Det är söndag kväll i Stockholm.

Det duggregnar.

Och jag är lycklig.

För alla fantastiska vänner som stöttar mig på den här resan.

Tjoho. Inte visste jag att så många var intresserad av mitt vänstra bröst.

Eller är det, det högra?

Jag har ju så svårt för höger och vänster.

Men vad jag vet är ju att hjärtat sitter under bröstet de skar i.

Jag hoppas och tror att doktorn, om han inte såg det, så åtminstone anade att det fanns där. För jag vill dela med mig av det till alla som är underbara mot mig.

Lycklig är jag att få surfa, på en lättnadens våg efter att ha kommit från sjukhuset. och få ligga i min egen säng, och bara njuta.

Lycka är också att ha 2 hundar.

Den ena, Skumpa, som skumpade upp på mitt bröst i augusti så att jag kunde hitta Pricken.

Och Kraka som är glad att jag är på banan igen. Hon har varit så olycklig långt innan jag hittade Pricken och fick den borttagen. Snacka om att hundar fattar.

Men lyckligast är jag nog för att jag vann vadet med Nanny.

Den här historien/frågan har vi har cirkulerat i familjen ända sen jag var liten.

Som var en av pappas favorit historier.

Vi slog vad om jag skulle våga fråga följande fråga:

- Kan jag spela piano efter operationen?

Sjukgymnasten tittade underligt på mig, läkarna fattade ingenting, grannen i sängen bredvid låg alldeles tyst.

Då fick jag svaret :

- Självklart kan du spela piano efter operationen.

Min lycka var då total. Det här repliken har jag väntat på att få säga i hela mitt liv!!!!!!!!

- Vad bra! För det kunde jag inte innan!

Snacka om att vara lycklig.