Jag lever i cyberspace!

Eller är det på jorden?

Har vi bara kommit för långt hur vi kan kommunicera med varandra?

Igår köpte jag tyg, som jag behöver till sofforna på Fort Knox.

Men inte som vi alla brukar göra.

Går in i en affär, tittar på massa olika tygprover och så bestämmer man sig för ett tyg.

Icke jag icke.

Minna, ringde och frågade om jag sett mmset ( bra nytt ord, bild i telefonen för de som inte fattar!) på ett tyg till kontoret på Ettan?

Ja, men det är inte tillräckligt bra, svarade jag.

Minna befanns sig då i Skåne, och jag var på Kungsholmen, Stockholm.

Då säger hon att hon har hittat ett tyg som jag nog tycker om, så om jag la på, skulle hon skicka en bild.

Det är då f-n flyger i mig.

Jag ringer ett Videosamtal.

Minna svarar med ett skrik,

- Jag ser dig i min telefon!

- Ja men tryck på knappen, så får jag också se, svarar jag.

Allt slutade med att jag och Minna gemensamt gick igenom hela affären tillsammans, genom rymden!

Jag köpte 45 m tyg till mina soffor, och hon köpte gardiner till två rum!!

Helt otroligt kul.

Hade någon berättat det för pappa, att hans tokiga dotter skulle titta genom en telefon som inte satt fast nånstans, så hade jag blivit beskyld för ljug.

Och jag som startat VISAL.

Vi

Som

Aldrig

Ljuger

Eller om det är jobbigt.

Vi

Som

Alltid

Ljuger

Men ett galet köp var det allt, telefonen som jag köpte, som knappt går att ringa med.