framför TV:n gjorde jag.

Redan vi 8 tiden.

Tur det.

Så att jag slapp se alla trista program.

Har bara tråk kanalerna.

1,2 och 4.

Skulle ju inte bo här så länge, så det var ju inte lönt att köpa upp sig på nåt abonemang.

Kanske måste göra det nu.

Köket är fortfarande inte hittat.

Står i kö (enligt mailet) på posten för att dom skall leta efter mina 7 pallar.

Och tapeten till sovrummet skall komma på måndag.

Intressant.

Den som lever får se.

Går det i den här takten kommer jag att hitta ett nytt hus och köpa och renovera innan jag har hunnit flytta in i det första.

Det är kul att fira påsk också.

Jag känner mig helt borta.

Inscannad med min pincode någon gång i slutet på 50 talet.

Men sen liksom på snurren, på driven, på rymmen.

Ingen har riktigt tagit tag i mig sen dess.

Eller så har jag bara glott på allt från ovan.

Det har varit väldigt skönt.

Nu har jag fått landningstillstånd.

Typ krashlandning.

Sen jag vaknade upp ur narkosen har inget varit som jag har trott.

Vaknade jag upp i en annan värld.

Eller bara är det så här ibland?

För alla?

Och jag har varit förskonad?

Var är min tapet till sovrummet.

Var är mina 7 pallar med mitt kök, som skall sättas upp så att jag får ett hem igen, efter det jag lämnade så fort i somras.

Är det för mycket begärt att få ett hem.

Var är badrumsmöblerna.

Varför är badkaret fyrkantigt när jag beställt ett runt.

Hur kommer det  sig att bostadsrättsföreningen får sälja sina lokaler och göra uteplatser när jag inte får sälja mina lokaler i samma förening.

Det är inget kul att känna en personlig förföljelse.

Vad kommer doktorn att säga nästa vecka.

Tur att bilen går bra.

Varför har de satt upp fel tapet i trappan.

Måste jag köra själv ner i helgen när det är så trist.

Hur skall jag kunna stämma föreningen om jag inte har en advokat som tycker att jag är tillräckligt skuraktig för att tända på.

Är det underligt att man känner sig helt borta i världen.

Så ja, du skall inte gnälla.

Det är I lands problem det du talar om.

Kanske för dom.

Men inte för mig.

Jag har en stor klump i bröstet.

Och det är inge kul.

Jag är mest van vid att den är borta.