Hur många tårar tror ni det finns i varje person?

Är det en oändlig mängd?

Eller föds man med ett visst antal?

- Ja, lilla Lennart behöver inte gråta så mycket i det här livet.

men Sara därborta, som föds i nästa vecka, hon behöver gråta en hel del.

fast Carl, han får nog allt bita ihop. Han vill nog gråta en del, men inte.

Om jag själv är gråtit.

För tillfället inte ett smack.

Det är därför jag kan fundera en hel del om det.

Vad är det som utlöser det?

Hur länge man kan gråta, för en viss sak?

Varför man gråter över personer och saker, som senare visar sig var helt i onödan, eller så kanske det inte var det?

Att man gråter för att det gör ont, det började vi ju med redan som bebisar. 

Och de flesta fortsätter med hela livet. Oavsett om det är i kroppen eller själen.

Att man gråter över frustration, har väl hänt alla. I alla fall mig ;-)

Att man gråter över spilld mjölk har vi ju alla lärt oss att det skall man inte göra.

Att man gråter för en stor sorg, är oftast bara skönt.

Att man gråter för att man blir rörd, till tårar, av en kärlekshandling, en seger,  film, bröllop, oförglömliga ögonblick, det är i alla fall min bästa nisch.

Att man gråter av glädje.

Pappa sa alltid, - Gråt lite, det känns bättre efteråt.

Jag tror han hade helt rätt i det.

Jag har växt upp med det.

Jag gråter för allt.

Som tur är har jag blivit utrustad med någon sorts överfyllnadsskydd.

Så det finns ett stopp.

Och det är bara att tralla vidare med:

Jag skulle äga miljoner om tårar var guld................

En så kallad kreativ svacka.

Varför?

Därför?

Hur då?

Intressant?

För vem?

Den o den?

För kort?

Nä lite för lång?

Kul?

Nä otroligt tom i huvudet.

Jag är bra på att sylta och safta.

Jag har två tomter.

Jag har ett plommonträd, på varje tomt.

Jag har millioner med plommon.

Jag har snart gjort allt man kan göra med plommon.

Ätit dom, låtit hundar jaga dem, bjudit skatorna på dem, gjort plommon chutney, ska lägga in plommon, funderar på plommonmarmelad, katrinplommon? Nä där går väl gränsen.

Men jag är en ekorre.

Vad gör jag?

Jag kan ju inte låta all denna frukt förfaras.

De går ju inte att frysa in.

Ingen annan vill ha, för alla har plommon just nu.

Exportera till Sibirien (hallå det är två träd vi talar om).

Äta tills man spricker?

Nä det är bara låta det mesta bli fallfrukt.

- Till våren skall träden hårt beskäras.

Man känner sig som en korkad företagsledare.

Den här firman går alldeles för bra (plommonträdet), så då kapar vi av det som ger vinst (grenarna), så att vi får en hanterbar vinst att ta hand om.

Jag tror jag kunde platsa nästan i vilken börsstyrelse som helst efter detta brillianta uttalande. Åtminstone i HQ bank. För då kan jag låta alla plommon gå åt he-vete och sen kan jag stå i TV med mitt blonda hår och tala om för Sveriges alla innevånare, (som fortfarande är intresserade av mina två plommonträd) - ¨ att jag hade ingen aning om vad som försigick¨.

Det verkar vara enklare att vara ordförande i en bank än plommonträdsägare.

Då har man ju i alla fall ett ansvar.

Att allt på ett, eller annat sätt skall hamna i en burk.

är en absolut skogstokig Spaniel.

Eller är han min kompis?

Jag blir absolut tokig på hundar som skall umgås med mig utan att be om lov.

Nu har jag anmält hans matte till kurs.

Hon måste faktiskt lära sig att gå fot.

För hunden verkar inte vilja lära sig det?

Då får vi,som har större hjärna foga sig.

Kanske det är enklare att vi lär oss först. Vi människor.

Sen får vi lära hundarna.

Tänker jag fel?

Jag har ju ett ansvar för min hundkompis.

Han får inte fara illa.

I all välmening.

Från oss människor.

Jaha, då var man med i matchen igen.

Känns så otroligt märkligt att vakna på morgonen, och känna TJOHO.

Nu snorar jag inte, febern är puts väck, och hostan borta.

Är det inte underligt att när den är borta, så kommer man inte ihåg hur det var innan.

Vare sig hur det känns med feber och förkylning.

Eller när man är förkyld. Hur det känns att vara frisk.

Men jag som just har dragit igenom bägge stadierna, säger bara.

Det är absolut roligare att vara med i matchen.

Tjoho, nu kan jag skänka bort alla Kleenex paket.

Kan-jang har jag alltid tyckt smaka illa, Echinea kan man ju inte ens stava till. Kan det vara till någon nytta?

Nu behöver jag inte fundera alls på mediciner av apoteks eller hälsokostursprung.

Nu är jag med i matchen igen.

Så nu är det full fart.

Tills nästa gång febertermometern tittar ut ur medicinlådan.

Den dan den sorgen.

Nu mår jag mycke' bättre!!

Inget har hänt.

Inget att kommentera.

Satt på mig nattkrämen i morse.

Legat i sängen hela dagen.

Ja det är tjatigt.

Inget alternativ.

Men jag kommer tillbaka.

Imorgon kanske.

Ikväll, fredag kväll, party?

Nä

   Hur tråkigt är det?

När hände det senast?

Vad gör man?

Har hört att massa människor av hög dignitet i Stockholm har det!

Vad gör det?

Jag har ont överallt, men framförallt i kroppen och huvudet.

Vad kan jag göra åt det?

Inatt öppnade jag alla fönster för att inte drunkna i värmen från min febriga hydda.

Knaprar oavbrutet amerikanska, engelska och svenska febernedsättande piller.

Snart ändrar jag mig.

Var är Karlsson på takets kuckelimuckmedicin.

Jag har provat med lakrits och hallonbåtar, men inte hjälpte det.

Som tur är ligger jag i Torekov.

Här är det helt underbart väder, massa sol och stiltje.

Så det är skönt att ligga sjuk här.

Nära till allt.

Som är viktigt.

När man är sjuk.

Den friske har många önskningar.

Den sjuke bara en.

Just nu vill jag bara bli av med febern.

Jag är sjuk.

Har feber.

Var tvungen att åka till apoteket i Båstad för att köpa medicin.

Vad kom jag hem med efter turen till Båstad?

2 par skor.

Massa kul böcker.

Dricka från systemet.

Presenter till blivande värdpar.

Provade massa snygga kläder.

Släpp inte ut mig när jag har feber.

Jag vet ju inte vad jag gör.

Allt gick i en feberyrsel.

Nu skall jag sova.

För jag måste åka till Malmö tidigt.

Tror ni jag har drabbats av shoppingfeber?

Får man ont i halsen av den först.

Otäckt.

Spärra alla kort!!

Sussi har släppts lös.

Med feber.

Låt henne inte åka till Malmö.

Släpp inte av henne i Helsingborg.

Stäng Elbings i Torekov (vårt lokala sk NK)

Låt datorn krascha så hon inte shoppar loss på nätet.

Jag undrar när shoppingfebern går över.

Kan den dämpas med Alvedon?

Eller kan den lilla fula Ipren mannen kanske komma och skrämma mig.

Typ som när man blir skrämd när man börjar hicka.

 - Shoppar du en gång till så får du 10.000

Jag undrar om han kan säga det?

Eller sjunger han det som en liten jingel, med sin stora fula gitarr?