag.

För då skall jag spela golf på Torekov.

Och det skall bli ljuvligt.

Tyck inte att jag har omöjliga drömmar.

Doktorn snodde min almenacka i augusti, och skrev om mitt liv, mina datum som var viktiga, allt som jag borde ha gjort.

Nu ska jag göra det som man bara drömmer om.

Ibland kanske jag kommer att få ett yrvaket uppvaknande.

Men då kommer jag bara att slumra in och fortsätta att göra mina drömmar till verklighet.

Oavsett vad som händer-

Jag har ringt många samtal i mina dagar.

För i världen visste alla att hon var nåbar fram till kl 12 på kontoret.

Sen försvanns det på någon häst i ett högervarv eller så.

Så kom då möjligheten att ringa genom rymden och inte genom ett snöre i väggen.

Den första var stor som en resväska och satt fast i bilen.

Kostade en miljard, men var bäst att ha om det hände något med hästarna.

Aldrig hände det något med hästarna i bilen.

Sen kom det en Mitsubishi telefon.

Den var väl inte direkt min, snarare Handelsbankens.

Inte så att jag hade lånat pengar för att få råd att köpa den, snarare snodde jag den under dagtid, av min man.

Den föredetta. Både bankdirektör och äkta make.

När jag ringde med den inne i Stockholms city stannade hela stan upp och glodde.

Jag var tvungen att gömma mig i en port för att inte bli helt idiotförklarad.

Vem kan ringa i en stor svart ask????

Sen dess har jag blivit Telenors första kund och fick välja nummer!

Det hette absolut inte Telenor, utan har väl bytt namn och ägare lika ofta som jag har bytt bil.

Och under hela tiden har jag ringt med en Ericsson telefon.

Man är väl SVENSK.

Jag vill ju inte ha en finne i örat (Nokia) eller nån liten asiat.

Men nu gav jag upp.

Mina senaste Ericsson telefoner har varit hela, i min ömma vård, utan att gå sönder, ungefär max 5 månader.

Fan ta Ericsson!

Så nu har jag köpt en ny Samsung.

Den har samma kontakter och hörlurar som alla kommer att ha efter nyår.

Men där slutar likheten.

Jag har tränat på min telefon hela dagen.

Ringt, svarat, skickat SMS, och hållt på.

Herre Gud vad många samtal jag har missat!!!

Kan ju inte ens få min gamla låt som ringsignal nerladdad.

Och jag är en hejare på att ladda ner.

Den har även ringt upp några.

Som tur är känner jag dom flesta som jag har i min telefonbok.

Lite granna i alla fall.

Sen har den suddat ut dom jag känner ur telefonboken.

Så är det någon som undrar varför jag inte ringt på några dar.

RING UPP!

Inte vet jag vart ni tog vägen, eller vad ni har för nummer.

Jag tog en försäkring som kostade skjortan.

Om jag inte tål den från nån gång nästa vecka, så kommer jag att krossa displayen.

Och sen kommer jag köpa en Ericsson.

För det kan räknas som en telefon.

Det andra är ju bara en underlig grunk som låter och har sig.

Och vill spela spel.

Skiter jag i.

Jag vill ringa dom jag tycker om.

Nu i telefon.

Eller imorgon.

När jag vart hos doktorn.

Jag vann inga 10 000 kronor på vägen ner.

Vem i helskotta orkar flytta på ett helt flygplan,utanför Linköping, och sätta dit ett annat gammalt.

Men Lansen var där i alla fall.

Och jag hade nog inte 10 rätt, men ändock en hel del rätt.

Jag körde inte lastbilen med dubbdäck.

Kändes tokigt i 11 graders värme i morse.

Så jag slängde mig i väg i moderskeppet Enterprise, dvs min Jeep.

Och landade i Hyperwarp i Torekov.

Det som vi i stjärnhimmlen kallar för stort svart hål.

Torekov just nu är svart.

Inte ett ljus som lyser så långt ögat når.

Till och med hotellet var stängt.

Men vad gör det.

Min lilla egna planet, Mi'ami, huset med hjärta, blev varmt på en timme.

Nu ligger vi i en hög i soffan (eller hångelhörnan som den allmänt kallas) och bara njuter i värmen, efter middagen och ett glas gott rött vin.

Vi är Skumpa, Kraka och jag.

Snart slänger vi oss i himmelsängen.

Tänk vad alla killar går miste om!!!!!!!!!

En dag för rekeration imorgon (vad det nu kan bli för något galet) innan jag träffar hela sjukhuset på tisdag.

Efter det får jag rasta mig igen.

Tjoho.

Vad jag skall rida,spela golf och hålla på.

Redan bokad på lördag.

Men vi talar Skåne................................

Var ett ofantligt belopp som man kunde vinna på TV.

Om man bara visste rätt svar.

Inte fick nån slamkrypare.

Och musiken var urläskig.

Burarna var trånga.

Hörlurarna stora.

Kuvertet svårt att öppna.

Studiovärdinnorna söta.

Jag undrar om det finns en 10 000 kronors fråga på vägen mellan Stockholm och Torekov?

Kan vinna utan att ens tänka efter.

Södertälje ligger före Nyköping.

Lätt som en plätt.

Vid Linköping kommer först en Saab 2000 modell på vänster sida av vägen, om man kör söderut, sen kommer en Viggen och en Draken. Sen kommer man förbi Linköpings avfarten innan en Tunnan och Saab 105 är sista planen längs med vägen.

Macken vid hotell o restaurang Vätternleden är en Q8.

Det står en älg vid avfarten efter Ljungby, där det även är en Shell mack.

Jag kan ha helt fel.

Skall kolla allt imorgon igen.

Återkommer om jag har åkt ut ur frågesporten.

Borde ha varit en Saab Lansen nånstans vid Linköping också.

Macken kunde varit en Preem, men tror inte det.

Men jag svänger av vid Örkelljunga.

För det är lite cracy.

Kör över Halmstad på vägen hem.

Då har jag häst med mig, och det är en rakare väg.

Men kan någon svara på varför jag har satt på dubbdäcken?

Det skall bli 10 grader varmt i veckan.

Vilket ljuvligt knaster det kommer att bli hela vägen ner.

So long.

Hörs om 50 mil, ca.