Den vanliga glad kommentaren när konverstationen tystnar.

Jag lämnade in min bil för en vecka sen på Hedins bil i Ängelholm.

Kände på mig att den behövde lite kärlek innan den skull fara upp till Stockholm.

Vi i våran familj, dvs Kraka, jag och våra prylar, behöver lite kärlek för att fara på det hållet.

Det känns visserligen inte längre som en uppförsbacke.

Men man har faktiskt solen i ryggen när man far.

OK.

Då på Hedins bil talar verkmästaren, (fin gammal titel) om för mig att det inte fanns någon olja kvar i motorn. De fick fylla på massor.

- Hallå Ni talar till Rallyförarens dotter. Jag skulle aldrig missa det. Så det så.

Men jag valde blondinspåret.

- Va, hur har det gått till?? Kan oljan bara ta slut i en bil??

Så åkte bilen upp till Stockholm och blev parkerad på Lidingö.

Själv kom jag upp en vecka senare.

Och igår, i ösregnet skulle jag åka och handla mat.

Stannade till som hastigast på min svarta asfaltsuppfart.

OK.

Jag har nog inte köpt ett hus med en oljekälla inunder, oljan på marken måste komma uppifrån. Från min bil.

Shit.

Fick tag på verkstaden.

Fick inte ens köra den till grinden.

Fick bara ringa bilbärgningen, som hämtade den på plats.

OK.

Ingen har ringt!

Hur mår han? (min Jeep är en han om någon undrar)

Varför ringer ingen och berättar hur det går?

Ska jag kommer över med nya tändstift eller nåt annat som sjuka bilar vill ha när de ligger inlagda.

Det läskigaste är att varken verkstaden eller killen med bärgningsbilen kunde förstå vad som hade drabbat min bil.

Varför måste just MIN jeep drabbas av en ny åkomma?

Jag som just har talat om för alla att det är den bästa bilen på hundra år, och jag tänker behålla honom till dödagar.

Känns som om jag börjar ändra mig.

Och frågar någon hur bilen går.

Då kan jag inte svara.

För ingen vet!